Sirenen nr 4 2002 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

10 Brand 2002 Sirenen Nr 4 • 2002 Saluhallsbranden Oväntat fokus på skydd av kulturbyggnader Kulturarvets brandskydd var ett huvudnumren på Brand 2002. Några dagar innan konferensen i Uppsala totalförstördes kulturbyggnaden Saluhallen i en storbrand. Snacka om marknadsföring av det konferensblocket! Men stadens invånare och räddningstjänsten hade mycket gärna avstått denna extra fokusering på bränder i kulturbyggnader. Saluhallen i skuggan av domkyrkan var en märkesbyggnad i Uppsala, omtyckt av flertalet. Byggnaden från 1909 saknade såväl automatlarm som sprinkler. Här fanns en rad butiker och restauranger. Tidigare ägaren JM var inför försäljningen inte intresserad av att installera en automatlarmsanläggning för cirka 300 000 kronor, nye ägaren fastighetsbolaget Kungsleden har varit mer positiv. Det skulle även innebära innebära ett utrymningslarm och godkännande att släppa in fler människor i lokalen... – Det är inte säkert att ett automatlarm hade räddat byggnaden, men visst hade möjligheterna ökat om vi fått en tidigare upptäckt, säger Mats Sundelius, ställföreträdande räddningschef i Uppsala. – Däremot skulle vattensprinkler kunnat ha räddat Saluhallen. Här handlar det om en miljonaffär och då blir det ge- Brandskyddet i kulturbyggnader uppmärksammades på Brand 2002 och riksdagsmannen Carl Erik Hedlund (m) konstaterade: – Ingen vill att det ska brinna i dessa byggnader, men frågan tycks hela tiden falla mellan en massa stolar. Hedlund har motionerat i riksdagen, fört interpellationsdebatt med kulturminister Marita Ulvskog och sökt skapa opinion i riksdagshuset för en större medvetenhet om brandskyddet i dessa viktiga byggnader. – Nationens kulturarv måste skyddas bättre, men det kostar pengar och ska vi få någon lösning måste regering och riksdag anslå pengar. Carl Erik Hedlund är dock hoppfull och tror på ett genomslag inom fem år. – Mycket har hänt senaste året. Olle Johanssons outtröttliga arbete och Sirenens temanummer förra året har startat en process. Det har blivit ett uppvaknande hos många och Fastighetsverket har påbörjat en seriös plan för ett bättre brandskydd i sina många kul- nast svårare. Å andra sidan, om man slår ut kostnaden på tio år, då blir utgiften mer överkomlig. Branden upptäcktes vid åttatiden på morgonen. – När vi kom fram var det mycket vit rök och vi trodde att vi hade en chans, men det visade sig att branden satt sig rejält och troligen hade den pågått en god stund innan vi larmades, säger räddningsledaren Håkan Bergström. Många brandkällor Byggnaden var helt öppen inomhus, den fanns inga avgränsningar. Många trinettkök, kylanläggningar och andra potentiella brandkällor. Insatsstyrkan bestod snart av ett 30-tal man. På plats var Uppsalas tre stationer (Centrum, Rosendal och Fyrislund, alla med 1+5) samt fyra deltidsstyrkor (Almunge, Storvreta, Skyttorp, Järlåsa). Saluhallen gick inte att rädda. Kvar efteråt var nästan bara ytterväggarna. Brandorsaken är inte fastlagd. En del elutrustning har skickats till SKL för undersökning. Beslut har nyligen fattats om att Saluhallen ska återuppbyggas. Besökarna på Brand 2002 var inbokade på en kamratmåltid i Saluhallens restauranger. Nu blev det inte så och branden födde frågor om skyddet av kultu- Brandskydd i kulturbyggnader turbyggnader, sa Hedlund. Han tycker att det är förfärligt hur verkstäder med brandfarliga vätskor kan finnas vägg i vägg med oersättliga kulturskatter i landets viktigaste museer. Listan över brister kan göras hur lång som helst. – Frågan har inte varit prioriterad på politisk nivå tidigare, men det har börjat röra på sig. Bara att hoppas att resurserna kommer fram innan Nordiska museet eller något annat med oersättliga värden förstörs i en storbrand. Skulle det inträffa uppstår plötsligt en bred opinion för pengar, men till vilken nytta. Stulna tavlor kommer i regel tillbaka, det gör aldrig de skatter som slukats av