Länk till produktdatablad - Webbutik - Sveriges Kommuner och ...

yt 

punkt 

Demokratins 

utmaningar 

Reportage • Intervjuer • Omvärldsspaning

2 

Mellan tradition och förnyelse 

VI SER I DAG oroande tecken på att den kommunala och regionala demokratin har allvarliga 

problem. Valdeltagandet sjunker och tilltron till såväl politikerna som det 

demokratiska systemet minskar. Det finns en klar skiljelinje mellan dem som är delaktiga 

och har inflytande i politik och arbete och dem som står utanför. Partierna har 

svårare att rekrytera, förtroendevalda lämnar sina uppdrag och uppdragskoncentrationen 

ökar. Många politiker anser sig inte ha tillräcklig makt över dagordningen. Många 

beslut fattas i realiteten utanför fullmäktige och styrelser, vilket påverkar såväl öppenhet 

som möjligheten att avkräva ansvar. Konkurrens har uppstått mellan den representativa 

demokratin och direktdemokratiska arbetsformer. Fokus för väljarna flyttar från 

ideologi till verksamhetsfrågor. Särintressen riskerar att få ett allt större genomslag. 

Kommuner, landsting och regioner har under åren satsat på olika demokratiprojekt. 

Förbunden har själva och tillsammans med medlemmar drivit olika satsningar. Staten 

har genomfört ett antal demokratiutredningar vilka bland annat beskrivit områden 

som ligger inom det kommunala ansvaret. Trots ambitiösa satsningar ser vi dock ingen 

påtaglig förändring i medborgarnas syn på förtroendevalda och på den lokala demokratin. 

Därför lyfter Sveriges Kommuner och Landsting frågan om den kommunala 

demokratins uppdrag, förutsättningar och villkor som en prioriterad fråga. 

Vilka olika handlingsvägar för maktdelning och valsystem finns och vilka blir konsekvenserna 

av dessa? Kan och bör den lokala självstyrelsen vidgas inom ramen för kommunallag 

och vallag? Bör dessa lagar tillåta olika lösningar på olika nivåer och för olika 

kommuner, landsting och regioner? Ett programarbete i nära samverkan med förbundets 

medlemmar kan skapa möjligheter för ett mer aktivt påverkans- och förnyelsearbete 

där de som har ansvaret i kommuner, landsting och regioner också är de som driver 

utvecklingen framåt. 

Inom ramen för projektet Brytpunkt – om politikens roll i framtiden har vi samtalat 

med en rad svenska kommun- och landstingspolitiker. Vi har gjort nedslag i några 

kommuner. Vi har också spanat mot andra länder för att skapa ett underlag för dialog 

kring demokratins uppdrag, förutsättningar och villkor. 

Välkommen till samtal om den svenska lokala och regionala demokratins förnyelse! 

Monica Selin, ordförande Ingrid Amrén, vice ordförande 

Demokrati- och självstyrelseberedningen Demokrati- och självstyrelseberedningen 

BRYTPUNKT

Brytpunkt – om politikens roll i framtiden 

BRYTPUNKT är ett projekt som inspirerats 

av det faktum att vi befinner oss 

i en brytningstid där nuvarande organisationsformer 

har svårt att hantera 

de utmaningar som den kommunala 

och regionala demokratin står inför. 

Projektet Brytpunkt drivs som ett 

programarbete under ledning av Demokrati- 

och självstyrelseberedningen, 

Sveriges Kommuner och Landsting. I 

arbetet ingår att identifiera olika 

vägar vid förnyelse av det lokala och 

regionala systemet. Under 2006 kommer 

alternativa vägval att utredas. 

Det sker genom aktuell forskning och 

internationella jämförelser där konsekvensbeskrivningar 

tas fram. 

Mot slutet av 2006 planeras regionala 

seminarier för förtroendevalda 

runt om i landet där olika lösningar 

diskuteras. 

Ambitionen är att ta fram ett väl 

Innehåll 

4 Vi måste våga bryta vår 

traditionella jargong. 

6 En viss misstro tyder på demokratisk 

mognad. 

8 I Emmaboda är allt och alla nära. 

Reportage. 

14 Mötet: Diskussion om partiernas framtid, 

kontakten med medborgarna och mycket mer. 

18 Botkyrka satsar på ungdomen. 

Reportage från en förortskommun. 

23 Unga röster. 

24 Kanada och Spanien: 

Vi har ett problem att lösa. Hur vill ni att vi ska göra? 

26 Varför måste alla kommuner se likadana ut? 

BRYTPUNKT 

kommunicerat underlag för inriktningen 

under nästa kongressperiod. I 

arbetet ligger även att identifiera behov 

av ny lagstiftning för att detta ska 

kunna utredas och behandlas av riksdagen, 

så att förändringar kan träda i 

kraft i samband med 2010 års val. 

Programgrupp för Demokrati- 

och självstyrelseberedningen: 

Monica Selin (kd) ordf. 

0521-27 57 12 

monica.selin@kristdemokrat.se 

Ingrid Amrén (s) vice ordf. 

026-15 57 13 

hedin.amren@hotmail.com 

Sven-Åke Thoresen (s) 

0650-191 12 

svenake.thoresen@hudiksvall.se 

Elisabeth Lindén Brandt (c) 

023- 49 0012 

elisabet.lindenbrandt@ltdalarna.se 

Carin Högstedt (v) 

0470-413 95 

carin.hogstedt@kommun.vaxjo.se 

Jan-Erik Wallin (m) 

0512-310 10 

jan-erik.wallin@vara.se 

Kenth Lövgren (fp) 

026-17 80 20 

kenth.lovgren@gavle.se 

Kontaktpersoner 

vid förbundskansliet: 

Anna Lindström, projektledare 

08-452 79 20 

anna.lindstrom@skl.se 

Gerd Sundström, administratör 

08-452 79 28 

gerd.sundstrom@skl.se 

Är du intresserad av mer information, 

sök på www. skl.se 

(sökord: Brytpunkt). 

27 Vi får aldrig glömma att vi är lekmän. 

28 Norge: 

Parlamentarism ger tydlighet. 

30 Danmark: 

Danmark mot strömmen. 

Det tog tid att förklara att vi verkligen ville lyssna. 

32 Kan parlamentarism vara något 

för svenska kommuner? 

34 Om att lämna gamla spår 

Två intervjuer med Henry Bäck, professor i offentlig 

administration vid Göteborgs universitet. 

34 Lästips. 

35 Fråga juristen. 

36 Vi behöver spana mot omvärlden! 

Produktion Satsa Samhällsinformation, www.satsa.nu • Text Carina Roxström • Grafisk form Losita Garcia Marklund 

Foto Paul Marshall • Omslag samt idébilder Digital Vision • Tryck BrommaBrolins 2006 

3

4 

”Vi måste våga 

På vilka grunder uppfattas ett politiskt system 

som legitimt? 

Det finns två grundförutsättningar, säger 

Monica Selin, regionråd (kd) i Västra Götaland 

och ordförande i Demokrati- och självstyrelseberedningen. 

– DEN ENA ÄR att vi har ett politiskt system som är 

öppet och tydligt visar vem som ska avkrävas ansvar. 

Den andra är att vi förvaltar väljarnas förtroende väl. 

Ärlighet varar längst, brukar det heta. Och ärlighet 

är ett ord som ofta återkommer under vårt samtal. 

För att skapa en förtroendefull relation till medborgarna 

är förhållningssättet viktigt. 

– Vi måste vara ärliga. När vi inleder en dialog med 

medborgarna är det viktigt att vara tydlig med varför 

vi har den och vad den ska syfta till. Ställer vi frågor 

måste vi också ta hänsyn till de svar vi får. Tyvärr 

används medborgardialogen ibland som täckmantel: 

”Nu tar vi ett öppet möte med medborgarna för 

sakens skull.” Det blir en slags skendemokrati och det 

känner folk på sig. Om man inte tänker ta till sig människors 

tankar och åsikter är det bättre att inte ha 

något möte. 

ATT VARA ÄRLIG OCH TYDLIG innebär också att 

kunna deklarera sina avsikter och stå fast vid beslut 

BRY 

även om det stormar. Vid beslut om nedläggning av 

skolor eller sjukhus uppstår ofta en stark opinion, som 

kan påverka besluten. Eller i alla fall enskilda politiker. 

– Det gör att man kan börja svaja och tvivla på sina 

intentioner. Då kan det kännas lättare att ändra ståndpunkt 

genom att säga: ”Egentligen ville vi inte lägga 

ned.” Istället för att säga som det är: ”Vi står fast vid 

vårt beslut därför att…” eller ”Vi har ändrat oss.” Det 

upplevs som ärligare av allmänheten. 

Monica Selin använder några exempel från Västra 

Götaland där hon är verksam. I ett av dem hade den 

politiska majoriteten för avsikt att stänga nattakuten 

vid Uddevalla sjukhus, vilket orsakade folkstorm. 

– Då försökte politikerna glida ur beslutet och ge 

sken av att stängningen inte skulle få så allvarliga följder. 

Det retade upp invånarna, som redan tidigt insåg 

vidden av stängningen och att den skulle få negativa 

konsekvenser. Ett annat exempel var när BB i Lidköping 

lades ned. Det skedde alltför snabbt och rent 

personalpolitiskt var det mycket illa. Men i det fallet 

var politikerna tydligare och stod för sitt beslut utan 

att backa, vilket inte alls upprörde medborgarna på 

samma sätt. 

Ärlighet och tydlighet är viktiga ingredienser 

också i den indirekta dialogen med medborgarna, 

menar Monica Selin. 

BRYTPUNKT

– De flesta medborgare känner oss genom medias 

ögon. Det är ofta där förtroendet för eller misstroendet 

mot politiker växer fram. Min erfarenhet är att 

om jag är tillräckligt tydlig och ärlig så blir bilden av 

mig någorlunda realistisk i medierna. Det är viktigt 

att vi politiker inte frånsäger oss vårt eget ansvar och 

skyller på journalisterna - det är ett ömsesidigt ansvar. 

En svårighet i kontakten med press, radio och teve 

är att politiker ofta tar på sig rollen att vara de som 

alltid ska kunna ge klart besked. Här tror Monica 

Selin att det är viktigt att ge större möjligheter för 

resonemang och reflektioner istället för att ha ambitionen 

att svara ja eller nej. 

– Jag tror att det inger mer respekt att redovisa att 

man inte kan svara. Säga som det är: att man behöver 

fundera på saken och vill återkomma imorgon. Inför 

EU-valet gjorde en tidning en stor intervju med mig 

om min inställning. Jag var oerhört ambivalent i frågan 

och hade ännu inte bestämt mig, vilket jag också 

redovisade under intervjun. Det kändes lite ovant och 

jag var spänd inför reaktionerna. 

– Men få intervjuer med mig har fått så positiv 

respons från läsarna. Många kände igen sig och uppskattade 

verkligen att jag vågade visa att jag inte var 

riktigt färdig i min process. Å andra sidan fanns det 

de som sa: ”Du som politiker måste väl ändå veta hur 

du ska rösta!” 

”Vi måste rannsaka oss. Vilket förhållningssätt 

har vi till oss själva och varandra?” 

Monica Selin 

TAvår traditionella jargong” 

ÄRLIGHET OCH TYDLIGHET skapar också förtroende 

på politikernas gemensamma arena. 

– Det är oerhört viktigt vilken ton vi använder 

mot varandra och att vi har ett bra debattklimat, säger 

Monica Selin. Det handlar om ömsesidig respekt. Vi 

måste våga ha en tuff debatt där skillnaderna mellan 

de olika partierna kommer fram. Och samtidigt tydligt 

visa att vi respekterar varandras åsikter. 

Konsten är att få fram åsiktsskillnaderna utan att 

medborgarna uppfattar det som politiskt tjafs. 

– Det är en balansgång. Men vi behöver samtidigt 

få fram att hela demokratin bygger på att vi kan argumentera 

väldigt tydligt. Där har vi en annan svårighet. 

Vi ska vara så överens om allting. Vara pragmatiska 

och helst nå konsensus. Men jag tror inte att konsensus 

alltid är det bästa för demokratin, även om det 

är nödvändigt i vissa lägen. Det är givetvis bra om vi 

är överens om vissa grundläggande mål. Men demokratin 

bygger på att vi får tycka olika. 

Hur gå vidare med frågor som tydlighet, ärlighet 

och respekt? Monica Selin önskar en offentlig debatt 

på temat. 

– Det hjälper inte att vi är några stycken som pratar 

om detta. Vi behöver sprida debatten. 

Vi politiker brukar inte se oss som arbetsteam över 

partigränserna. Men precis som alla andra yrken 

behöver vi vidareutbildning och ”personaldagar”. • 

BRYTPUNKT 5

6 

”En viss misstro tyder 

på demokratisk mognad” 

Det finns en långsiktig tendens att misstron mot politiker och politiska institutioner ökar. 

Från att ha varit ett land där politikerna åtnjöt ovanligt högt förtroende har Sverige 

utvecklats till ett land där motsatsen gäller. Hur kan man förklara det? 

BRYTPUNKT

TOMMY MÖLLER, professor i statsvetenskap 

vid Stockholms universitet, 

menar att den ökade skepsisen mot 

politiker till stor del handlar om nya 

värderingar. Lojaliteterna blir allt 

flyktigare. Det kritiska tänkandet 

och ifrågasättandet är numera en 

etablerad del av vår politiska kultur. 

