UV Öst Rapport 2001:15 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...
UV Öst Rapport 2001:15 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...
UV Öst Rapport 2001:15 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Undersökningsresultat<br />
Undersökningsområdets utseende<br />
De två höjder som berördes av undersökningarna låg bredvid<br />
varandra i öst – väst (se fig 14). Den västra höjden med<br />
RAÄ 239 a+b var ca 200x<strong>15</strong>0 m stor och idag ca 4,5 m hög<br />
med en avplanad platåliknande hjässa som var ca 70 m<br />
stor med sitt högsta krön vid lager 6 (se kapitlet plöj- och<br />
ärjskikten). Det mesta av platån ligger kvar norr om undersökningsområdet<br />
som skar dess södra sida vilket några<br />
anläggningar i <strong>för</strong>undersökningsschaktet norr om det undersökta<br />
området visar. Inom en 24 m stor yta <strong>för</strong>ekom<br />
endast lager 1 och 2 ovanpå den orörda botten men i väster<br />
låg resterna efter ärjlager 6 på platåkrönet. En urskiljbar<br />
platåkant mellan lager 6 och 7 kan ses i långprofilen vid<br />
61 m där marken började luta mot öster i en rak jämn<br />
lutning ca 80 m där den flackade ut i bäckdälden. Höjden<br />
torde ursprungligen ha varit mellan 0,20 och 0,50 m<br />
högre om den hade haft en jämnt kullig hjässa och innan<br />
den eroderades ner genom ärjning. En gammal bäckdäld<br />
löper utmed kullens fot på dess norra och östra sidor och<br />
i en sväng ner mot söder. Mot söder var höjden <strong>för</strong>störd<br />
av E4 men söder om denna var nivåskillnaden 1,5 m mellan<br />
boplatsen på krönet norr om E4 och årderspåren på<br />
södra sidan längst i väster. En svag lutning på 0,45 m<br />
kunde skönjas från platåkrönet och ner mot väster fram<br />
till vägen mot Spångsholm. Väster om denna väg sänkte<br />
sig marken ytterligare 0,5 m innan den började stiga igen<br />
vid järnvägen. Denna höjd var helt täckt av plog- och<br />
ärjlager och på krönplatåns västra del låg under ärjlagren<br />
resterna efter boplatsen som torde täcka en 30 m stor yta.<br />
Den var i varje fall så bred inom undersökningsytan. Det<br />
fanns inga kulturlager eller anläggnings<strong>för</strong>tätningar söder<br />
om E4 på höjdslänten vid RAÄ 239 b utan enbart ett<br />
fåtal anläggningar och årderspår.<br />
Den östra höjden med RAÄ 247 a+b var svagt elliptisk<br />
och 170x170 m stor och hade en platå som mätte 60x50 m<br />
i omfång och där undersökningsområdet skar dess södra<br />
kant så att större delen ligger kvar norr om exploateringsytan.<br />
Den östra höjden avgränsades i östra och södra<br />
kanterna av bäckdälden och ett vattendrag hade också<br />
gått norr och öster om denna höjd. Västsluttningen från<br />
platåkrönet och ner till bäckdälden var 70 m lång och<br />
med en nivåskillnad på 3,0 m. Den södra sluttningen som<br />
varit 80 m lång hade <strong>för</strong>störts av E4 men det fanns en<br />
10 Undersökningsresultat<br />
liten del kvar av den längst i söder som undersöktes (RAÄ<br />
247 b). Nivåskillnaderna mellan krönet och sluttningskanten<br />
var 4 m på denna sida, medan det var endast 1 m<br />
på den 40 m långa sluttningen i öster. Den var lika lång<br />
på norra sidan men här var det brantare. <strong>Öst</strong>ra höjdens<br />
platå bestod av lera i botten och ovanpå detta fanns bara<br />
de översta lager 1 och 2 som tillsammans var 0,25 m tjocka<br />
och bestod av mo och mjäla med lerinslag. Lagren tjocknade<br />
mellan 0,80 till 1,0 m på östsluttningen och i söder<br />
men var lika tunna som på krönet på västsluttningen där<br />
det också var lera under, liksom på höjdtungan vid foten<br />
av sydsluttningen vid RAÄ 247 b. Materialet här var ca<br />
0,5 m tjockt men blev ännu tjockare på tungans västsluttning<br />
(1,5 m) där alla lagren låg, <strong>för</strong>modligen delvis<br />
nerdragna från höjdtungan. Söder om höjden fortsatte<br />
marken att sjunka ner mot Svartån där bäckdälden syntes<br />
tydligt hela vägen.<br />
Själva bäckdälden slingrade sig <strong>för</strong>bi kanterna på de<br />
två höjderna. Den kommer västerifrån och löper norr och<br />
öster om höjden RAÄ 239 <strong>för</strong> att svänga av mot söder<br />
där de två höjderna möts och därefter gick den utmed<br />
höjden RAÄ 247:s västra sida och vek av mot östsydöst<br />
utmed dess södra kant och fortsatte sedan i samma riktning<br />
mot Svartån. Dälden bildade en uträtad S-form i<br />
terrängen. Ca 60 m av bäckdälden total<strong>för</strong>stördes då E4<br />
byggdes <strong>för</strong> ca 25 år sedan. Just här kan det ha funnits en<br />
pasströskel <strong>för</strong> vattnet under en viss tid eftersom ärjskikten<br />
var orörda på norra sidan om E4 men på den södra syntes<br />
en urgröpning i ett av de undre lagren (L1<strong>15</strong>). Dälden<br />
var 11 m bred i norr och 6 m bred i söder med branta<br />
sidor och en ganska plan botten. Det som har betecknats<br />
som svämlager på jordartskartan (se Johansson 1979) var<br />
i de undersökta schakten lager 4 och 104 och alltså nerdraget<br />
material från plöjningen och efter täckdikesgrävningen<br />
i dälden <strong>för</strong> E4:s tillkomst.<br />
Det fanns också 0,20 – 0,35 m tjocka ärjskikt (RAÄ<br />
253) under plöjskikten i östsluttningen till höjden som<br />
låg 200 m väster om undersökningsområdet där Banverket<br />
planerade en upplagsplats vid järnvägen. Dessa såg ut på<br />
samma vis som ärjskikten vid RAÄ 239. Här lutade också<br />
marken mot söder ner mot det som varit våtmark tidigare.<br />
Spår efter ärjning kunde urskiljas i ett av bottenlagren<br />
här och åtminstone tre lager var <strong>för</strong>historiska.
Change language