lågorna. Bästa sätta att hedra Olle Hedlund går i pension i samband med valet i höst, men tänker inte släppa sitt engagemang för ett bättre brandskydd i våra kulturbyggnader. – Jag ska fortsätta predika detta bland gamla och nya riksdagsledamöter. Det nyväckta intresset på många håll får bara inte dö med Olle Johansson. Det bästa sättet vi kan hedra Olles rellt viktiga byggnader generellt och vad räddningstjänsten kan göra. Känner du att brandsyneförrättarna kan kräva ett bättre egendomsskydd i kulturellt värdefulla byggnader och hota med föreläggande om ägaren inte gör som ni säger, Mats Sundelius? – I huvudsak är känslan att det är svårt att förelägga ifråga om egendomsskyddet. Med byggnader som ligger under Fastighetsverket kan det bli annorlunda eftersom verket senaste året har skärpt kraven på brandskydd av sina kulturbyggnader. – Vi kan säkert göra mer i våra kontakter med objektsägare och de som driver verksamhet i byggnader. Det kan handla om att tydliggöra deras ansvar, betona vikten av kontroll av elektriska apparater, exempelvis vanlig rengöring. Sundelius tycker att det är bra att den nya lagen om skydd mot olyckor ställer krav på dokumentation av brandskyddet. – Det kan få ägaren att inse sitt allvar. Däremot saknar jag i lagförslaget att det inte krävs certifikat efter auktoriserad utbildning för ägare av samlingslokaler med plats för fler än exempelvis 150 personer. STIG DAHLÉN Resurser behövs – innan något brinner Carl Erik Hedlund minne är att alla vi som insett att brandskyddet är under all kritik drar vårt strå till stacken. Han hoppas att kulturdepartementet ska äska särskil- da pengar för nästa års budgetarbete. – Jag är optimist av naturen, men in det här fallet känns mina förhoppningar också realistiska. Det har hänt så mycket senaste året. Bortgångne eldsjälen Olle Johanssons namn återkom gång på gång under eftermiddagsblocket på Brand 2002. Förre skadechefen på Göta Lejon Lennart Klang inledde konferensblocket med att citera Olle Johansson ifråga om räddningstjänstens möjligheter att ingripa när branden är ett faktum: ”Jag litar inte på brandkåren. Sätt i stället en sprinkler i varje rum, så har du ständigt en brandman i varje rum.” – Allt kan inte sprinklas, det blir för dyrt, men det finns andra åtgärder som kan ge stor effekt. Sprinkler och larmanläggningar är bra, men egentligen bara hjälpmedel. Det viktigaste av allt är motiverade människor, sa Klang. Kerstin Alexandersson från Riksantikvarieämbetet känner tingens ordning bättre än de flesta och hon uttryckte oro på konferensen: – Brandskyddet är katastrofalt dåligt på många håll. Ni inom räddningstjänsten har en stor uppgift att inspirera till ett bättre skydd och se till att fokuseringen inte enbart blir på personskyddet och utrymning om det börjar brinna, utan också på egendomen. Kerstin Westerlund, Fastighetsverket, bekräftade att fokus legat på personskyddet. Hon redovisade en omfattande satsning verket gått ut med, främst kraven på riskanalys av de byggnader som förvaltas. Rådet ett bra verktyg Räddningsverket var också representerat i detta konferens- Foto: STIG DAHLÉN Mats Sundelius anser att en sprinkleranläggning kunde ha räddat den gamla Saluhallen när den började brinna. block. Brandingenjör Erik Egardt berättade om hur man kan arbeta systematiskt med brandskyddet i kulturbyggnader och gjorde en uppdelning i organisatoriskt och tekniskt brandskydd. – Organisatoriskt handlar det om utbildning, övning, brandskyddspolicy,brandskyddsdokumentation, systematiskt brandskyddsarbete och annat. På det tekniska området blir sprinkler vanligare i framtiden, automatiska brandlarm likaså. Brandsektioneringar kan göras effektivare, inte minst på vindar, sa Egardt. – I det nya rådet om systematiskt brandskyddsarbete är kulturellt värdefulla byggnader särskilt omnämnda. Där poängteras bland annat krav på skriftlig dokumentation och brandskyddsansvarig. Rådet är ett bra verktyg som kommunernas brandsyneförrättare med fördel kan använda sig av när de anser att ägaren/innehavaren bör förbättra egendomsskyddet. STIG DAHLÉN