Medborgarna ställer högre krav än 

tidigare och förväntar sig att få 

komma till tals. 

– Missnöjet kan också hänga ihop 

med att förväntningarna på systemet 

är höga. Flera undersökningar visar 

att medborgarna, oberoende av generation 

och partipolitisk uppfattning, 

har höga förväntningar på det politiska 

systemet. Det tyder på att tilltron 

till systemet i grunden är stark. Man 

kan knappast ha förväntningar på ett 

system som man misstror. 

Vilka är det som vänder det politiska 

systemet ryggen? 

– I första hand människor som är 

ointresserade av politik, har bristfälliga 

kunskaper om politik och som 

själva har negativa erfarenheter av 

det politiska systemet. Särskilt de 

som både är missnöjda med det allmännas 

service och som misslyckats 

med att påverka sin situation. 

– Men numera är det inte enbart 

socialt marginaliserade grupper som 

visar misstro. Under senare år gäller 

det också resursstarka, framgångsrika 

människor, som i grunden har både 

tilltro till systemet och politiskt självförtroende. 

Det visar på en kritisk 

hållning mot överheten och en minskad 

auktoritetstro, som bland annat 

beror på en allt högre utbildningsnivå 

och en framväxande individualism. 

Dagens medborgare är generellt 

mer politiskt kompetenta än medborgarna 

var under den tid då tilltron 

till politiker och politiska institutioner 

var stor. 

Hur definierar du förtroende? 

– Ett nära besläktat uttryck till 

förtroende är tillit. Det handlar om 

att någon anförtror någon något. Förtroende 

och tillit brukar beskrivas 

som det sociala kitt som samhället 

behöver för sin fortlevnad. Överfört 

till det politiska systemet innebär det 

att den som röstar anförtror den förtroendevalda 

att fatta beslut. Det vill 

säga överlåter maktbefogenheterna åt 

den personen. 

Vad är skillnaden mellan förtroende 

och legitimitet? 

– Förtroende är starkare än legitimitet; 

det senare handlar om att man 

accepterar en regim i vid mening. En 

viss institution kan förlora i förtroende 

utan att det behöver vara problematiskt. 

Men förlorar den sin legitimitet 

kan man tala om en allvarlig 

kris. 

Hur kan politiker skapa förtroende? 

– Detta är en enormt svår fråga. 

Det beror naturligtvis på de förutsättningar 

som finns i det enskilda 

fallet. Mer övergripande kan man slå 

fast att det finns en koppling till vad 

politiken åstadkommer. Så länge man 

Visste du att 

66 procent av svenskarna 

anser att man kan lita på de 

flesta andra människor medan 

motsvarande andel för USA 

är 48 procent, Tyskland 38 

procent, Portugal 23 procent 

och Turkiet tio procent. 

levererar, åstadkommer goda resultat, 

så finns det goda utsikter att bibehålla 

eller få förtroende. 

Betyder misstro mot systemet att det 

politiska systemet står inför en legitimitetskris? 

– Nej, det finns inget stöd för det 

även om misstron mot politiker både 

på nationell och kommunal nivå är 

en realitet. De flesta medborgare 

tycks vara någorlunda nöjda med hur 

demokratin fungerar. Att medborgarna 

i allt högre grad vänder det politiska 

systemet ryggen gäller i första 

hand politiker och de politiska partierna. 

Samt, i någon mån, riksdag, 

regering och andra politiska institutioner. 

– Men när det gäller nya organisations- 

och påverkansformer blir situationen 

annorlunda. Då tonar bilden 

av engagerade medborgare som ställer 

allt högre krav på det politiska systemet 

fram. Påverkansmöjligheterna 

har stor betydelse för medborgarnas 

tillit. Dagens medborgare förväntar 

sig inte bara god service och omsorg. 

De vill också ha möjligheter att 

kunna utöva inflytande över hur den 

genomförs och vill att det politiska 

systemet visar lyhördhet för deras önskemål. 

De allra flesta som misstror 

politiken ställer andra och högre krav 

än tidigare och de förväntar sig att 

komma till tals. Därför kanske man 

till och med kan säga att misstro är en 

del av den mogna demokratins tillstånd. 

• 

BRYTPUNKT 7

Karl-Erik Nilsson: 

Människor måste få veta vad som 

händer direkt av oss. Innan de 

får läsa om det i tidningen.

NÄRA 

TILL 

ALLA 

Politikerna? Dom ser man jämt! 

I småländska Emmaboda är det nära till allt och alla. När det gäller 

medborgarnas förtroende ligger Emmaboda i topp. Majoriteten av 

befolkningen har hög tilltro till sina förtroendevalda. Man anser att 

politikerna är lyhörda, att de lyssnar på medborgarnas synpunkter 

och är intresserade av det allmännas bästa. 

–JAVISST,här i Emmaboda känner folk till sina kommunpolitiker. Inte bara 

genom tidningar och radio. Man ser dem ju jämt. Här är så nära till allt och alla, 

säger Lisa Fohlin, som skyndar över torget. 

– Hur vi uppför oss betyder mycket, säger Berit Carlsson, ett av Emmabodas 

två kommunalråd och aktiv inom kommunpolitiken sedan trettio år. 

– När jag går och handlar så träffar jag människor som vill prata och tycka 

till. Vi har ögonen på oss på ett annat sätt än man har i större kommuner. Vi kan 

inte gömma oss, på både gott och ont. Absolut mest på gott för det skapar förtroende 

att vi finns nära och är tillgängliga. Nackdelen med att vara så känd är 

att det blir svårt att skydda sin privata sfär. 

– Det personliga mötet är absolut det som skapar störst legitimitet, säger 

kommunalrådet Karl-Erik Nilsson, som med långa kliv är på väg mot kyrkans 

tisdagsträff. 

– Vi politiker måste vara i miljöer där människor är, ha ett öppet förhållningssätt 

och våga dela med oss. Inte skapa några slutna rum. Människor måste 

få veta vad som händer direkt av oss. Innan de får läsa om det i tidningen. 

Snart står han i församlingssalen och berättar om den nya budgeten: ”Ni är 

bland de första som får veta hur det ligger till med den.” 

BRYTPUNKT 

 

Visste du att 

59 procent av medborgarna 

i Emmaboda kommun anser 

att kommunpolitikerna gör 

goda avvägningar mellan 

olika intressen i kommunen. 

I övriga 26 kommuner, som 

lät medborgarna besvara 

samma demokratienkät, låg 

genomsnittet på 31 procent. 

9

Berit Carlsson: 

– För att hålla den 

representativa 

demokratin levande 

måste vi politiker 

vara tydliga med hur 

vi arbetar. 

10 

Det märks att Karl-Erik Nilsson gillar 

läget. Han tycker om att framträda, ställa 

frågor till publiken, nämna dem vid namn 

och dra en anekdot om hur han redan som 

ung grabb träffade några av dem som lyssnar 

på honom idag. Han får till och med ord som 

infrastruktur och biobränsle att låta som 

något högst intresseväckande och angeläget 

för envar. 

– Man kan nog tala om en Karl-Erikeffekt 

här i Emmaboda, säger kommunsekreteraren 

Sten Bengtsson. Han sköter sig så 

bra att även de borgerliga kan tänka sig att 

rösta på honom. 

Tillgängligheten och lättheten i umgänget 

med människor nämns ofta som ett 

politiskt förtroendekapital i Emmaboda. De 

båda kommunalråden har starka personliga 

mandat bland sina väljare. 

KANSKE FUNGERAR DET SÅ att man har ett 

hyfsat förtroende för politiken så länge samhället 

fungerar och man personligen inte 

drabbas av besvikelser över något som politikerna 

gör eller inte gör, säger många som vi 

träffar nere på byn. Så länge livet fungerar är 

allt gott och väl. 

Men det finns också de som är besvikna 

över särskilda äldreboenden som inte byggts 

ut eller varmbassänger för rehabilitering som 

inte finns, trots enträgna uppvaktningar. 

Hjärtat är en symbol 

som används ofta 

i Emmaboda. 

– Det finns många starka företrädare för 

olika särintressen här, säger Berit Carlsson. 

Det är bra för det skapar engagemang. Men 

många som kämpar för en-frågor glömmer 

att vi som politiker har ett samhällsansvar. 

Att vi måste jobba för helheten och använda 

skattebetalarnas pengar så att alla medborgare 

gagnas. 

Det blir mer och mer så– en förändrad 

mentalitet i samhället gör att det handlar så 

mycket om här och nu. 

– Då är det viktigt att vi som politiker 

står på oss och hela tiden tar med betydelsen 

av helhet i mötet med medborgarna. Likaså 

att partierna betonar helhetsperspektivet 

när de för ut sina frågor. 

Både Berit Carlsson och Karl-Erik Nilsson 

återkommer ofta till sin pedagogiska 

uppgift i mötet med medborgarna. 

– Vi måste anstränga oss mer för att 

också visa hur vi jobbar. Lära medborgarna 

att skilja mellan beslut och verkställighet, 

säger Karl-Erik Nilsson. Och tydligare visa 

vad som är politikernas uppdrag och vad 

som är tjänstemännens. 

Det är ingen enkel uppgift, konstaterar 

de. 

– För våra yngre medborgare finns barnfullmäktige, 

berättar Berit Carlsson. Via 

klassråd och elevråd kan de unga till och 

med högstadiet ta plats i sitt fullmäktige och 

BRYTPUNKT

I mittpunkten mellan Kalmar, Karlskrona och Växjö ligger industriorten och järnvägsknuten Emmaboda. 

tillsammans ta sig an viktiga frågor. Så lär de 

sig hur den representativa demokratin fungerar. 

För den vuxna befolkningen får man 

jobba på ett annat sätt. 

Hur då? 

– Vi behöver inspirera medborgarna att 

bli mer delaktiga i politiken. Vi jobbar en hel 

del med det redan men behöver nog gå vidare 

på det spåret, säger Karl-Erik Nilsson. 

För ett tiotal år sedan hade politikerna 

regelbundna möten i kommundelarna. 

– Det fungerade bra. Men så småningom 

tog arbetet med översiktsplanen över och 

kommundelsträffarna ebbade ut. Det behövs 

fler informella och kontinuerliga arenor. 

Jag tror att det är viktigt att vi politiker 

inte bara anordnar möten utan också deltar 

mer ute i samhället – i näringslivet och i föreningarna. 

Vi måste göra mer där. 

Liksom på så många andra svenska orter 

är det svårt att få folk i Emmaboda att bli 

medlemmar i de politiska partierna. 

– Här gäller det att tänka i nya banor och 

öppna för nya lösningar, säger Karl-Erik 

Nilsson. Människor bör få möjlighet att 

jobba som projektpolitiker eller i tillfälliga 

politiker-arbetsgrupper. Vi behöver koppla 

ihop människors genuina samhällsengagemang 

med politiskt arbete. Kanske man 

skulle kunna införa ”pröva-på-uppdrag? 

På torget utanför Konsum träffar vi Anders 

Carrington, hemmapappa med mångårig 

erfarenhet inom alternativrörelsen. 

– Det finns verkligen ett stort samhällsengagemang 

här i Emmaboda. Du kan tala 

med vem som helst, alla har en åsikt. Folk vet 

vad som händer. Men politikerna lyckas inte 

riktigt fånga upp det engagemanget. Sam- 

BRYTPUNKT 11

Karl-Erik Nilsson: 

– Man måste hela tiden 

vara väldigt tydlig. Det 

får inte finnas några funderingar 

bland publiken 

om vad jag egentligen 

menar. Sådant skapar 

bara misstro. 

12 

hällsutvecklingen går snabbt och politikerkåren verkar 

ha svårt att hänga med. De bryr sig till exempel 

inte om att använda sig av möjligheten att kommunicera 

via Internet. Om politikerna inte ser upp kommer 

det snart att finnas ett eget samhälle på nätet 

bredvid det gamla samhället. 

Vad säger Berit Carlsson och Karl-Erik Nilsson om 

det? 

Mötesplatsen Internet är en otrolig möjlighet som 

ska utvecklas. Men än så länge har man inte riktigt 

kommit igång. Fördröjningen beror både på tekniska 

hinder och vacklande intresse. Än så länge finns det 

inte heller bredband i hela kommunen. 

– Men det har också funnits en skeptisk inställning 

till Internet, både från politiker och allmänhet, 

BRYTPUNKT

säger Berit Carlsson. Många trodde länge att Internet 

bara var en lekstuga för yngre, som det inte var någon 

idé att satsa pengar på. Den uppfattningen börjar 

vika nu. Allt fler ser Internets möjligheter i ett större 

samhällsperspektiv. Men utvecklingen går långsamt. 

I TOLV ÅR har Karl-Erik Nilsson varit kommunalråd. 

I höst är uppdraget slut. Han har valt att hoppa av 

efter valet för att ägna mer tid åt familjen och annat. 

Kanske blir det ett jobb inom fotbollen. Vid sidan av 

sina politiska uppdrag har Karl-Erik Nilsson under 

många år arbetat som internationell fotbollsdomare. 

Ett engagemang som gett perspektiv. 

– Ibland har jag stått och tittat på det enorma 

publikhavet och tänkt: så många som sitter på ena 

långsidan av läktaren – det är lika många som invånarna 

hemma i Emmaboda. 

Det finns många likheter mellan domarjobbet 

och det politiska ledarskapet. 

– Formellt är båda uppdragen mycket reglerade. 

Men det hjälper inte hur mycket kunskap man än har 

om regelverket. Utan förtroende kommer man ingenstans. 

