Nya landskap - Konstnärscentrum – Syd

Inledning
Centrumbildningarna på kulturområdet är, tror jag, en unik svensk skapelse. Redan
det förhållandet att de existerat i upp till trettiofem år och idag framstår som på det
hela taget starka, välorganiserade och vitala organisationer är i sig
uppseendeväckande. Som min studie kommer att redovisa löser de synnerligen
komplexa uppgifter på ett välfungerande och kostnadseffektivt sätt.
Mitt uppdrag har varit att göra en översyn av centrumbildningarnas totala
verksamhet, bedöma effekterna av att centrumbildningarna tillförts särskilda medel
för arbetsförmedlande verksamhet och ge underlag för en långsiktig bedömning av
centrumbildningarnas utvecklingsmöjligheter. Centrumbildningarna ska beskrivas i
sin relation till omvärlden, den externa och interna organisationen ska belysas, liksom
hindren för förverkligandet av deras mål. Slutligen ska studien föreslå lösningar inför
framtiden.
Centrumbildningarna uppstod ur 1960-talets kulturaktivism. Det var de
kulturpolitikiska uppgifterna som gav dem deras viktigaste energi. Både de
kulturpolitiska och de arbetsmarknadspolitiska utredningarna har dock främst eller
uteslutande sett centrumbildningarna ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv, vilket
både begränsat analysen och bestämt insatsernas inriktning. Här kan man peka på
bland annat följande betänkanden och propositioner som i olika avsnitt berör
centrumbildningarna:
o Ny kulturpolitik (SOU 1972:66)
o Arbetsförmedlingen inom kulturområdet (Ds In 1972:5)
o PM beträffande arbetsförmedling på kulturområdet (Ds A 1975:5)
o Konstnärerna i samhället (SOU 1975:14)
o Den nya kulturpolitiken III (prop. 1975/76: 135)
o Arbetsmarknadspropositionen (prop. 1975/76: 84)
o Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde (SOU 1985:7)
o AMS-propositionen (prop. 1985/86:138)
o Konstnärens villkor (SOU 1990:39)
o Centrumbildningarna på kulturområdet (rapport från statens kulturråd 1990:5)
o Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84)
o Kulturpolitik (prop. 1996/97: 3)
o Arbete åt konstnärer (SOU 1997:183)
o Generella konstnärsstöd (SOU 1997:184)
o Konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87)
Härtill kommer interna promemorior, granskningar och utvärderingar inom statens
kulturråd och arbetsmarknadsverket.
Man får nog säga att grundtonen i detta väldiga material (där centrumbildningarna
alltså i regel behandlas om inte perifert så ändå bara på någon eller några sidor) är
något avvaktande. Det erkännande som ges åt dem kommer lite motvilligt. Det har
sannolikt att göra med att de är små, medlemsstyrda organisationer som dessutom
är renodlade partsföreträdare, samtidigt som centrumbildningarna de facto företräder
väsentliga samhällsintressen, nämligen de fria skaparna och utövarna inom ord-,
2