Sirenen Nr 4 • 2002 Räddningstjänst om tio år Brand 2002 – Hela kommunens jour Vad gör vi om tio år? var rubriken för en programpunkt där tre räddningschefer och två politiker fick blicka in i framtiden. – Vi har ägnat mycket tid åt att motivera vårt sätt att jobba. Det är dags att vi blir öppna för vad folk vill ha av oss, sade Arne Jonsson, räddningschef i Södertörn. Arne Jonsson erkände att steget inte är lätt att ta, men däremot nödvändigt. – Jag har själv varit rädd för det, osäker. Det är lätt att låsa in sig på station och bestämma från vårt eget perspektiv. Ökade kommunala krav och beställningar är vad Arne Jonsson ser framför sig. – Jag tror vi ska ha en kommunal jour. Varför inte jobba med säkerhetsbesiktningar? Det förebyggande arbetet kan omfatta klotter och andra företeelser i det moderna samhället. Vi måste erbjuda det samhället vill ha, annars får vi svårt att motivera vår existens. Arne Jonsson ser även andra händelser som kan rasera förtroendet för yrkesgruppen. – När jag läser att brandmän i konflikt sjukskriver sig, så är det farligt. Likaså när jag läser att brandmän enbart ska öva för larm och inte förebygga. Arne Jonsson anser att de rubriker han sett kan göra brandmän blir lika påpassade som poliser är. – Ger vi oss in på den arenan, då måste vi också acceptera mediernas roll att granska oss. Allt kommer att resultera i minskat förtroende. Gerillabrandmän Positiva tendenser som Arne Jonsson noterat är satsningen på trygg och säker kommun och olika nya arbetssätt. – Vi behöver se över våra arbetsmetoder. Ska vi rökdyka? Jag tror på gerillabrandmän. Smått å gott Foto: PER LARSSON Sluta snacka. Det var inte alla talare som höll tiden. Vad värden Anders Bergqvist tyckte om det är ganska uppenbart. Foto: PER LARSSON Kunskap blir ett nyckelord, sa Cecilia Uneram. Vi måste öppna oss för vad folk vill ha av oss, ansåg Arne Jonsson när räddningstjänstens framtid diskuterades. Cecilia Uneram, räddningschef i Västra Sörmland, ser kunskap som det viktigaste verktyget de närmaste tio åren. – Vi som organisation har kunskap och vi måste få med politikerna på en gemensam plattform. Hon tror att räddningstjänsten om tio år har ändrat arbetstiderna och att den statistik som i dag finns måste användas och analyseras bättre. – En annan fråga är externutbildningen. Ger vi utbildning till de som behöver eller till de som betalar? Ungas budskap ska fram Tommy Ekstrand, räddningschef i Uppsala, lyfte fram tre nyckelord: synas, höras och effektivitet. – Vi har hållit fanan högt, men är vi så bra som vi tycker oss vara? Det finns lokala initiativ som är värda beundran, annars är det inte så värst. Ekstrand ställer sitt hopp till en ny generation räddningstjänstpersonal. – Det kommer nya, unga medarbetare som kan mer än jag. Det är deras budskap som ska ut. Jörgen Linder (s), kommunfullmäktiges ordförande i Göteborg, ansåg att politikerna inte ska rota i det vardagliga arbetet. – Viktigast för oss är att sätta mål, hantera ekonomi och anställa rätt chef. Högre löner I Göteborg strider räddningstjänstens personal för bättre löner. Linder hade en generell uppfattning: – Lönespridningen i samhället har ökat och lönerna måste öka inom offentlig förvaltning. Partikollegan Leif Landén, ordförande i Nerikes räddningstjänstförbund, tycker det är dags för ett större engage- Landskrona satsar på kombination Landskronas brandförmän och brandmästare, totalt tolv personer, har numera kombinationstjänster där de jobbar lika mycket förebyggande som operativt. – Ansvar har fördelats ut och organisationen plattats till. Det har gett mer stimulerande arbete, en möjlighet till mer lärande. En nackdel är att utryckningstjänsten halverats, säger brandmästare Paavo Frick. Dags att flytta brandstationer? I Hamburg började man på 70-talet analysera risker med avsikten att finna vilka resurser räddningstjänsten