Det är också mycket som skiljer. Som domare 

är det bara jag som bestämmer. Det går fort och 

det är ja eller nej, svart eller vitt. Politiken däremot är 

ett lagarbete. Ingen enmansteater även om mycket 

ljus faller just på den som är kommunstyrelsens ordförande. 

Lagarbete tar tid och måste förankras väl. 

I Emmaboda kommun delar Karl-Erik Nilsson 

och Berit Carlsson på uppdraget som kommunstyrelsens 

ordförande, genom att arbeta varannan vecka. 

Formellt är Berit Carlsson vice ordförande och när 

båda är på plats innehar Karl-Erik Nilsson ämbetet. • 

4Vi 

Vad bestämmer om du har förtroende 

för politiker? Hur ser ditt förtroende ut 

för kommunpolitikerna i Emmaboda? 

Ing-Britt Fransson, kommunanställd 

inom socialpsykiatrin 

Att de gör som de sagt. Det är nog lite 

si och så med förtroendet. Jag tycker 

att de lovar runt men håller tunt. 

Till exempel har de lovat att bygga ut 

äldreomsorgen och det tycker jag inte 

att de lyckats med. 

Mikael Sundås, student 

Att politikerna vet vad de beslutar om. 

Ja, i stort sett har jag förtroende. Men 

ibland tycker jag att de klampar in på 

områden som de inte behärskar. Jag är 

skeptisk till att de beslutar om saker 

som de inte kan. Det gäller till exempel 

upphandlingar. 

Lisa Fohlin, frisör 

Att de är lätta att kommunicera med. 

Ja, jag har verkligen förtroende! Jag 

tänker i första hand på vårt kommunalråd 

Karl-Erik Nilsson. Han är en 

riktigt mänsklig politiker. Det vet jag 

för jag har haft förmånen att klippa 

honom i många år. 

Bengt Jägersten, pensionär 

Politiker ska vara som folk i allmänhet. 

Nej, jag har nog inget direkt förtroende 

för dem. Det finns för många heltidspolitiker 

som varit det sen unga år utan 

att ha någon erfarenhet av vanliga jobb. 

Många tycks sakna verklighetskontakt. 

Det inger inte förtroende. 

BRYTPUNKT 13

MÖT 

Ett samtal om partiernas framtid, ideologiernas betydelse 

och kontakten med medborgarna. 

Sven-Åke Thoresen, socialdemokratiskt kommunalråd 

och kommunstyrelsens ordförande i Hudiksvall möter 

Elisabeth Lindén Brandt, centerpartistiskt oppositionsråd 

i landstinget Dalarna. 

S-Å T: Jag kommer från en gammal bruksort, Iggesund. När vi 

för tjugo år sedan skulle diskutera ortens framtid var det socialdemokraterna 

och fackföreningarna som kallade till möte. Det 

brukade komma flera hundra dit. I dag är det Iggesunds intresseförening 

som samlar folk. Under de senaste decennierna har 

en hel flora av intresseföreningar etablerat sig; föreningsråd, 

näringslivsråd, bygderåd och partnerskapsmöten. Nu är det de 

som håller i kontakten med medborgarna. 

E L B: Men det är inte helt lätt att få in en fot där. Min erfarenhet 

är att man som politiker inte är välkommen i de lokala 

intresseföreningarna. Där är man rädd för partipolitik för den 

uppfattas som konfrontation. Det vill man inte ha. I föreningarna 

jobbar man mot konsensus. Jag tror att just det har väldigt 

stor betydelse för att folk ska bli intresserade av samhällsfrågor. 

Mentaliteten bland väljarna är en helt annan i dag än för ett par 

decennier sedan. Människor i dag vill inte bli partimedlemmar 

och ”köpa hela paketet”. De vill gå in och jobba för speciella frågor 

som de ibland vill driva under en viss period. 

Partiernas medlemstal sjunker drastiskt. Ett forskarscenario är 

att det 2017 inte längre finns några partimedlemmar kvar. Har partierna 

en framtid? 

S-Å T: Ja, vi behöver de politiska partierna. Men vårt arbetssätt 

måste förändras i grunden. Vi måste utveckla den demokratiska 

dialogen. 

E L B: Med tanke på den utveckling vi talar om så passar nog 

inte de traditionella partierna i dagens samhälle. I stället kommer 

utvecklingen att gå mot nya partier som riktar in sig på speciella 

områden, som till exempel sjukvården eller de äldre. Det 

BRYTPUNKT

är på gott och ont. Gott för att det skapar engagemang. Ont för 

att det finns risk för att partierna enbart ägnar sig åt opinionsfrågor 

och inte ser till helheten. 

Tror ni att utvecklingen är på väg från folkrörelsepartier till valkampanjpartier? 

E L B: Det tror jag. Möjligheten finns att utvecklingen går 

mot ett tvåpartisystem och fler lokala och regionala partier, 

sprungna ur intresseföreningar och folkrörelser. Jag ser det inte 

som en risk, snarare en möjlighet. Det är bra att människor 

engagerar sig och det gäller att vi politiker anpassar oss till den 

verkligheten. Att vi blir mer flexibla och öppna för lösare former, 

som till exempel nätverk, där medborgarna är fria att gå in 

och ut ur sitt engagemang. 

S-Å T: Friare former kan naturligtvis vara ett sätt att engagera 

fler. Men demokratin kan inte enbart vila på tillfälliga engagemang. 

Någon måste ju ta det yttersta ansvaret - svara för kontinuiteten 

och axla samhällsansvaret. För demokratin som helhet 

är det inget negativt att fler människor blir delaktiga på nya 

sätt, till exempel genom att delta i den lokala utvecklingen via 

Internet. Det är bara bra. Men för den representativa demokratin 

har det betydelse eftersom den grundar sig på partiväsendet. 

Partierna måste vara kvar, det är jag övertygad om. Vi måste ha 

en ideologi och en långsiktig samhällsvision för att kunna ge 

medborgarna en bild av vart vi är på väg och sedan kunna ta 

ansvar för våra beslut. 

E L B: Vi ser att människor röstar alltmer på person och 

mindre på parti. Man har förtroende för en person, som man 

tror ska kunna driva en politik som är bra för folket. Den skillnaden 

syns tydligt mellan kommunval och riksdagsval. 

S-Å T: Jag tror inte att folk röstar på mig som enskild individ 

utan för att de tycker att jag är en bra företrädare för mitt parti. 

Hur ser ni på den kanadensiska partilösa modellen med personval? 

(Se sidan 24 -25) 

E L B: Den tilltalar mig mycket. Speciellt detta att den som är 

BRYTPUNKT 

ET

16 

”Den förlorade medborgardialogen 

är en allvarligare fråga än att medlemstalen 

sjunker. Det känns som om vi missat tåget. 

Nu är frågan: ”Hur ska vi hinna ikapp?” 

Sven-Åke Thoresen 

direktvald får ett direkt, personligt ansvar för sitt 

uppdrag. Det är något vi saknar i Sverige. Här är det 

lättare att gömma sig bakom sitt parti och vara anonym. 

S-Å T: Jag tror definitivt inte på ett partilöst system. 

För att planera ett samhälle antingen det gäller 

rent fysiskt eller planera för välfärden så måste man 

ha någon form av ideologisk ledstjärna. Man behöver 

skapa en modell och ha en tydlig idé om vart man är 

på väg för att kunna mejsla fram de politiska lösningarna 

i ideologiska diskussioner. 

I hälsingska Svågadalen testas en alternativ modell 

med en direktvald parti-opolitisk kommundelsnämnd 

där man väljs in på personliga meriter istället för på partimandat. 

(Se spalten sidan 17). Hur tycker du att det 

fungerar? 

S-Å T: Jo, rent praktiskt fungerar Svågadalsmodellen. 

De är kunniga inom sitt eget närområde. Där 

finns det visioner och tankar. Men när det gäller de 

stora framtidsfrågorna, skola, förskola och äldrevård 

har de ingen ideologisk plattform att stå på. 

E L B: Jag tror inte att man behöver sakna värderingar 

och ställningstaganden i en partilös modell. 

Även om man har personval så kommer det inte saknas 

djup, som så många befarar. Var och en som ställer 

upp måste givetvis ta ställning och presentera sina 

åsikter. 

S-Å T: Jag tycker att det skulle vara mycket märkligt 

att inte kunna ha ett parti bakom mig där det 

fanns möjligheter att bryta åsikter och diskutera samhällsutvecklingen. 

E L B: Du talar om det som är önskvärt för dig. 

Men medborgarna säger någonting annat. 

S-Å T: Om man verkligen vill ha en fungerande 

demokratisk dialog med medborgarna bör man kanske 

inte börja med frågor som är partipolitiskt sprängstoff 

utan med dem som har mer praktisk karaktär. 

Men även praktiska vardagsnära frågor är ju faktiskt 

ideologiska. Till exempel vilken typ av barnomsorg 

man ska satsa på. 

E L B: Jag tycker inte att frågan om barnomsorg är 

ideologisk. Jag ser det så här: kommun och landsting 

har ett ansvar och det spelar ingen roll vem som är 

utförare. Det som skiljer de olika typerna av barnomsorg 

är pedagogiken, inte ideologin. 

Tror ni att vissa grundläggande ideologier kommer 

att fortleva? 

E L B: Ja, i den meningen att vi behöver en helhetssyn 

när vi bygger ett samhälle. Politiken får inte bygga 

enbart på särintressen och opinionssvängningar. 

S-Å T: Jag är helt övertygad om att ideologierna 

har en framtid. När det gäller de stora aktuella frågorna, 

som till exempel välfärden och arbetsrätten, ser vi 

ju klara ideologiska skillnader mellan partierna. 

BRYTPUNKT

Hur ska man få den 

unga generationen intresserad 

av partipolitik? 

E L B: Det är en stor 

utmaning för det finns 

verkligen ett stort glapp 

mellan unga människor 

och de frågor som politiken 

handlar om idag. I region Dalarna har vi ett ungdomsprojekt 

där unga är mentorer för oss äldre. En av 

mentorerna säger att hon vill bli fredsmäklare. Hon 

ser inte Falun som sin plattform, har inga begränsningar 

alls och ser ingen plats för partipolitik i sin 

vision. Hon anser att fred på jorden är målet med hennes 

liv. Jag känner stor tillförsikt inför sådana goda 

krafter. Vad kan inte växa fram ur ett sådant engagemang? 

S-Å T: Många unga går in i ett engagemang för att 

efter en tid säga: ”Nej, nu har jag inte tid längre. Nu 

måste jag utveckla mig själv!” De stannar inte, även 

om vi ber på våra bara knän att de ska göra det. De 

bryr sig inte om att ta ett långsiktigt ansvar. Det hade 

varit otänkbart för oss äldre som skolats i en annan 

tradition. Vi som var unga i min hembygd växte upp 

och fortsatte att leva på samma plats och skolades in i 

partiet. Numera lämnar de unga hemorten tidigt för 

studier och jobb. 

Vilka nya arbetssätt krävs för att svara mot unga 

människors behov? 

S-Å T: Svårigheten ligger i att kunna möta den nya 

mentalitet som vuxit fram. Jag tror att det handlar 

mycket om att satsa på öppenhet och flexibilitet. 

Men jag kan inte se någon lösning på problemet. Jag 

tycker att vi provar alla möjliga sätt. Ändå kommer de 

inte. Vi måste själva ge oss ut mer, både söka upp de 

unga där de finns och själva skapa nya mötesplatser. 

E L B: Det är nog viktigt att komma ihåg att ungdomar 

inte är någon enhetlig grupp, så jag tror inte 

att det går att ta ett gemensamt grepp när det gäller 

den unga generationen. Det handlar nog om samma 

förhållningssätt som för alla människor: Att prata 

med dem, fråga dem till råds och tydligt visa att deras 

åsikter har betydelse. • 

SVÅGADALEN 

Svågadalen i Hudiksvalls kommun är 

Sveriges första partiopolitiska kommundelsnämnd. 

Nämnden väljs genom personval för 

en mandatperiod på fyra år och ansvarar 

för vad den själv kallar ”mjuka” områden: 

Skola, barn- och äldreomsorg, kultur 

och fritid, demokratifrågor och landsbygdsutveckling. 

Samma villkor gäller som för andra 

kommundelsnämnder i Hudiksvalls kommun. 

Det vill säga att följa de regler och 

lagar som gäller för kommunal förvaltning. 

De sju ledamöterna sammanträder 

varje månad. Nämndmötena är öppna 

för allmänheten. En gång i månaden 

hålls även öppna förmöten där befolkningen 

inbjuds att delta med frågor, kritik 

och förslag. 

Sven-Åke Thoresen och Elisabeth Lindén 

Brandt är ledamöter i Sveriges Kommuners 

och Landstings Demokrati- och självstyrelseberedning. 

Visste du att 

hundra procent av kommunstyrelseordförandena 

i Sverige är medlemmar av 

ett politiskt parti. Motsvarande andel 

i Frankrike, Portugal, Italien, Tyskland 

och Tjeckien är mellan 65 och 85 procent 

och i Polen mindre än 30 procent. 

BRYTPUNKT 17

Botkyrka: 

Vi vill våga göra 

det annorlunda

Storstadskommunen 

Botkyrka satsar på unga 

Tunnelbanans röda linje sträcker sig över hela 

norra Botkyrka genom områdena Alby, Fittja, 

Hallunda och Norsborg. 

