Björnen i Sverige En rapport från Skandinaviska ... - NINA

under 1984 – 1995. En minskning av endast 3 % i tillväxttakt gör att beståndet måste
fördubblas för att förhindra att populationen går under. En sådan låg populationsnivå
är dock inte försvarbart från ett genetiskt perspektiv, då den genetiska variationen
inom populationen drastiskt skulle minska. Detta i sin tur kunde ha vidare
inavelseffekter som påverkar dödligheten och/eller tillväxttakten, samt även
björnstammens livskraftighet på lång sikt. En liknande beräkning med syfte att
beräkna ett jaktuttag för att behålla och stabilisera den nuvarande populationsnivån
har ännu inte genomförts, men arbetet har påbörjats.
Många ser björnjakten som ett sätt att minska risken för uppkomsten av s.k.
problembjörnar (d.v.s. björnar som håller sig runt mänsklig bebyggelse eller
djurhållning, samt uppvisar ett oräddt beteende, vilket många kan uppfatta som ett
hotfullt beteende). Teoretiskt sett skulle jakten ha denna effekt genom att skapa en
skygghet för människan. En genomgång av publicerad forskning om sådana
situationer bland björnpopulationer runt om i världen har visat att det finns viss grund
i detta påstående, under förutsättning att det inte finns en människorelaterad födokälla
med i bilden. Björnar, likt många andra rovdjur, är starkt motiverade av mat. När
födokällor finns att tillgå i närheten av mänsklig bebyggelse, som t.ex. soptippar eller
dåligt förvarade sopor, har ett jakttryck väldigt liten effekt på björnens skygghet.
Finns inga sådana födokällor att tillgå verkar jakt på björn ha den önskade effekten av
ökad skygghet bland björnpopulationerna. Detta kan eventuellt bidra till att förklara
den låga aggressivitet som observerats hos den Skandinaviska björnstammen i
jämförelse med brunbjörnspopulationer i övriga världen. För att detta resultat ska
upprätthållas kan jakten dock inte vara det enda verktyget, utan måste ske i samarbete
med utarbetade riktlinjer angående hantering av födokällor som potentiellt kan orsaka
problem inom björnens utbredningsområden.
Kunskapen om honors sociala organisering ger ytterligare utrymme för jakten
som förvaltningsverktyg. Förståelse för matriarkatens formation, struktur och hur
detta påverkar utvandring och geografisk spridning av björnen i Sverige, kan
användas för att begränsa den geografiska spridningen eller för att strypa
populationstillväxten utan att begränsa spridningen. För att stimulera en geografisk
spridning utan att för den skull höja populationsnivån, bör ett jaktuttag fokuseras
centralt inom björntäta områden. För att hålla populationen på en konstant nivå och
även begränsa den geografiska spridningen bör jaktuttaget istället riktas till
björnområdens periferi.
Det är osannolikt att den legala jakten på björn i sin nuvarande form har en
negativ effekt på björnens långsiktiga överlevande i Sverige, så länge eventuella
sociala effekter och oförutsägbara naturliga förändringar ges utrymme när jaktuttaget
ska beräknas. I denna osäkerhet bör också effekten av den illegala jakten inkluderas,
då den utgör en relativt stor del av dödligheten hos den svenska björnpopulationen.
Den illegala jaktens omfattning är ett mörkertal, men i en studie från 1999 baserad på
de radiomärkta björnar som har noterats som saknade så utgör den illegala jakten
åtminstone en lika stor del som den legala jakten om man ser till den svenska
populationen i helhet. Däremot varierar den relativa omfattningen geografiskt. På
senare år har den utökade jaktkvoten i söder gjort att den illegala jaktens betydelse har
minskat. Detta verkar dock inte vara fallet i det norra området, där radiomärkta
björnar fortfarande försvinner i relativt stor utsträckning, med många av fallen
klassade som misstänkt illegal jakt.
26