Björnen i Sverige En rapport från Skandinaviska ... - NINA

More documents

Recommendations

Info

följaktligen 2605 björnar i Sverige och nästan det dubbla antalet i Norge. Detta intensiva uttag av björnar ledde till en kraftig minskning av björnstammen. Geografiskt försvann björnarna gradvis från söder till norr och från lågland till fjällkejdor. Slutligen återfanns björnar endast i de mer otillgängliga av de norra områdena och fjällområdena. Vid denna tidpunkt insåg många att läget för den Skandinaviska björnstammen var kritiskt och på uppmaning av Svenska Jägareförbundet och Svenska Vetenskapsakademin togs redan 1891 initiativ för att förhindra utrotandet av den svenska björnstammen. Populationens nedgång fortsatte dock fram till 1927 då starkare skydd infördes och en försiktig ökning av beståndet kunde märkas. De mest effektiva åtgärderna var avskaffandet av skottpengar på björn år 1893, samt att döda björnar tillföll staten och därmed inte gav någon ekonomisk avkastning till personen som skjutit björnen. Uppskattningsvis fanns det som minst 130 björnar i fyra subpopulationer omkring 1930, men tack vare ovannämnda åtgärder återhämtade sig den svenska björnstammen. År 1942 beräknades populationen till 294 björnar och höstsäsongsjakt på björn infördes 1943. Jaktuttaget var kvoterat och geografiskt begränsat. Under denna förvaltning ökade björnstammen uppskattningsvis med 1,5 % per år fram till 1993. Detta skiljer sig från situationen i Norge, där skottpengar på björn erbjöds fram till 1973, med tydliga konsekvenser för björnen. Den sista spillran av den norska björnstammen försvann under 1980-talet. Spårning utfördes under 1990-talet utan resultat och den ursprungliga norska björnstammen anses numera som utdöd. NUVARANDE STATUS Utbredning Den svenska brunbjörnen är numera utbtredd i största delen av norra och centrala Sverige, dock i högre grad i skogslandet och mot fjällområdena än ut mot östkusten, där enbart enstaka rapporter om björnobservationer finns. Björnens utbredning i fjällområdena har minskat under de senaste tio åren, troligtvis p.g.a. illegal jakt från skoter. Inom denna distribution finns vad som tidigare sågs som fyra kärnområden, motsvarande de fyra överlevande subpopulationerna, där honors utbredning är koncentrerad. Med den nuvarande informationen som finns bör dessa räknas som enbart tre genetisk skilda kärnområden. De två nordliga subpopulationerna smälter nu ihop rent geografiskt inom skogsområdena (Figur 1). 2
Figur 1. Björnens utbredning i Skandinavien i 2006, med positioner till skjutna honor i Sverige (1981-2006) i mörkare nyans. Deras positioner visar de s.k. kärnområdena. Rovdjursobservationer och relativa tätheter Under älgjaktens första vecka har man under lång tid systematiskt observerat älgar i den s.k. älgobsen. Från 1998 samlar man även in uppgifter om observerade rovdjur under samma period. När det gäller björnen verkar detta vara en bra metod för att uppskatta utbredning, populationstrender och till viss del även täthet. Jämförelser mellan björnobservationerna och de genomförda DNA-spillningsinventeringarna bekräftar detta. När det gäller björnens utbredning stämmer den allmänna uppfattningen man har om björnstammen väl överens med resultatet från rovdjursobsen och spillningsinventeringen. Populationsförändringen uppskattas genom att mäta skillnaden mellan år i björnobservationer per timme för de olika björnlänen. Under perioden 1998 – 2004 låg denna på en genomsnittlig tillväxt på 5,5 % per år. Täthetsmåttet man får (björnobservationer per observationstimme) gäller för det område som observationerna är gjorda i. Man kan således inte jämföra observationsindex i Dalarna med det i Västerbotten, då relationen mellan oberverade björnar och björntäthet varierar mellan områden. Endast när man genomfört en DNA-spillningsinventering i samma område kan man översätta den relativa tätheten man får från björnobservationerna till en verklig täthet (individer per km 2 ). De relativa björntätheterna i Sverige visas i Figur 2. 3
Page 1 and 2: Björnen i Sverige En rapport från
Page 3: HISTORIK Koloniseringen av Skandina
Page 7 and 8: unsten för att se hur stor andel a
Page 9 and 10: När myrkolonier grävs ut konsumer
Page 11 and 12: sina hemområden under parningssäs
Page 13 and 14: viloperioder under natten och mer a
Page 15 and 16: Skandinaviska björnen går i ide.
Page 17 and 18: jörnarna, ofta med större, äldre
Page 19 and 20: Efter ägget befruktats kan honan f
Page 21 and 22: DÖDLIGHET Dödsorsaker De externa
Page 23 and 24: jörnar i söder har dokumenterats
Page 25 and 26: Viability Analysis, PVA) och geneti
Page 27 and 28: Jägareförbundet, Naturvårdsverke
Page 29 and 30: Effekten av vägar och bebyggelse p
Page 31 and 32: många tamdjur, till följd av same
Page 33 and 34: Björnens inverkan på jaktuttag av
Page 35 and 36: och det bör även beaktas att dett
Page 37 and 38: denna jakt bedrivs kan användas f
Page 39 and 40: En teoretisk beräkning baserad på
Page 41 and 42: Hellgren, E. C. (1998). “Physiolo
Page 43 and 44: Opseth, O. (1998). “Brown bear (U
Page 45: Swenson, J. E., F. Sandegren, A. S

Björnen i Sverige En rapport från Skandinaviska ... - NINA

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?