– Det är ingen tillfällighet att Dogge i Latin 

Kings har ett skivbolag som heter Red Line 

Records, säger Jens Sjöström, kommunstyrelsens 

vice ordförande och ordförande i demokratioch 

integrationsberedningen i Botkyrka. 

SOM STORSTADSKOMMUN skiljer sig Botkyrka en 

hel del från Emmaboda. Här är det inte nära till allt 

och alla. Visserligen kan man känna igen en och 

annan lokalpolitiker i mataffären, men närheten till 

den lokala politiken är generellt mindre än i många 

små kommuner, tror Jens Sjöström. 

– Som storstadskommun har vi inte heller den typ 

av lokala dagstidningar, som brukar finnas ute i landet, 

som länk till medborgarna. Det gör det extra viktigt 

att vi politiker är ute och besöker föreningsliv, 

skolor, fritidsgårdar och bostadsområden. På så vis 

försöker vi ändå eftersträva en slags småskalighet. 

Här byggs kommunidentiteten inte på den traditionella 

bygemenskapen. Snarare på närheten till 

området kring den tåg- eller tunnelbanestation där 

man bor, jobbar eller pluggar. 

I södra delen, längs pendeltågslinjen, ligger Tumba, 

Tullinge och, i nära anslutning, Grödinge. Mellan 

norr och söder brer stora grönområden ut sig. Kommunen 

är stor till ytan. 

– Tyvärr gör det geografiska avståndet att det lätt 

blir en uppdelning mellan norra och södra delen, 

säger Sevgi Zengin, ungdomsvägledare på medborgarkontoret. 

Folk som bor här i söder har sällan eller aldrig 

någon anledning att besöka norr, och vice versa. 

För den unga generationen har ungdomsfullmäk- 

Jens Sjöström. 

tige en viktig roll som brygga och mötesplats. Sedan 

starten för tre år sedan har de 40 högstadie- och gymnasieelever 

som bildar fullmäktige genom enträget 

arbete genomdrivit en omfattande förbättring av 

elevdemokratin i kommunens 30 skolor. Bland annat 

genom att se till att skolornas ledningsgrupper tar 

emot elevrepresentanter och genom att införa schemalagda 

klassråd. Nyligen lämnade ungdomarna en 

motion till kommunfullmäktige om att återinföra 10- 

12-årsverksamheten på fritids. Detta bland annat för 

att motverka utanförskap och kriminalitet. 

–Ungdomsfullmäktige är mycket lyckat både när 

det gäller träning i den representativa demokratin 

och i hur man kan påverka när man går samman mot 

ett gemensamt mål, säger Sevgi Zengin. Men arbetet 

har också gett en medvetenhet om hur unga i andra 

delar av kommunen resonerar. När ungdomarna möts 

reagerar de ofta med: Aha, är det så de andra tänker! 

Att slipa av förutfattade meningar om andra är en 

viktig väg för att kunna börja jobba tillsammans. 

Istället för att jämföra sig med varandra. 

DET ÄR SÖNDAG mitt på dagen och strålande sol. 

Inne i kommunhuset pågår en retorikutbildning för 

de ungdomar som arbetar med ungdomsfullmäktige. 

Tjugo personer slipar frenetiskt på sina argument 

inför nästa övning. 

– Jätteintressant, men svårt, säger Daniel Engström, 

initiativtagare till utbildningsdagen, medan 

han funderar på hur han ska klara uppgiften att övertyga 

publiken om vikten av att äta ekologisk frukt. 

– När vi satt i panelen och mötte kommunpolitikerna 

under den årliga demokrativeckan förra året 

upptäckte jag att det fanns ett stort behov hos oss att 

få mer kunskap om hur man argumenterar på ett bra 

BRYTPUNKT 19

20 

Tunnelbanelinjen knyter ihop olika delar av Botkyrka kommun. Till höger: Botkyrkas ungdomsfullmäktige. 

sätt. Vi behöver träna oss så att vi verkligen vågar ta för 

oss när vi träffar politiker och andra beslutsfattare. 

Kompisen Melis Akdag instämmer. 

– När man är ung måste man vara extra bra på att 

prata. Om man inte är det lyssnar inte vuxna. 

Just nu pågår förberedelserna inför 2006 års demokratidagar. 

Ett tillfälle för Botkyrka-politikerna att 

lyssna och lära av ungdomarna. Som vanligt är ungdomsfullmäktige 

en av arrangörerna. I år är temat 

integration. 

– Det brukar bli bra möten, säger Sevgi Zengin. 

Men jag tycker att politikerna borde vara ännu mer 

öppna för ungdomarnas idéer, även om de inte alltid 

ser vart förslagen leder. Vuxen trångsynthet kan göra 

att politikerna ibland missar verkligt goda idéer. 

MEN DET FINNS OCKSÅ mycket ungdomligt demokratiarbete 

som inte alls är inriktat på teori. Snarare 

på uttryck. Ett sådant exempel är tidningen Shoo. 

Den startades av ungdomar från Fittja som hade fått 

nog av att alla utom de själva berättade om hur deras 

tillvaro såg ut och hur deras framtid skulle bli. Nu 

producerar nya ungdomar varje sommar en tidning 

där de ger sin egen bild av tillståndet i Fittja och Sverige 

idag. Några av dem som var med från början fungerar 

som mentorer. 

Ett annat exempel är Subtopia, basen för kommunens 

satsning på upplevelser. Området, som ligger i 

Albys gamla industripark, är ett kultur-, utbildningsoch 

näringslivscampus. Bland hyresgästerna finns 

bland andra Cirkus Cirkör, Zingo Film och Clowner 

utan gränser. 

– Vi vill våga göra det annorlunda. Det som folk 

inte väntar sig att en kommun ska göra, säger Jens Sjöström 

och pekar på kommunens devis ”Långt ifrån 

lagom”. Det gäller att använda sig av okonventionella 

sätt att nå människor. I upplevelsepedagogiken finns 

en ny och fantastisk kraft, säger han entusiastiskt. Det 

är här drömmarna kan förverkligas. 

Upplevelsepedagogik handlar om skapande arbete 

med teater, film och musik där ungdomarna får möjlighet 

att stärka sin identitet och självkänsla. 

– Demokrati ska inte vara en teoretisk diskussion, 

understryker Jens Sjöström. 

Upplevelsepedagogik når så många fler, släpper 

loss kreativiteten och låter både tankar och känslor 

komma till uttryck. 

– Den engagerar många unga utan att de egentligen 

är medvetna om att de ägnar sig åt demokratibygge. 

Från kommunledningens sida ser vi det också 

som en strategisk satsning på att få unga människor 

att stanna i Botkyrka. Den som vill satsa på ett yrkes- 

BRYTPUNKT

”När man är ung 

måste man vara extra 

bra på att prata. 

Om man inte är det 

lyssnar inte vuxna.” 

BRYTPUNKT 21

” Vi tröttnade på att drömma stort och leva 

litet, så vi gav järnet för att leva vår dröm” 

Cirkus Cirkör 

Forts från sidan 20 

liv inom musik, film eller teater ska kunna få stöd att 

stå på egna ben i den egna kommunen. 

Vad är viktigt när man vill få med sig ungdomar? 

– Ärlighet, tydlighet och att man ser till att det 

inte tar så lång tid från idé till beslut eller genomförande. 

Men hur ser demokratiarbetet ut för den vuxna 

befolkningen i Botkyrka? 

Där är det inte riktigt lika dynamiskt. Brukargrupper, 

främst inom barnomsorg och skola, är populära, 

äldrerådet i Tullinge fungerar bra och många i den 

äldre generationen uppskattar att delta i politikercaféer. 

Botkyrka har också genomfört ett antal rådslag. 

De har bland annat handlat om fysisk planering, ungdomars 

fritid, biblioteksplanen och framtiden. 

Men många i arbetsför ålder verkar sakna tid att 

engagera sig. Kanske en satsning på möjligheten att 

rösta via Internet kan bli ett bra verktyg för medborgardialog. 

I år prövar kommunen dialogforum på sin 

hemsida. Det ska vara ett öppet forum där man både 

kan starta egna frågor som rör kommunen eller reagera 

på andras. Möjligheten att chatta med de politiska 

partierna under direktsända fullmäktigemöten är på 

gång. 

– Det är en fantastisk möjlighet, säger Jens Sjöström. 

Men all medborgarkontakt löser man inte den 

vägen. Det är viktigt att värna om lyssnandet. Ta sig 

tid att tala med människor som berättar om hur de 

upplever den kommunala verksamheten. Det sägs att 

vi politiker inte ska ägna oss åt detaljfrågor. Men politik 

och människors vardag handlar om detaljfrågor. 

Det betyder att vi måste kunna ta till oss människors 

individuella perspektiv. Reflektera över dem, dra 

slutsatser och – om det finns skäl – ändra strukturer, 

regler och beslut. 

Det inre arbetet är nödvändigt. Botkyrka kommun 

vänder sig också inåt i den kommunala förvaltningen 

med sitt demokratiarbete. 

– Det är lätt att fokusera på den utåtriktade verksamheten 

och viljan att övertyga medborgarna om 

hur bra det är med demokrati. Och glömma bort att 

integrera demokratifrågorna i vår egen verksamhet. • 

22 

Vi 

4Vad bestämmer om du har förtroende 

för politiker? Hur ser ditt förtroende ut 

för kommunpolitikerna i Botkyrka? 

Annica Vinter, 

personlig assistent 

Att de tar ansvar för sina handlingar 

och att de är ärliga. Nej, 

jag har inget förtroende för politiker. 

De går ut med attityden att 

de vet allting bättre än alla andra, 

men verkar inte själva befinna sig 

i verkligheten. 

Radomir Zuniga, studerande 

Att de gör något bra. Nej, inget 

direkt förtroende. De pratar 

mycket om vad de ska göra men 

sen verkar det inte bli något 

gjort. 

Johanna Lööf, 

arbetslös sjuksköterska 

Att de håller vad de lovat. Jag 

tror absolut att politikerna vill 

gott. Men tyvärr säger de ofta 

att de ska ordna så mycket utan 

att lyckas. Sänka arbetslösheten 

till exempel. 

Polidoro Morales Aguirre, 

pensionär 

Politiker måste ha kontakt med 

folket, vara ärliga och visa solidaritet. 

Nej, jag har inget förtroende 

för dem. De pratar för mycket 

och agerar för lite. 

BRYTPUNKT

SAMIR SANDBERG, 22 ÅR. Verksam inom projektet Ungdomstorget 

i Sveriges Ungdomsråd. 

– Min erfarenhet är att det är enklare att samla ungdomar 

kring sakfrågor än kring partiprogram. Men det betyder 

inte att jag tror att partipolitiken håller på att dö ut. 

Jag tror att partierna behövs. Men då måste politikerna 

bli mycket bättre på att ta kontakt och lyssna på unga 

människor. Jag upplever att många politiker har en skeptisk 

inställning till ungdomligt engagemang utanför partierna. 

Det behöver de inte ha. De borde snarare se det 

som något positivt att vi är engagerade. 

– För att generationerna ska nå varandra är det viktigt 

att det verkligen blir en dialog mellan oss och att vi kan 

mötas på lika villkor. Det talas mycket om att det finns ett 

politikerförakt bland unga människor. Men även om det 

finns goda exempel på politiker som verkligen vill möta 

unga, så finns det tyvärr många som hyser ett ungdomsförakt. 

De ser ungdomar enbart som en krävande grupp. 

ISABEL SVENSSON, 24 ÅR. Svenska Kyrkans Unga. Ansvarar 

för Nordenfrågor inom Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer. 

– Jag tror att partierna fortsättningsvis kommer att 

fylla någon slags funktion. Men många unga känner sig 

inte attraherade av de gammaldags formerna som partierna 

ofta står för. Vi står på deras agenda, men jag upplever 

att de inte tar oss på allvar. Ofta pratar politikerna om oss 

”Lämna stadshus och kommunalhus 

och möt unga människor på 

deras egna villkor!” 

UNGA 

RÖSTER 

som om allt som rör oss handlar om framtiden. Inte om 

något som faktiskt är angeläget nu. När de talar om ungas 

arbetslöshet är det med tillägget: men de har framtiden 

för sig. Det blir ett sätt att förminska problemen. Att 

ungas arbetslöshet inte är så viktig. Jag tycker inte att man 

ska behöva vänta tills man är trettio innan man får möjlighet 

till ett jobb. Det är viktigt att politiker kan informera 

unga om att politik är något som rör alla människor. 

Och att det inte är omöjligt att påverka. Bara man vill. 

ÅSA BJERING, 26 ÅR. Ordförande för Landsrådet för Sveriges 

Ungdomsorganisationer. 

– Jag hör ofta från politiker att ungdomar är ointresserade 

av politik. Det stämmer inte. Unga engagerar sig 

både i traditionella och nya organisationer för att diskutera 

och arbeta för olika politiska frågor. Så istället för att 

försöka förändra partisystemet tror jag att partierna 

måste börja med att samverka med andra organisationer 

– som till exempel miljörörelsen, fredsrörelsen eller elevrörelsen. 

På så vis kan de skapa intressanta mötesplatser 

och använda sig av kunskap och engagemang som redan 

finns. 

– Jag tror också att partierna ska satsa på att söka upp 

ungdomar där ungdomar finns – på caféer och fritidsgårdar 

– för att prestigelöst samtala om politisk ideologi. 