behövde och hur de skulle fördelas. Efter långvarigt arbete gjordes 1994 en analys som bland mang från politiker i räddningstjänstfrågor. – Vi behöver mötas och diskutera på regional och central nivå. Han framförde även större mångfald och att kårandan bryts som viktiga frågor. – Nu krävs målstyrning och delegering. Det går inte att vända vid kommungränsen som räddningstjänsten i Arboga gjorde vid ett tillfälle. För Kommunförbundet och Kommunal är det viktigt att börja titta på nya och mer flexibla kollektivavtal som är anpassade till den nya lag som kommer. – Jag tycker också att Räddningsverket måste gå samma väg som den kommunala räddningstjänsten. Nu har verket varit mycket på den internationella banan, man måste ägna sig mer åt nationella frågor. PER LARSSON annat resulterade i att brandstationer flyttades för att placeras mer strategiskt. – Det har väl aldrig hänt i Sverige? undrade föreläsaren Kristina Lindfeldt, brandingenjör från Göteborg. Alla fick göra sin röst hörd Deltagarna på konferensen fick med hjälp av mentometrar tycka till i olika frågor med anknytning till föreläsningarna. Det gav följande utslag. 85 procent var positiva till Härjedalens modell där rekryteringsproblem lösts med att brandmän även jobbar inom hemtjänsten. 70 procent var positiva till Landskronas modell med kombitjänster. 22 procent ansåg att riskbilden styrde dagens räddningstjänst. Bemanna efter riskerna – Brandmän ska ut på grönbete 11 – Risken är inte konstant. Varför är då bemanningen det? Lars Olsson, Centrum för säkerhetsforskning, ställde frågan och pekade på att det går att dimensionera efter risker. Sannolikhet är en del. Men enligt Olsson är det viktigt att ta hand om de faktorer som är svåra att klä i siffror. De rör egna personalen och de viktigaste faktorerna är arbetsförhållanden (trygghet, förmåga), utrustning (beprövad, avancerad teknik) och social miljö (kamratstöd, fritid). – Vi måste ta hand om såna erfarenheter och verktygen finns. Riskbaserad bemanning är ingen utopi. Ulrika Nygren, brandingenjör i Stockholm men som just nu jobbar i EU för Räddningsverket, pratade också om risker. – Riskbilden måste i högre grad styra utvecklingen. Och det gäller inte bara inom räddningstjänsten. – Det är lätt att stå här och prata, svårare att få något gjort. Tommy Rosenberg, Räddningsverket, resonerade med auditoriet om ledarskap och utveckling. Och om att räddningstjänsten tillsammans med andra kommunala förvaltningar måste planera för trygghet – Bristen på utveckling ligger inte hos brandmännen. Den som säger det har fel. Men brandmän ska släppas ut, de ska på grönbete. Hur går man från ett förhållningssätt att reagera först när något händer till att vara steget före? Rosenberg konstaterade: – Vi på Räddningsverket borde förbereda oss för ledarutveckling. Nu får det vara slut med att rakt ut i öknen ropa ”vi måste förebygga”. Vad kan Halmstad ha i fickan? Foto: PER LARSSON Hans Ekberg fick hjälp av Sally (Maria Lundqvist) att hälsa välkommen till Brand 2003 i Halmstad. Men vad hittade Sally i Hans ficka?
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning H
Page 3 and 4: Sirenen Nr 4 • 2002 Räddningstj
Page 5 and 6: Sirenen Nr 4 • 2002 Nyheter an in
Page 7 and 8: Sirenen Nr 4 • 2002 Ingen pardon,
Page 9: Sirenen Nr 4 • 2002 Brandman: Dyg
Page 13 and 14: Göteborg: Grundkraven borde vara l
Page 15 and 16: Sirenen Nr 4 • 2002 En byggnad -
Page 17 and 18: Sirenen Nr 4 • 2002 eruppväcks N
Page 19 and 20: Sirenen Nr 4 • 2002 del av hur R
Page 21 and 22: Sirenen Nr 4 • 2002 Allt fler kem
Page 23 and 24: Foto: Arne Forsell/Bildbyrån farli
Page 25 and 26: Sirenen Nr 4 • 2002 en dödsfäll
Page 27 and 28: Sirenen Nr 4 • 2002 Brister sopas
Page 29 and 30: ”Första delvård” en viktig re
Page 31 and 32: Sirenen Nr 4 • 2002 Platsannonser
Page 33 and 34: Sirenen Nr 4 • 2002 Sirenen är R
Page 35 and 36: Sirenen Nr 4 • 2002 Göran Bertil

Sirenen nr 4 2002 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?