Nya landskap - Konstnärscentrum – Syd

ständigt haft att möta viljan att ge stöd åt de nya grupperna. På ett samlat och
strukturellt sätt har kulturrådet också diskuterat nätverken av arrangerande föreningar
och under 1990-talet också de konstformer som rent allmänt har en svag
institutionsstruktur, danskonsten och bildkonsten. Däremot har det inte funnits någon
genomarbetad hållning i synen på centrumbildningarna på kulturområdet;
utredningen från 1990 (rapport från statens kulturråd 1990:5) är främst inriktad på att
hitta konsistenta kriterier för bedömningen av bidragsansökningarna.
En viktig begränsning i den övergripande kulturpolitiska strategin var att den på något
sätt förutsatte ett kontinuerligt tillflöde av nya resurser. Eftersom statliga och
regionala resurser skulle matcha varandra fick man problem när någon av parterna
gjorde halt. Detta blev allt tydligare under 1980-talet när de offentliga finanserna
började dräneras och blev ännu tydligare under 1990-talets besparingskampanjer.
Flera studier, bl. a. Teaterkostnadsutredningen och flera ESO-rapporter, visade att
produktiviteten i kulturinstitutionerna sjönk successivt. Mer pengar innebar i praktiken
bara högre samhällssubventioner för varje besök eller boklån. Enligt den stora
kulturutredningen från 1995 ökade samhällsbidraget i fast penningvärde per besök
på någon av landets musikteatrar från 680 kr till 1.282 kr/ besök (dvs. 88 %) mellan
1980 och 1994. ESO-studierna visade att boklånen ökade i kostnad med 20 %,
museibesöken med 72 % och teaterbesöken med 70 % mellan 1983/84 och 1991/92.
Barn av sin tid
Med åren har kulturpolitiken i hög grad kommit att framstå som ett barn av sin tid.
Den starka betoningen av kulturen som samhällsförändrande kraft hade att möta
andra värderingar och andra prioriteringar, framför allt regionalt och lokalt. Det var
inte längre basarbetet i skolor, förskolor, vårdinrättningar och bostadsområden som
legitimerade kulturpolitiken. I stället spred sig ett ekonomiskt och instrumentellt
nyttotänkande. Det skulle, menade många, gå att se den ekonomiska nyttan av
kulturella investeringar, om så bara genom att den egna orten eller den egna
regionen fick PR och ”sattes på kartan”.
Den danska kulturforskaren Dorte Skot-Hansen har sammanfattat denna utveckling i
ett schema:
Humanistisk Sociologisk Instrumentell
10