Lämna stadshus och kommunalhus och möt unga människor 

på deras egna villkor! • 

BRYTPUNKT 23

–VI HAR ETT 

Kanada är ett av de länder som 

särskilt intresserat Demokratioch 

självstyrelseberedningen. 

I Toronto arbetar politikerna 

aktivt med konsultationsprocesser 

för att ta del av medborgarnas 

synpunkter. Det innebär att kommunens 

politiker kontinuerligt 

möter allmänheten. 

KONSULTATIONERNA är väl planerade 

processer med tydliga syften, oavsett 

om det handlar om stadens budget, 

att utveckla policydokument 

eller ett stadsdelsområde, berättar 

Anna Lindström, projektledare för 

Brytpunkt. 

– Politikerna säger: ”Vi kan inte 

veta allting. Vi måste ta reda på var 

människor står och hur de tänker för 

att fatta välgrundade beslut.” 

I Toronto utgör inte partierna 

grunden för val. Politikerna, som är 

heltidspolitiker, väljs genom personval. 

Eftersom det inte finns några 

partiplattformar som grund för olika 

ställningstaganden är det viktigt att 

politikerna samtalar med invånarna. 

Medborgarna blir inbjudna via stadens 

hemsida, annonsering i press 

och plakat ute på stan. 

– I Toronto finns det alltid någon 

dialog på gång; stordialoger, fokusgrupper 

eller enskilda samtal, beroende 

på ämne. Ibland anmäler sig flera 

hundra personer. Många vill föra fram 

sina synpunkter och delta i samtal. 

Dialogerna leds av professionella 

processledare. Politikernas uppdrag 

24 

är att lyssna, ställa följdfrågor och dra 

lärdom. 

– Vid svenska konsultationsprocesser 

finns det oftast ett mer eller 

mindre färdigt förslag som medborgarna 

får tycka till om. I Kanada går 

politikerna ut med ett blankt papper. 

Vad vill ni att vi ska göra? Hur blir det 

bäst och mest funktionellt för er? 

Om det finns ingredienser i projektet 

som kräver lagstiftning eller på 

annat sätt inte är förhandlingsbart, så 

berättar man det. 

Dialogerna sker vid flera tillfällen 

och på olika platser för att alla grupper 

i samhället – barnfamiljer, pensionärer, 

skiftarbetare och studenter 

– ska ha möjlighet att komma. 

För att allt detta ska fungera finns 

det ett väl utvecklat kommunsekretariat 

som ägnar sig åt logistik, administration 

och dokumentation. Som 

ser till att körscheman fungerar och 

sköter återkopplingen till medborgarna. 

Berättar för dem som medverkat 

vad som händer i frågan och hur 

deras åsikter använts. 

Syftet med dialoger och konsultationer 

är primärt att samla in synpunkter. 

Men också att skapa olika 

slags lärande, berättar Anna Lindström. 

Alla som deltar i konsultationerna 

har i förväg tagit del av information 

om den aktuella frågan och 

fått kunskap om hur processen går 

till. Men också mötet med andra 

medborgare ger kunskap. 

– I Sverige får politiker ofta besök 

av enskilda lobbygrupper – handikapporganisationer, 

pensionärer, näringslivsorganisationer 

– som framför 

sina krav och synpunkter. Men då 

sker inget utbyte mellan grupperna. 

Om man som i Toronto i stället bjuder 

in dem tillsammans så börjar de 

diskutera med varandra, vilket gör att 

de lösningar som kommer fram blir 

mer genomarbetade. Möten mellan 

olika behov kan skapa förståelse och 

intresse. Samtidigt ökar chansen att 

nya och oväntade idéer kommer fram. 

Spanien: 

Exemplet Katalonien 

I SVERIGE talar man om hur olika 

typer av medborgarinflytande skulle 

kunna komplettera vårt demokratiska 

system. En åsikt är att det finns 

risk för att de konkurrerar ut vårt 

nuvarande system och att vi skulle 

förlora våra politiska partier och därmed 

grunden för vårt representativa 

system. Men det går att förena, vilket 

man kan se av exemplet Katalonien. 

Spanien skiljer sig från både Kanada 

och Sverige genom sin relativt 

korta demokratiska historia. De första 

demokratiska kommunvalen ägde 

rum 1979 efter 40 år av fascistiskt 

styre. 

Men det finns också en likhet 

mellan Sverige och Spanien. Båda har 

en stark partitradition. 

Katalonien har lagstiftat om medborgerligt 

deltagande. I Barcelona 

stad använder man sig av medborgarråd. 

Ordförande är den ledande politikern 

i området. Medlemmarna är 

valda för en bestämd mandatperiod 

och företräder sig själva eller en organisation. 

Det kan vara en klok person, 

som invånarna har förtroende för. 

BRYTPUNKT

PROBLEM. 

Eller en artist. Frågor som tas upp rör 

allt från prioriteringar och policies 

till vad man ska göra med ett område 

i kommunen. Kommunerna arrangerar 

även rådslag där olika grupper i ett 

bostadsområde möts för att till 

exempel diskutera stadsdelsandan. 

– Den katalanska modellen är mer 

inriktad på rådgivning och inte så 

processinriktad som den kanadensiska, 

säger Anna Lindström. I Spanien 

utgör partierna basen och anlägger 

tonen. 

”Sverige har mycket att lära av 

Kanadas medborgardialog” 

I TORONTO har enskilda och representanter 

för föreningar och företag 

möjlighet att delta i de kommunala 

styrelsernas och nämndernas möten 

för att framföra sina förslag och åsikter. 

Carin Högstedt, kommunalråd 

(v) i Växjö, är en av de svenska politiker 

som tagit starkt intryck av den 

kanadensiska modellen. 

– Det var oerhört inspirerande att 

se hur man i Toronto förmår fånga in 

folks åsikter ”innan något händer”, 

som man uttryckte det. Vi har mycket 

att lära av deras medvetna linje för 

att engagera sina medborgare. Hur de 

systematiskt öppnat beslutsprocesserna 

och utvecklat en dialog genom 

att lyssna. Och hur de talar med, inte 

till människor utan att mästra. 

Växjö kommun har, liksom många 

andra svenska kommuner, genomfört 

olika förändringar för att minska avståndet 

mellan valda och väljare; 

medborgarförslag, allmänhetens frå- 

gestund, öppna nämndmöten och 

direktmöten med kommunledningen. 

– Men medborgarna har ändå inte 

någon större möjlighet att delta i diskussionen 

innan det finns ett förslag, 

utan har ofta fått ta ställning till 

något som redan är bestämt, säger 

Carin Högstedt. Det måste helt klart 

vara roligare och mer engagerande att 

vara med redan i början av processen. 

Därför skrev hon en motion till 

sitt fullmäktige och föreslog att ge 

kommunstyrelsen i uppdrag att införa 

en liknande rättighet för medborgarna 

i Växjö kommun. Motionen gick 

igenom. Nu uppmanas alla nämnder 

och styrelser att själva bestämma hur 

lång tid de vill avsätta för medborgarnas 

deltagande. 

– I Växjö kommuns jämställdhetskommitté, 

där jag är ordförande, har 

vi beslutat att under varje sammanträde 

vika maximalt en halvtimme 

för ändamålet. Vid premiären i 

februari kom en person och ställde 

svåra och relevanta frågor kring jämställdhetsarbetet. 

Det kändes väldigt 

bra! 

Lokalpolitiken i Toronto består av 

betydligt färre politiker än i Sverige. Är 

det också en modell att ta efter? 

– Jag har tidigare alltid tyckt att 

det är bra med många politiker. Helt 

enkelt för att det betyder att många 

människor känner någon förtroendevald. 

Men jag har börjat ändra mig på 

den punkten. Jag tror inte att det 

innebär en katastrof om politikerna 

blir färre. Enbart antalet bestämmer 

inte graden av demokrati. Det viktigaste 

är att se till att dialogen med 

medborgarna fungerar bättre. Idag 

tenderar heltidspolitikerna att få ett 

HUR 

VILL NI 

LÖSA DET? 

övertag genom att kunna ägna mer 

tid och resurser åt sitt politiska engagemang 

än sina kollegor, fritidspolitikerna. 

Det skapar obalans, menar 

Carin Högstedt. 

– Om det ska bli någon jämvikt 

måste vi så långt det är möjligt försöka 

skräddarsy uppdragen så att de 

passar den enskilda fritidspolitikerns 

förutsättningar och möjligheter. Den 

som vill vara mer aktiv för att till 

exempel ta kontakt med medborgarna 

och med media måste få både mer 

tid och bättre villkor. Jag tycker därför 

att de bör få så generösa arvoden 

att de kan vara borta en dag i veckan 

från sitt ordinarie arbete för att ägna 

sig åt politiken. Det är också viktigt 

att fördela uppgifterna så att inte allt 

hänger på kommunalrådet eller kommunstyrelsens 

ordförande. Vi behöver 

vara fler som syns utåt. 

Att Carin Högstedt är imponerad 

av modellen i Toronto, som också är 

ett partilöst system, betyder dock 

inte att hon tycker att det svenska 

partisystemet ska avskaffas. 

– Men det behöver kompletteras 

med mer deltagardemokrati för att 

överleva. Politiken kan inte helt överlåtas 

till den lilla skara som är medlemmar 

i partierna. • 

Visste du att 

medborgare i Kanada kan rösta 

både där man bor och där man 

äger fast egendom. 

BRYTPUNKT 25

Demokratin måste förnyas. Men 

det innebär inte att vi måste hitta 

en enda form som ska gälla för 

alla kommuner. 

Varje kommun måste kunna 

välja sin väg, menar Kenth Lövgren, 

oppositionsråd för folkpartiet 

i Gävle kommun. 

MÅNGA POLITIKER upplever sig få 

allt mindre makt i förhållande till 

kommunstyrelse och tjänstemän. En 

enkätstudie i sjutton kommuner visade 

att drygt hälften av de förtroendevalda 

anser att politikernas uppgift 

ofta begränsas till att godkänna tjänstemännens 

förslag. 

Var tredje förtroendevald i kom 

munfullmäktige funderar på att 

hoppa av sitt uppdrag. 

– En bidragande orsak är att de 

inte känner sig delaktiga i besluten, 

menar Kenth Lövgren. 

– För att vitalisera politiken och 

öka legitimiteten måste kommunerna 

få möjlighet att pröva olika sätt att 

förändra sitt sätt att arbeta. Till 

26 

”Varför måste 

alla kommuner 

se likadana ut?” 

exempel att skrota kommunfullmäktige, 

som ofta är en diskussionsklubb, 

och istället införa direktval till kommunstyrelsen. 

– Ofta är beslutsunderlagen ändå 

så genomarbetade och processade av 

tjänstemän och kommunstyrelse att 

det bara är en formsak för kommunfullmäktige 

att godkänna dem. 

– Andra intressanta möjligheter 

är att införa personval – utan spärrar 

– så att medborgarna ser vem de röstar 

på. Eller öka antalet förtroendevalda, 

men ge dem mindre ansvarsområden 

än vad de har idag. Men det 

är viktigt att varje kommun får möjlighet 

att komma fram till sin egen 

lösning, understryker Kenth Lövgren. 

Vem ska bestämma vilka satsningar 

som ska göras? 

– Kommun och stat bör sätta sig 

ned tillsammans för att se hur ramarna 

kan vidgas och vilka lagändringar 

som krävs. Det är viktigt att man inte 

uppifrån talar om vad som är rätt och 

fel. Mycket av den här utvecklingen 

måste komma från kommunerna själva. 

Det viktigaste är att det kommer 

till stånd ett samarbete mellan stat 

och kommuner kring de här frågorna. 

Vad krävs för det? 

– En omfattande mental förändring, 

det är jag övertygad om. Det är 

viktigt att vi får igång debatten nu 

och börjar ifrågasätta det vi håller på 

med. 

– Men det får inte stanna vid diskussioner, 

vi måste agera också. 

– I Sverige har vi en tendens att 

prata väldigt länge om saker och dra 

frågorna i långbänk. Det tar sådan tid 

innan vi kommer till skott och det 

verkar som om vi tror att demokrati 

mäts i tid: ”Ju mer tid vi ägnar åt en 

fråga desto mer demokrati.” Men det 

tror inte jag. 

Måste alla kommuner förändras? 

– Det finns många kommuner 

som fungerar bra idag och som inte 

vill genomföra några stora förändringar. 

Det ska de förstås inte behöva. • 

BRYTPUNKT

”Vi får aldrig glömma att vi är lekmän 

på uppdrag av folket” 

Undersökningar visar att det är 

ett vanligt problem att politiska 

beslut inte genomförs som 

politikerna tänkt sig. Det blir 

extra tydligt när politikerna anger 

målen men överlåter detaljstyrningen 

till tjänstemännen. 

Hur ser rollfördelningen ut? Måste de 

politiska beslutsprocesserna ses över? 

GREGER TIDLUND, kommunalråd (s) 

i Trosa kommun och Ulrika Karlsson, 

landstingspolitiker (m) i Uppsala län, 

anser båda att det finns tydliga gränser 

mellan ansvarsområdena. De förtroendevalda 

har det övergripande 

ansvaret och bestämmer inriktningen 

genom att fastställa mål, ramar 

och resurser. Tjänstemännens uppgift 

är att nå målen inom de fastlagda 

ramarna. 

Men för att det ska fungera måste 

båda parter vara medvetna om sina 

roller, ta sitt ansvar och vara observanta 

på när gränserna överskrids. 

