Nya landskap - Konstnärscentrum – Syd

var samspelet med den nya kulturpolitiken och dess strukturer den kanske viktigaste
parametern och under 1990-talet arbetsmarknadspolitiken. I förhållandet till
kulturindustri och populärkultur har en tidigare nog så militant antikommersialism
ersatts av ett mer avspänt förhållande (även om de kulturaktivistiska parollerna dröjer
kvar i vissa deklarationer om verksamhetens inriktning), och kvalificeringen av
konstnärerna som företagare och näringsidkare står högt på dagordningen.
Centrumbildningarna idag
Trots ursprunget i en gemensam kultursituation är dagens centrumbildningar olika.
Som ganska små, medlemsstyrda organisationer har de haft upp- och nergångar.
Dagens Centrum för fotografi har historiskt inget att göra med Fotograficentrum från
1970-talet. Översättarcentrum har visserligen funnits sedan 1979 men fick i
praktiken starta på nytt år 1999 efter att ha slumrat i många år. Också övriga
organisationer har haft mer eller mindre tydliga upp- och nergångar. I särskilt hög
grad gäller det givetvis de regionala avläggarna som ju vilar på ett betydligt mindre
medlemsunderlag och därmed ger en svagare bas för rekrytering av arbetande
styrelse med mera. I skriften ”Röster från centrum” (2002) berättar Författarcentrum
Syds olika ordförande om erfarenheter från tjugofem års arbete, och där framgår klart
hur avgörande de enskilda personernas insatser är för både överlevnad och
utveckling.
De olika organisationerna arbetar inom skilda områden, har olika traditioner och
inriktningen skiljer dem också åt. Ändå finns det en bred gemensam bas:
o De organiserar fria kulturutövare, enskilda och grupper
o De är sina egna uppdragsgivare
o De företräder sina medlemmars intressen
o De har små ekonomiska resurser och ett betydande inslag av ideellt arbete i
styrelser och arbetsgrupper
o De främjar uppmärksamheten kring och intresset för respektive konstområde
o De skapar arbetstillfällen och nya arbetsmarknader
Även om varje organisation med Organisationssveriges mått mätt är liten, har de tolv
organisationerna ändå över 6.500 medlemmar, en betydande del av de
yrkesverksamma kulturutövarna i landet (som ovan uppskattades till 25.000
personer). Folkets hus och parker med 840 medlemsföreningar och 50 miljoner
besök på evenemang och möten har en helt annan bakgrund och berör bara delvis
denna studie.
I detta avsnitt ges en bild av centrumbildningarnas aktuella villkor och arbetssätt.
Syftet är snarare att ge en bild av den totala mångfalden än att presentera den
enskilda organisationen.
Organisationsform
Alla centrumbildningar på kulturområdet utom en, Konsthantverkscentrum, är ideella
föreningar. Konsthantverkscentrum är en näringsdrivande stiftelse med Föreningen
Sveriges konsthantverkare och industriformgivare (KIF) som stiftare. Också
Illustratörcentrum har en något annan uppbyggnad än de övriga, i det att Föreningen
svenska tecknare är ekonomisk huvudman och direkt utser en del av styrelsen;
32