Björnen i Sverige En rapport från Skandinaviska ... - NINA

jörnar i söder har dokumenterats på 76 % av alla individer. Motsvarande siffra för
norra området är 35 %.
I söder är ödet okänt för 24 % av individerna, motsvarande siffra för norr är 65 %.
Det kan vara värt att nämna att under de dryga 22 år som forskning har
bedrivits på den svenska björnstammen, har inte en enda björn påträffats som kan
sägas ha dött av hög ålder. De äldsta björnarna som dokumenterats har dött som ett
resultat av jakt. Därför är det svårt att med säkerhet fastställa en maxålder bland
svenska vilda björnar. Troligtvis ligger denna runt 30 år, men det finns
dokumenterade fall både från vilda brunbjörnar i andra länders populationer och
björnar i fångenskap som överstiger detta med flera år.
Som är fallet bland många djurarter så är även björnens dödlighet störst under
det första levnadsåret. I både det norra och södra studieområdet dör cirka 50 % av
födda årsungar, vilket tyder på att detta är representativt för björnstammen som
helhet. Runt 80 % av dessa dör under parningssäsongen, mest troligt som ett resultat
av infanticid (barnadråp). Fjolårsungar har lägre dödlighet, men även här dör de flesta
under parningssäsongen, återigen mest sannolikt dödade av andra björnar. Det är
möjligt att den ökade dödligheten bland yngre björnar under den här perioden är
relaterat till de utökade vandringsmönster som kan observeras bland vuxna björnar
snarare än parningsbeteendet hos brunbjörnen. Det utökade vandringsmönstret kan
öka risken för att råka på en annan björn under den här perioden, vilket då istället kan
förklara den högre dödligheten. Detta är dock även det ett indirekt resultat av
brunbjörnens parningsbeteende. Fler unga individer dör i det södra området än det
norra och risken för dödlighet bland fjolårsungar är större bland honor än bland hanar.
Detta beror förmodligen på att honorna är mindre i storleken och därför har svårare att
komma undan en eventuell fara. Bland hanar är det däremot vanligare att dödas som
två- och tre-åring än vad det är bland honor i samma ålder.
Intressant nog så ökar dödligheten marginellt per år bland hanar i åldern ett till
tre år, när båda studieområdena kombineras. Varför detta är fallet kan ännu bara
spekuleras i, men det är troligt att de som treåringar börjar uppvisa ett mer
reproduktionsrelaterat beteende under parningssäsongen, vilket kan försätta dem i
ofördelaktiga situationer med etablerade och andra vuxna hanar.
Sexuellt Selekterat Infanticid (SSI) (dråp av ungar)
Infanticid är när en vuxnen individ dödar en unge som ännu inte kan klara sig
utan sin moder. Detta beteende kan sägas vara sexuellt selekterat om det finns en
genetisk komponent som kan utsättas för naturligt selektionstryck, d.v.s. beteendet har
en evolutionärt fördelaktig faktor som är genetiskt betingad och kan föras vidare till
avkommor. Den evolutionärt fördelaktiga komponenten i fallet av SSI är att hanens
reproduktiva framgång förhöjs då den dödar obesläktade avkommor till en hona som
hanen vill para sig med, under förutsättning att hon kan bli dräktig tidigare och hanen
kan bli far till hennes nästa avkommor. Det finns tre krav som måste uppfyllas för att
infanticid ska ses som sexuellt selekterat och därmed genetiskt betingat:
1) En hane som begår infanticid dödar inte sin egen genetiska avkomma.
2) Honan vars unge blev dödad går i brunst tidigare än vad hon skulle ha gjort
annars.
3) Hanen som dödade ungen får para sig med ungens mor och får således en
mycket stor chans att bli far till hennes nästa kull.
21