GT: Jag tror att det handlar mycket 

om att båda parter måste bli 

ordentligt medvetna om sina olika 

roller. Vi politiker får aldrig glömma 

att vi är lekmän på uppdrag av folket 

och ska ta tillvara skattebetalarnas 

och brukarnas intressen. Hela kommunallagen 

är uppbyggd på att vi inte 

ska ha några specialkunskaper. 

UK: Jag tror också att det är oerhört 

viktigt att vi ägnar tid åt att ta 

till oss kunskap av tjänstemännen. 

Att vi träffas och samtalar. Tjänstemännen 

är ju vår informationsbas. 

GT: Problemet är att vi inte skolas 

in i vårt ansvar och vilka befogenheter 

som ingår i jobbet. Många nya 

politiker i ledande ställning bör få en 

rejäl kunskapsgenomgång på det området. 

Själv har jag erfarenhet av att 

ha trampat i klaveret ordentligt i början 

av min politikerkarriär. Som ny 

har man stora ambitioner och vill 

vara duktig. Då finns det risk att man 

lägger sig i för mycket. 

UK: Relationen mellan politiker 

och tjänstemän handlar om ett ömsesidigt 

beroende, men också om ett 

ömsesidigt ansvar. Som politiker ska 

vi inte gå in och detaljstyra, men alltid 

vara beredda att ta det politiska 

ledarskapet och konsekvenserna av 

vår politik. Och inte överlåta tuffa, 

impopulära beslut, till exempel prioriteringar, 

till tjänstemännen. Men 

de verksamhetsansvariga cheferna 

har också ett ansvar. Till exempel att 

hålla sin budget. 

GT: För att vi ska kunna ta beslut 

måste det finnas bra beslutsunderlag. 

Men tyvärr är de ofta inte tillräckligt 

genomarbetade. Jag anser att politiker 

generellt måste bli bättre på att 

förkasta undermåliga underlag och 

begära nya. Samtidigt måste vi komma 

ihåg att vi också har ett ansvar 

som beställare. Det gäller att avsätta 

tillräckligt med pengar och tid om 

man vill få bra underlag. 

UK: Ja, och lägga fram ramar och 

eventuella tilläggsdirektiv för utredningar 

som till exempel handlar om 

att dra in verksamheter. Det får inte 

bli så att enskilda tjänstemän får stå 

med hela ansvaret när allmänheten 

reagerar mot nedläggningar. 

Hur ser ni på skillnaden mellan sakfrågor 

och politiska frågor? 

GT: Vissa frågor blir politiska fast 

de egentligen inte är det. Det kan 

handla om att en lärare slagit en elev i 

skolan. Det är ju en verksamhetsfråga, 

men kan snabbt bli en politisk 

fråga när media ringer och frågar 

mig: Vad tänker ni göra åt det problemet? 

Då gäller det att bolla vidare till 

den som är verksamhetsansvarig. 

Men det är lätt att själv ta över i ett 

sådant läge eftersom man gärna vill 

visa handlingskraft. 

UK: Många gånger upplever jag 

att politiker lättare relaterar till en 

detaljfråga och lättare når ut med den 

via media. Men jag ser en fara i att 

detaljfrågorna skymmer de långsiktiga 

frågorna. Som till exempel hur 

svensk hälso- och sjukvård ska se ut i 

framtiden. 

Detaljfrågor kan också ta mycket 

tid, helt i onödan. Jag satt tidigare i 

landstingets kultur- och utbildningsnämnd. 

Där hade vi att ta ställning 

till bidragsansökningar från olika föreningar 

och organisationer. Det var 

både tidskrävande och absurt att vi 

politiker skulle sitta och värdera 

dockteater A mot dockteater B. Då 

tog jag initiativ till att vi istället arbetade 

fram riktlinjer för hur bidragen 

skulle fördelas och därmed blev det 

en tjänstemannafråga. 

Är det dags att initiera en diskussion 

om tjänstemannarollen? 

GT: Ja, det tycker jag vore bra. 

Med utgångspunkten att skapa en bra 

dialog med politikerna. 

UK: Ja, kanske det. Men i första 

hand bör vi inrikta oss på det politiska 

ledarskapet. Om det fungerar kommer 

också relationen mellan politiker 

och tjänstemän att bli bättre. • 

BRYTPUNKT 27

NORSK EXPERIMENTLUSTA 

VITALISERAR 

Oslo var den första kommunen 

i världen som införde majoritetsstyre 

(parlamentarism). Rune 

Gerhardsen, socialdemokratisk 

gruppledare i Oslo bystyre, 

har erfarenhet både av att sitta 

i ”regering” och opposition. 

1986 VAR OSLO BYSTYRES deklarerade 

mål ökat inflytande för de folkvalda 

och klarare politiskt ansvar. 

– Så tycker jag också att det fungerar, 

säger Rune Gerhardsen. Byrådet 

ansvarar för helheten och ingen 

kan längre skylla på administrationen. 

Det ger handlingskraft! 

Han anser att majoritetssystemet 

erbjuder klarare politiska linjer och 

ökade möjligheter att agera, oavsett 

vilken sida man befinner sig på. Tidigare 

kunde en oppositionspolitiker 

bli ansvarig för en politik som hon 

inte delade. Numera är de folkvaldas 

ansvar entydigt. 

– Självklart tycker jag att det är 

28 

I Norge har man sedan länge varit öppen för att pröva olika 

konstitutionella modeller. Sedan 1993 kan norska kommuner 

välja mellan den traditionella formannskapsmodellen, som i 

mycket liknar svenska kommuners styrningsmodell, och majoritetsstyre. 

I kommunvalen 1999 och 2003 genomfördes 

också direkta val till ordförandeposten på försök. 

Parlamentarismen ger tydlighet 

deprimerande att sitta i opposition. 

– Men jag behöver inte ta ansvar 

för något som jag egentligen inte 

ansvarar för och jag kan driva en tydlig 

oppositionspolitik. 

Under de perioder som Rune Gerhardsen 

varit byrådsledare har spelrummet 

varit stort. 

– Majoriteten i ett majoritetsstyre 

har större makt över administrationen 

än i det traditionella systemet. 

Det är alltså inte rådmannen/kommundirektören 

som lägger fram förslagen, 

utan sittande stadsregering. 

På frågan om det finns någon 

svaghet i det parlamentariska systemet 

svarar Rune Gerhardsen att det i 

så fall skulle vara att fullmäktiges sektorskunskaper 

försvagats något. 

– Tidigare hade fullmäktige så kallade 

sektorsutvalg som styrde sektorerna. 

Det gav god kunskap. Den insynen 

har minskat. Men jag ser det inte 

som ett stort problem. Snarare ett 

dilemma som vi får leva med. 

Rune Gerhardsen anser att det 

framförallt är stora kommuner med 

en omfattande administration som 

kan ha nytta av ett majoritetsstyre. 

– Små kommuner vinner ofta på 

att skapa samförståndskoalitioner. 

Där det egentligen inte finns någon 

konkurrens att tala om kan ideologiska 

frågor, som konkurrensutsättning 

och privatiseringar, lätt bli teoretiska. 

• 

Visste du att 

den norska kommunallagen gör 

det möjligt att välja mellan 

traditionella proportionella val 

till kommunstyrelsen (som i 

Sverige) eller en parlamentarisk 

modell där majoriteten besätter 

alla kommunstyrelseplatser. 

BRYTPUNKT

Oslos majoritetsstyre 

Inom Oslos majoritetsstyre tillsätts stadsregeringen 

(byrådet) genom majoritetsval av fullmäktige 

(bystyret). Medlemmarna av byrådet ansvarar för 

olika verksamhetssektorer. Oppositionen har ingen 

del i byrådet. Däremot har bystyret, likt ett nationellt 

parlament, ett antal beredande utskott (bystyrekomitéer) 

där också oppositionen har säte. 

Bystyret kan genom misstroendeomröstning avsätta 

byrådet, och byrådet kan ställa kabinettsfråga i bystyret. 

Oslo-modellen har därmed alla de egenskaper 

som ett fullständigt parlamentariskt system på nationell 

nivå brukar ha. Det enda som egentligen saknas 

är rätten att upplösa bystyret och utlysa nyval. 

Formannskapsmodellen 

I de norska kommuner, som valt att behålla den traditionella 

formannskapsmodellen, är ordföranden både 

ordförande i kommunestyret (fullmäktige) och i formannskapet 

(kommunstyrelsen) och väljs vanligen av 

fullmäktige. 

I flera andra länder – England, Italien, Polen och 

Tyskland – där man infört direktval av ordförande, har 

ett viktigt motiv varit att stärka borgmästarens makt 

på fullmäktiges bekostnad. Något sådant motiv har 

aldrig uttalats i Norge. Där har det snarare handlat 

om att genom personval uppmuntra valdeltagandet. 

”Väljarna fick en mer 

sammansatt bild av 

mig än tidigare” 

I de två senaste norska kommunalvalen genomfördes 

direkta val av ordföranden på försök. 

Ulla Naevestad i Lier kommun var en av dem. 

60 procent av väljarna röstade på henne personligen 

medan hennes parti fick 30 procent. 

DET BLEV EN VALRÖRELSE i amerikansk stil med plakat 

på lyktstolparna och helsidesannonser i dagspressen, 

berättar Ulla Naevestad, som 2003 valdes till ordförande 

för tredje gången. Men det politiska klimatet liknande 

inte valen i USA, poängterar hon. Visserligen framhävde 

alla kandidaterna sig och sitt parti, men debatten var 

fortfarande saklig, utan personangrepp. Och väljarna 

visade stort engagemang. 

Innehållsmässigt låg fokus mer på person än partiprogram. 

– Det upplevde jag inte alls som negativt. Tvärtom. 

Det gav mig möjlighet att tydligare än tidigare visa var 

jag står som person och inte enbart som partirepresentant. 

Att diskussionerna under valrörelsen 2003 kom att 

handla mycket om värderingar och personliga förhållningssätt 

gjorde nog att väljarna fick en mer sammansatt 

bild av mig än tidigare. 

ULLA NAEVESTAD är också övertygad om att det interna 

politiska arbetet i kommunen underlättas av att ordföranden 

är direktvald. 

– Att väljarna tydligt och klart gjort sitt ordförandeval 

är mycket positivt. Jag har väljarnas direkta stöd och 

det ger mig en säkrare position. Det ökar också legitimiteten 

gentemot kommunstyrelsen. Det blir svårare för 

kommunstyrelsen att angripa en direktvald ordförande 

eftersom den då indirekt kritiserar väljarna. 

De förhandlingar som fördes efter valet 2003 för att 

komma fram till allianser och politiska konstellationer 

gick också mycket smidigt, berättar hon. Att ordföranden 

redan var vald förenklade valet till övriga positioner 

i kommunstyrelsen. Likaså gynnas ordförandens roll i 

förhållande till administrationen av direktval, menar 

Ulla Naevestad. 

– Precis som i relationen till kommunstyrelsen har 

min legitimitet stärkts. Man angriper inte den som väljarna 

valt! • 

29

Visste du att 

borgmästarna i femton europeiska stater 

anser att kommunstyrelsen under de 

senaste tio åren stärkt sin ställning 

gentemot fullmäktige och att borgmästarna 

själva stärkt sin ställning både i 

förhållande till fullmäktige och styrelse. 

Medan den konstitutionella 

utvecklingen i Norge gått mot 

att införa modeller med stark 

kommunstyrelse har Danmarks 

utveckling gått i motsatt riktning. 

I DANMARK HAR ISTÄLLET fullmäktige 

och dess nämnder getts en allt 

centralare roll. Här saknas en stark 

och tydlig kommunstyrelse. Å andra 

sidan har den indirekt valde ordföranden, 

borgmästaren, fått en mer 

synlig roll tillsammans med ett visst 

ansvar för den kommunala förvaltningen. 

Borgmästaren är ordförande i 

Ekonomiberedningen, som är ett förberedande 

organ till fullmäktige. 

Just nu genomförs en genomgripande 

reform av kommunstrukturen 

i Danmark. Från att ha varit ungefär 

lika många som i Sverige slås kommunerna 

samman till 98 stycken. Landstingen 

(amten) avskaffas och ersätts 

30 

DANMARK MOT STRÖMMEN 

med ett litet antal sjukhusregioner 

utan beskattningsrätt. 

Liksom alla kommunsammanslagningsreformer, 

som till exempel den 

svenska på 1970-talet, är drivkraften 

bakom den danska reformen idén om 

att större kommuner effektivare kan 

leverera service till medborgarna, säger 

statsvetaren Henry Bäck vid Göteborgs 

universitet. 

– Det finns dock risk för att överväganden 

om den lokala demokratin 

kommer i skymundan. När det gäller 

de nya sjukhusregionerna är det uppenbart 

att de får en svagare ställning 

än de gamla amten. 

– Det demokratiska inflytandet 

över sjukhussektorn minskar alltså. 

En annan uppgift för amten var 

gymnasieskolan, som förstatligas i 

samband med reformen. 

Totalt minskar alltså omfattningen 

av de verksamheter som väljarna 

kan påverka genom sin lokala och regionala 

rösträtt, menar Henry Bäck. 

– Man kan också säga att kommunerna 

blir starkare genom reformen 

och att vi genom att nu fokusera på 

olika former av medborgarinflytande 

också stärker det, säger Caroline Heglund 

Jensen, konsulent vid danska 

motsvarigheten till Sveriges Kommuner 

och Landsting. 

DE OLIKA FORMERNA för medborgerligt 

inflytande är: 

Brukardemokrati – delaktighet i 

daghem och skola, anhöriggrupper, 

patientgrupper. 

