UV Öst Rapport 2001:15 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

esse är om de funnits på platsen samtidigt med boplatsen.
Det faktum att de står vid kanterna av lager 3 och att den
ena har ett stort kulturlagerfritt fält bakom sig där trädet
har stått kan tyda på detta, men gropen A3502 som tillhörde
boplatsen låg på ett sådant sätt att den måste ha tillkommit
efter rotvältan på trädets ursprungliga plats. En
14 C-datering (se dito) antyder dock att trädet eller träden
stått på höjden innan boplatsen. Denna fråga är av stor
vikt för bedömningen om hur samma befolkningsgrupp
utnyttjat de två angränsande höjderna vid 239a och 247a i
samspel med varandra eller om det förekommit två separata
boplatser med två olika befolkningsgrupper samtidigt.
En störning i marken som också är av intresse är de
mörka oregelbundna fläckar av svartgrå mo med ibland
inslag av sot som fanns i den gula markbotten vid RAÄ
239 b söder om E4 precis där platån gick över till en östsluttning.
Dessa fläckar noterades vid förundersökningen
(Petersson 1996 s 24). De förekom i schaktet inom en 30 m
lång yta ca 43 m väster om den västra kanten av lagren i
bäckdälden vid RAÄ 247 b. Marken ovanför var grå och
gulgrå. Fläckarna var avtryck efter rötter efter stora träd
som stått där och så småningom förmultnat och då har
mullen sipprat ner och fyllt ut håligheterna efter rötterna.
Några fläckar framkom också vid undersökningen inom
samma område. Här har det tydligen stått en skog av ganska
gamla träd någon gång som förmodligen avverkats och
därefter har marken odlats upp och så småningom har brunjorden
som legat ovanför de mörkare rotsystemen hamnat
i bäckdälden nedanför. Den mull som fanns i fläckarna
stämde bra överens i färgton med lagren i dälden.
Boplatsen
Boplatsen var starkt skadad genom ärjning av lager 3.
Boplatsresterna låg alla väl ansamlade i den västra delen
av platån vid RAÄ 239 a norr om E4 över hela schaktbredden
på 9 m och inom en 27 m lång sträcka (fig 23).
Nästan alla anläggningar var täckta av lager 3 utom några
i västra kanten och ett fåtal i öster. Endast bottnarna på
anläggningarna kvarstod och dessa var nedgrävda i markbotten
under alla lager utom ett fåtal som kunde skönjas
i botten på lager 3. I boplatsen på platån fanns ett antal
anläggningstyper som var följande:
20 st Stolphål
10 st Gropar
4 st Härdrester
1 st Brunn
16 st Kulturjordsutfyllnader
2 st Stenlyft
2 st Pinnhål
3 st Årderspår
1 st Gödselgrop
De olika anläggningstyperna var spridda över hela ytan
men det gick att se svaga tendenser till grupperingar som
är svårtydda. Stolphålen uppträdde spritt i östra delen av
boplatsen och förtätades i antal i centrala delarna och
förekom mycket glest i väster. I den centrala delen låg sex
(A3522, 1174, 3263, 1132, 1111 och 1056) på rad mot
nordväst och skulle vid första påseende kunnat tillhöra
vägglinjen eller den bärande delen till takstommen i en
byggnad. Stolphålen i raden var olika i utseendet, både i
bredd, djup och uppbyggnad. Här varierade djupet mellan
0,25 m till 0,01 m. Även bredden på stolphålen varierade
kraftigt från 0,36 m till 0,14 m. Avstånden mellan
stolphålen kunde variera mellan 1 och 2 m. Dessutom syntes
A1132 redan i lager 3 medan de övriga hade skalats
av i ytan av lager 3. Ett stolphål (A853) till, började i lager
3 men låg väster om raden. Det fanns inte någon konsekvens
mellan stolparnas utseende i raden som skulle ge en
självklar tolkning åt dess funktion som samma djup och
storlek på stolphålen eller samma utseende i allmänhet.
Om det skulle ha varit den västra väggsidan av en byggnad
skulle brunnen (A776) hamnat i huset, vilket verkar
föga troligt. Om vi förutsätter att boplatsanläggningarna
är ungefär samtida. Det andra alternativet skulle vara att
raden utvisar flera bebyggelsestadier på samma plats innan
brunnen kom till, eller att raden var den östra väggen i en
byggnad. Åt det hållet fanns det inga stolphål som skulle
antyda en motsvarande vägg mot väster. De övriga stolphålen
visade inget inbördes samband mellan varandra.
De anläggningar som betecknats som stolphål har alla
haft raka väggar och plana eller svagt konkava bottnar.
Vissa stolphål hade placerats i en större grop (A399, 3986,
853, 1111 och 1174). Andra var nergrävda i en grop så
att själva stolpen syntes som en mörkfärgning i mitten på
gropen (A665, 679, 1064, 1655, 1878, 3263 och 3522).
En tredje variant var de som bara hade en enkel nedgrävning
i marken (A990, 998, 1056, 1132, 1803, 1835, 3568
och 5338).
Härdresterna var alla orienterade till boplatsens västra
del. En av dem (A1035) måste vara något yngre än de
övriga eftersom den redan började synas i lager 3 medan
de övriga låg i markbotten under lager 3. En annan härdrest
(A4803) låg i ytan på en kulturjordsutfyllnad (A1738),
vilket visar att den tillkommit i ett mellanstadium då boplatsen
redan fungerat som odlingsyta en gång. Den tredje
härdresten (A1793) fortsatte under den södra schaktkanten
och den fjärde härdresten (A1901) låg precis utanför
västra kanten av lager 3. Alla fyra härdarna var kraftigt
oregelbundna och skadade av ärjningen av lager 2
och 3. Detta antydde skärvstensförtätningarna i de ovanförliggande
lagren. Inga av de här härdarna hade kvar
sitt ursprungliga utseende från den tid då de anlades. De
hade spritts ut åt alla håll. Speciellt A1035 var utspridd
inom en 3 m stor yta runtom den 0,86 m stora sotkoncentrationen
i mitten. De övriga var nästan totalförstörda
men A4803 kunde tolkas som en härdgrop och de övriga
som plana härdar.
Undersökningsresultat
25