Lokaldemokrati – delaktighet som 

rör ett geografiskt område, exempelvis 

i ett bostadsområde 

Projektdemokrati – skapar tillfälliga 

arbetsgrupper, till exempel för att 

stärka ungdomspolitiken i en kommun. 

• 

BRYTPUNKT

”Det tog tid att förklara 

att vi verkligen ville lyssna” 

I samband med kommunsammanslagningen 

satsar den nya storkommunen 

Ny Holbaek på att 

utveckla den lokala demokratin. 

I januari 2005 vände sig politikerna 

till 66 000 invånare med 

frågan vilka former av inflytande 

som de önskade för framtiden. 

ATT VI POLITIKER ställde en sådan 

öppen fråga chockerade många medborgare, 

berättar Annica Granstrøm, 

borgmästare i Jernlöse kommun, som 

är en av de kommuner som kommer 

att uppgå i Ny Holbaek. 

– De flesta tänkte nog att ”när vi 

sagt hur vi vill ha det kommer politikerna 

ändå att välja sin egen plan”. 

Det tog tid för oss att förklara och 

visa att vi faktiskt inte hade några 

egna förslag utan att vi verkligen var 

intresserade av att lyssna och ta medborgarnas 

idéer på allvar. 

Varifrån kom idén? 

– Från politikerna – speciellt i de 

mindre kommunerna där det fanns 

en rädsla för att de små samhällena 

skulle bli bortglömda vid sammanslagningen. 

Fanns det någon oro för att det skulle 

kunna bli en krävande process? 

– Ja, men vi var samtidigt eniga 

om att låta det vara det, eftersom det 

är en process som ska fortsätta i 

många år ännu och utvecklas efter de 

erfarenheter vi får. 

I starten höll borgmästaren, oppositionspolitiker, 

kommundirektören 

och förvaltningschefen ett planeringsmöte 

med de 18 lokalområdenas 

eldsjälar, personer som sedan tidigare 

engagerat sig starkt i det lokala samhället. 

Till exempel inom idrottsrörelsen 

eller äldrerådet. Dessa fick till 

uppgift att anordna medborgarmöten 

i områdena och agera koordinatorer. 

Samtidigt skickades personliga invitationer 

till föreningar, brukarstyrelser 

och institutioner och allmänheten 

bjöds, via dagspressannonser, till 

borgarmöten. Mellan 40 och 100 personer 

samlades till varje sådant möte. 

– Vi hade hoppats på ännu fler, 

men var ändå positivt överraskade, 

säger Annica Granstrøm. Minsta antalet 

samlades i staden Holbæk, som 

har det största invånarantalet. Vi tror 

att det kanske har något att göra med 

att invånarna där inte har lika stor 

samhörighetskänsla med sitt lokalområde. 

De verkar också räkna med 

att i en stad av den storleken kommer 

medborgarservicen ändå inte att försämras 

vid kommunsammanslagningen. 

Deltagarprocessen mynnade ut i 

flera konkreta resultat. Dels lokalfora, 

öppna möten dit medborgarna är 

Visste du att 

i danska kommuner ska antalet 

fullmäktigeledamöter vara minst 

nio och högst 31 personer. 

välkomna att framföra idéer och förslag, 

dels medborgarnas egen ombudsman. 

Hur ofta arrangeras lokalfora? 

– Det bestämmer de själva. Det är 

meningen att lokalfora ska ha möjlighet 

att påverka allt som angår lokalområdet 

innan vi tar något politiskt 

beslut. 

Vilken uppgift har borgarvägledaren? 

– Det är en medborgarnas ombudsman 

– som har till uppgift att 

hjälpa de medborgare, som anser sig 

ha blivit felbehandlade av kommunen, 

att komma vidare i systemet. En 

helt oberoende instans, som inte ska 

vara kopplad till kommunen. 

Kommunen har också gjort en 

“vitbok” med över 600 konkreta förslag 

från medborgarna. Allt från hur 

de vill organisera sig till hur de vill att 

den nya simhallen ska vara utformad. 

Många olika lokala arbetsgrupper 

arbetar nu vidare med de förslagen. 

Vilka fler steg i deltagardemokratin 

planerar ni? 

– Under våren 2006 har vi våra 

första dialogmöten med alla lokalområden. 

Samtidigt ger Roskilde universitet 

oss politiker, den administrativa 

personalen och lokalfora utbildning i 

konsten att föra en reell dialog med 

medborgarna. • 

BRYTPUNKT 31

32 

Kan parlamentarism vara något 

för svenska kommuner & landsting? 

I Norge tillämpar de två största kommunerna 

samt en av fylkeskommunerna ett parlamentariskt 

styrsystem. Är det något för våra svenska 

kommuner och landsting att ta efter? Det tror 

statsvetaren Henry Bäck, som anser att ett nytt 

styrsystem skulle få ordning på maktbalansen. 

Vilka är argumenten för parlamentarism? 

– Framförallt att väljarna får en tydligare bild av 

vilken politisk konstellation som kommer att ansvara 

för politiken efter ett val. Det gör det lättare för medborgarna 

att sedan utkräva ansvar. Men parlamentarism 

skulle också kunna bringa ordning i kommunernas 

och landstingens inre politiska organisationer. 

– Risken för maktspel och sammansvärjningar 

skulle minska om det fanns tydligare regler att hålla 

sig till. På längre sikt kan ett mer ordnat system också 

vinna i legitimitet hos medborgarna, eftersom det 

”politiska käbblet” är det som folk oftast brukar vända 

sig emot. 

Ett annat starkt argument för parlamentarism anser 

Henry Bäck vara att många svenska kommuner 

redan har infört en ”kvasivariant” av modellen och 

skapat kompromisslösningar med två verkställande 

organ: En kommunstyrelse som är proportionellt tillsatt 

och en parlamentariskt tillsatt ”styrande koalition”. 

– Det betyder att man egentligen har både samlingsregering 

och parlamentarism. Det blir svårt att 

reglera. Då tycker jag att det är bättre att bestämma 

sig för det ena eller andra och se till att ha tydliga 

regler för hur det ska gå till vid ”regeringskriser” och 

nyval till fullmäktige. 

Ser du några argument mot parlamentarism? 

– Nej, egentligen inte. Det skulle i så fall vara att 

oppositionen inte har någon plats i en parlamentarisk 

kommun- eller landstingsregering. För att motverka 

deras förlorade insyn måste man förstärka kommittéer 

eller utskott i fullmäktige. Det är kanske till och 

med viktigare i kommunerna och landstingen än det 

är inom rikspolitiken eftersom det finns en försvarlig 

grupp kommuner där man inte kan räkna med majoritetsskifte 

inom överskådlig framtid. Till exempel på 

gamla bruksorter där socialdemokratin dominerar 

starkt eller i moderata förortskommuner i storstäderna. 

I sådana stabila kommuner ökar givetvis betydelsen 

av oppositionens insyn. 

I Norge har man infört möjligheten att välja mellan 

antingen den traditionella formannskapsmodellen och 

parlamentarism. Vilka effekter har det fått? 

– De utvärderingar som gjorts i Oslo, Bergen och 

Nordland fylke där man tillämpar parlamentarismen, 

pekar på succé. Politiken sägs ha blivit livligare och 

debatterna i fullmäktige intressantare. Resultaten 

från Oslo visar också på tydligare ansvarsfördelning, 

större inflytande över administrationen och ökad 

tydlighet gentemot väljarna. Däremot har systemskiftet 

faktiskt haft svaga eller inga effekter på det politiska 

deltagandet och människors uppfattningar om 

systemets legitimitet. Man hade väntat sig att de tydligare 

ansvarsförhållandena skulle leda till ett ökat 

medborgerligt intresse, och inte minst ökat valdeltagande. 

Dessa förväntningar infriades i huvudsak inte. 

Många europeiska länder har infört system med 

direktvalda borgmästare. Vilken effekt har det på maktdelningen? 

– Borgmästarrollen brukar skapa ordning i kommunens 

inre organisation. I dag finns en osäkerhet 

hos många svenska kommunstyrelseordförande, som 

hela tiden måste vara på sin vakt så att det inte pågår 

en sammansvärjning någonstans som kan störta 

honom eller henne. Socialpsykologen Torbjörn Nilsson 

har kallat det ”en paranoid organisation där man 

hela tiden måste snegla över axeln.” Dessa mindre tilltalande 

sidor av det politiska spelet kan man få bort 

om ordföranden har en reglerad ställning. 

Vad skiljer en svensk kommunstyrelseordförande och 

en borgmästare? 

– Det är framförallt två omständigheter. Den första 

är hur de väljs. Den svenska styrelseordföranden är 

BRYTPUNKT

Henry Bäck är professor i offentlig administration vid Göteborgs universitet. 

indirekt vald, medan borgmästarna i de flesta andra 

länder är direkt valda. Det stärker deras legitimitet 

och ger dem en starkare reglerad ställning i organisationen, 

jämfört med svenska kollegor. Ofta blir borgmästaren 

chef, ett slags kommundirektör, för hela den 

kommunala organisationen, inklusive förvaltningen. 

Givetvis finns det även svenska kommunstyrelseordförande 

som har stor makt i organisationen. Men den 

maktställningen bygger inte på lagar, utan är något 

som personerna själva byggt upp. 

Vilka effekter får borgmästarstyre när det gäller legitimiteten 

gentemot väljarna? 

– I en tid när medborgarna visar minskat intresse 

för att rösta kan personval vara en lösning. Men här 

skiljer sig uppfattningarna. Personvalen handlar ofta 

mer om personliga egenskaper och trovärdighet än 

om de politiska programmen. Direktval kan alltså 

betyda att partiernas roll tonas ned. Men det kanske 

vore hälsosamt eftersom partierna spelar en sådan 

BRYTPUNKT 

central roll i svensk politik, samtidigt som de har problem 

med sin medborgerliga förankring. 

Vilka faktorer gör borgmästarrollen stark? 

– Det är svårt att säga. Även om ordföranden får 

en starkare ställning inne i organisationen, är han 

eller hon beroende av sina externa nätverk. Till exempel 

med företag, statliga myndigheter, intresseorganisationer, 

fackföreningar och liknande. 

Finns det några svårigheter i ett borgmästarstyre? 

– Det som kan bli problematiskt är när borgmästaren 

tillhör ett parti och fullmäktiges majoritet ett 

annat. Fransmännen har en särskild term för detta: 

cohabitation, samboende. Ett sätt att hantera det problemet 

är att börja arbeta för breda partiöverenskommelser. 

Men då finns ju risken där igen att den politiska 

tydligheten försvinner för medborgarna! 

– För att det inte ska bli så är det viktigt att reglera 

kommunstyrelseordförandens befogenheter och 

maktställning. • 

 

33

forts. från föregående sida. 

Om att lämna gamla spår 

och hitta nya vägar 

Kanske tiden är mogen för nya maktordningar 

i svenska kommuner och landsting? Men hur 

enkelt är det egentligen att skifta från ett system 

till ett annat? Brytpunkt ställer frågan till professor 

Henry Bäck. 

INOM SAMHÄLLSVETENSKAPEN brukar man tala om 

spårbundenhet, ”path dependence”. Det betyder att 

det finns en tröghet i den institutionella utvecklingen 

– har man en gång valt väg är det svårt att byta spår. 

Orsakerna är dels ekonomiska; man har investerat 

i de befintliga institutionerna och att förändra dem 

skulle förmodligen innebära stora kostnader och 

effektivitetsförluster. Andra orsaker är av mer psykologisk 

karaktär. 

Personligen tror Henry Bäck att de är starkast. 

– Där handlar det bland annat om vanans makt. 

Man är så van vid ett system att man inte längre ifrågasätter 

det. Det kan till och med vara så att man inte 

är riktigt medveten om systemet, utan bara tar det för 

givet. Om då någon föreslår ett helt nytt sätt att agera 

kan hela ens gamla världsbild skakas om ordentligt. 

De gamla lösningarna förlorar ofta i legitimitet i 

samband med en kris av något slag eller yttre påverkan 

under lång tid. Ibland handlar det om riktigt kritiska 

vägskäl. 

I Tyskland, åtminstone i Östtyskland, var återföreningen 

ett sådant tillfälle då de gamla institutionerna 

sopades bort. Likaså i Polen när kommunismens 

era tog slut och i England vid New labours maktövertagande 

1997. 

Att labour tog makten markerade det definitiva 

slutet på den ideologiskt medvetna Thatcher-eran, 

som hade haft udden riktad mot just den kommunala 

sektorn. 

Om vi överför resonemanget till svenska förhållanden? 

– I Sverige väntar knappast någon sådan dramatisk 

vändning. Men om vårt system gnisslar och är tillräckligt 

ifrågasatt har vi möjlighet att välja nytt och ställa 

frågan: Vilka reformer kan vi genomföra? 

Vad gnisslar mest just nu? 

– Definitivt bristen på medborgerligt engagemang. 

• 

34 

LÄSTIPS 

Bäck, Henry (2006) Komparativ kommunal konstitutionspolitik. 

En kunskapsöversikt. Sveriges Kommuner 

och Landsting, Stockholm. 

Dilemman i politiken (2005) En skrift inom ramen 

för projektet Brytpunkt – politikens roll i framtiden. 

Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm. 

Giljam, Mikael & Jodal, Ola (2005) Demokratiutveckling 

i svenska kommuner. Del 3: Kommunala demokratisatsningar 

– vägen till en mer vital demokrati? 

CEFOS, Göteborg. 

Karlsson, David (2006) Den svenske Borgmästaren. 

Kommunstyrelsen ordförande och den lokala demokratin. 

Förvaltningshögskolans rapporter, nr 80, Göteborgs 

Universitet. 

Lampinen, Johanna och Berglund, Anna-Karin 

(2006) Makten och möjligheten i kommunpolitiken. En 

enkätstudie om förtroendevalda i 17 kommuner. Sveriges 

Kommuner och Landsting, Stockholm. 

Lidström, Anders (2006) Lokala och regionala val – 

Institutionella förutsättningar i 12 stater. Sveriges 


Lüthi, Bernhard, Lindgren, Mats & Fürth, Thomas 

(2005) The MeWe Generation. What business and politics 

must know about the next generation. Bookhouse 

Publishing. 

Montin, Stig (2006) Politisk styrning och demokrati i 

kommunerna: Åtta dilemman i ett historiskt ljus. Sveriges 


Möller, Tommy (1998) Politikerförakt eller mogen 

misstro? Kommentus förlag, Stockholm. 

BRYTPUNKT

FRÅGA 

JURISTEN 

Håkan Torngren, jurist och seniorkonsult 

på Sveriges Kommuner 

och Landsting, svarar på Brytpunkts 

frågor. 

Kan vilken kommun eller landsting som 

helst införa en direktvald partiopolitisk 

nämnd? 

Alla kommuner/landsting kan införa 

en sådan frivillig ordning men 

ordningen kan kullkastas om inte alla 

partier ansluter sig till den. 

En direktvald nämnd bygger på 

att partierna i kommun/landstingsfullmäktige 

i förväg lovat att respektera 

den nominering som skett vid 

”direktvalet”. Partierna instruerar 

sina ledamöter i fullmäktige att välja 

de ledamöter som nominerats. 

Emellertid kan alltid ett visst antal 

ledamöter i fullmäktige begära 

proportionella val i syfte att få sina 

egna kandidater valda. 

Kan man i Sverige, likt i Danmark 

skrota kommun-/landstingsstyrelsen och 

enbart ha fullmäktige? 

Nej, kommun/landstingsstyrelsen 

är enligt 3 kap. 2 § kommunallagen en 

obligatorisk nämnd. 

Vårt system bygger på att fullmäktige 

beslutar i ärenden av principiell 

natur eller av större vikt och att 

styrelsen, och de andra nämnderna, 

beslutar i frågor som rör förvaltningen 

och i frågor som de enligt lag eller 

annan författning ska handha. 

Kan man i Sverige, likt i Danmark, 

minska antalet förtroendevalda till 31 

BRYTPUNKT 

personer, eller till och med färre, i en 

enskild kommun? 

Enligt 5 kap. 1 § kommunallagen 

bestämmer fullmäktige antalet ledamöter 

i fullmäktige i förhållande till 

kommun- och landstingsstorlek. Antalet 

ska vara minst 31 i kommuner 

med 12 000 röstberättigade invånare. 

I Stockholms kommun och i landsting 

med över 300 000 röstberättigade 

invånare ska antalet vara minst 101. 

För att tillåta färre ledamöter krävs 

en ändring i kommunallagen. Även 

de nämndledamöter som väljs av fullmäktige 

är förtroendevalda och påverkar 

därmed antalet förtroendevalda 

i kommunen/landstinget. 

Kan tjänstemän som arbetar på 

delegation lösa frågor helt efter eget 

huvud? Vem bär ansvaret för resultatet? 

Nämnden har det yttersta ansvaret 

(revisionsansvaret) för de beslut 

som en delegat fattar. 

I princip fattar delegaterna självständigt 

sina beslut i de ärenden som 

delegerats till dem. Nämnden kan 

dock ställa upp villkor för beslutanderätten 

och kan när som helst återkalla 

en given delegation. Det råder 

vidare förbud att delegera beslut i 

vissa ärenden enligt 6 kap. 34 § kommunallagen. 

Om ett visst ärende skulle falla 

inom det ”förbjudna” området ska 

delegaten ha instruktioner att hänskjuta 

ärendet till nämnden för beslut. 

Kan man i Sverige, likt i Norge, införa 

parlamentarism (majoritetsstyre) i 

kommuner och landsting idag? 

Nej, vårt system vilar på tanken 

att partiernas representation, i kommunstyrelsen 

och i de andra nämn- 

derna, ska återspegla styrkeförhållandena 

i fullmäktige. Denna princip 

upprätthålls ytterst genom möjligheten 

att begära proportionella val. 

Är det möjligt att införa direktval av 

KS/LS ordförande och KF/LF ordförande 

idag? 

Nej, i de allmänna valen väljs ledamöter 

i landstingsfullmäktige och 

kommunfullmäktige. Fullmäktige 

väljer sedan en ordförande bland sina 

ledamöter. Fullmäktige väljer också 

ledamöterna i kommun/landstingsstyrelsen. 

Sedan väljs en ordförande 

bland ledamöterna. 

En annan ordning kräver ändringar 

i kommunallagen. Då måste man 

också reglera den direktvaldes ansvar. 

Kan man vara såväl KS/LS ordförande 

som KF/LF ordförande idag? 

Fullmäktige väljer bland sina ledamöter 

en ordförande. Det finns inget 

formellt hinder mot att fullmäktige 

senare väljer denne ordförande att 

också vara ordförande i kommun/ 

landstingsstyrelsen, förutsatt att ordföranden 

blivit vald till ledamot i styrelsen. 

Kan man som kommunal-/landstingsråd 

också vara kommunchef? 

Nej, kommunens eller landstingets 

ledande tjänsteman (kommunchefen, 

landstingsdirektören) får enligt 

4 kap. 6 § kommunallagen inte 

inneha något politiskt uppdrag i 

kommunen/landstinget. Kommunchefen 

är med andra ord inte valbar. 

Detta valbarhetshinder kan tas 

bort i kommunallagen, men då rubbas 

förhållandet mellan förtroendevalda 

och tjänstemän. • 

35

Ett samtal om behovet av visioner, 

omvärldsspaning och om 

ordföranderollen och makten: 

”Vi behö 

mot omv 

för att ut 

Ingrid Amrén, avgående finanslandstingsråd 

(s) i Gävleborg möter 

Jan-Erik Wallin, kommunstyrelsens 

ordförande (m) i Vara. 

J-E W: Jag är inte direkt någon förvaltare. 

Snarare en entreprenör och visionär, som 

anser att vårt lilla samhälle, Vara, måste 

öppna upp för omvärlden och ta del av 

andras erfarenheter istället för att vi ska 

uppfinna hjulet själva. Vår kommun har 

satsat mycket på att bygga team och uppmanat 

personalen att kontinuerligt åka 

på seminarier, både i Sverige och utomlands. 

Vara var förresten den första kommunen 

i Sverige som hyrde lägenhet i Bryssel 

för att vi skulle lära oss mer om 

europapolitik. Det blev en hel del rabalder 

om det, men vi har stått på oss. Våra 

tjänstemän hade stort utbyte av den möjligheten 

och lägenheten kostade mindre 

per månad än vad ett hotellrum kostar 

ett par nätter. För fem år sedan var alla 

anställda en vecka på Mallorca för att 

utveckla arbetslagen och i fjol var de på 

BRYTPUNKT

ver spana 

ärlden 

vecklas” 

Island för verksamhetsutveckling. För att 

göra sådant krävs goda motiv, övertygelse 

och mod. 

I A: Mitt uppdrag har också handlat 

mycket om att se in i framtiden; följa 

hälso- och sjukvårdens utveckling och 

förbereda mitt landsting på den. Jag har 

också arbetat mycket för att minska 

skuldbördan i landstinget. Där har min 

drivkraft varit att vår generation måste 

göra rätt för oss och inte belasta kommande 

generationer. Det har inneburit 

att jag både behövt besluta om hårda 

prioriteringar och ta mig an den utmanande 

pedagogiska uppgiften att förklara 

dem för medborgarna. 

J-E W: En del av att vara visionär är att 

hålla den ekonomiska medvetenheten 

levande. För att främja utveckling måste 

man både kunna förvalta och spana runt 

hörnet. Vi kan jämföra med näringslivet. 

Den som inte satsar på utveckling och 

omvärldsbevakning är förlorad. 

I A: Trots att våra ordföranderoller är 

ganska lika så arbetar vi i skilda världar. 

Kommunpolitiken är mer handfast – 

BRYTPUNKT

nära människor och de dagliga besluten 

där det handlar om ganska begripliga 

saker som parkeringsplatser 

och nya hus. I landstingspolitiken 

måste vi ofta ta oss an mer abstrakta 

problem. Sjukvården är både komplicerad 

och komplex. Det är inte lätt 

att förstå, varken för politiker eller 

allmänhet, varför ett sjukhus måste 

byta ut en relativt ny och mycket dyrbar 

datortomograf för att den vetenskapliga 

utvecklingen gått så fort och 

diagnosmetoderna förändrats. 

Jag tycker att det har varit svårt 

att bryta ned de resonemangen till 

våra diskussioner hemmavid. 

Hur upplever ni er exekutiva makt i 

ordförandeuppdraget? 

38 

J-E W: Egentligen som obefintlig. 

Formellt sett har jag som styrelseordförande 

inte så stort utrymme. Det 

påverkar mitt förhållande till medborgarna. 

De förväntar sig ju att en 

kommunstyrelseordförande ska kunna 

ta beslut. Det gör att jag hela tiden 

måste förklara: Jag tycker så här och 

skulle vilja säga ja direkt, men jag 

måste ha styrelsens beslut. När jag 

träffar kollegor från andra länder 

brukar de bli mycket förvånade över 

att jag inte har någon formell makt. 

Vilken makt bör en ordförande ha? 

J-E W: Ansvaret bör vara tydligare 

definierat, som det är för många 

borgmästare i Europa. Rent praktiskt 

fungerar det visserligen så i många 

svenska kommuner. Men vi har inget 

tydligt mandat och skulle må bra av 

ett tydligare ledarskap. 

I A: Egentligen har vi ju ingen formell 

makt. Men det är ändå styrelseordföranden 

som sätter sin prägel på 

utvecklingen. Man tar på sig ansvaret 

att driva verksamheten och se till att 

formera styrkorna så att det fungerar. 

Hur det lyckas beror mycket på den 

egna personligheten och vilka kvalifikationer 

man har. Men det ser olika 

ut och jag tycker att partierna borde 

ta ett större ansvar och skola in sina 

politiker i att leda verksamheter. 

Det borde vara lika självklart som 

att utbilda tjänstemännen inom 

kommuner och landsting. 

J-E W: Vi kan inte förvänta oss att 

BRYTPUNKT

nya politiker ska ha kunskap per 

automatik. Självklart måste politiker 

ges utbildning i att leda en organisation 

och ta beslut. Om vi inte har 

medvetenhet och kunskap om vad 

det innebär att vara en ledande politiker 

är risken stor att vi får ett tjänstemannavälde. 

Med det säger jag inte 

att det är något fel på tjänstemännen. 

Problemet är att vi politiker ofta inte 

har mandat och kunskap nog för att 

ifrågasätta deras beslutsunderlag. 

Jag besökte nyligen Australien. 

Där får politikerkåren högskoleutbildning 

i ledarskap. Det ger både 

ökad självkänsla och status åt politikeryrket. 

I A: En sådan ökad medvetenhet 

skulle underlätta för politikerna att 

fokusera mer på frågan hur samhället 

ska byggas långsiktigt. Jag tycker att 

politiken – nationellt, regionalt och 

kommunalt, både på vänster- eller 

högerkant – mer och mer har utvecklats 

mot att man ska vinna poäng på 

att undergräva varandras förtroende. 

Vi har kommit in i en trall där oppositionen 

alltid ska vara emot. Det tror 

jag i längden skadar den representativa 

demokratin. I stället för att bara 

svartmåla måste man kunna visa på 

egna alternativ. Där har vi mycket att 

lära av idrotten. Det enda som gäller 

är att man själv anstränger sig för att 

bli bättre. 

J-E W: Jag tycker också att det är 

viktigt att utöka fritidspolitikernas 

möjligheter. De måste få tid och 

resurser att reflektera och tänka i 

alternativa banor. Det gäller förresten 

alla förtroendevalda. Ett sätt att lösa 

det är att ha färre politiker och ge 

dem ökade möjligheter till omvärldsbevakning 

och möten med människor. 

I A: Jag är inte överens med dig när 

det gäller antalet politiker. Vi löser 

inte demokratifrågorna genom att vi 

blir färre. Det har vi sett exempel på 

hemma i vårt län, till exempel i Ljusdals 

kommun, som är mycket stor till 

ytan. I den delen av kommunen där 

det inte finns några politiska företrädare 

är valdeltagandet oerhört lågt, 

näst intill obefintligt. Där finns en 

direkt koppling. Jag tror att det är jätteviktigt 

för människor att känna 

”Hur får man igång en förutsättningslös 

diskussion i styrelsen 

utan att behöva sitta fast i 

frågan vem som ska ha makten 

nästa mandatperiod?” 

Ingrid Amrén 

igen sina politiker och kunna hitta 

sin granne eller distriktssköterska på 

vallistan. Det ger känslan av att politiken 

finns nära och att vi politiker är 

en del av vardagen. 

J-E W: Kanske en lösning kan vara 

att göra representationen i nämnder 

och styrelser mer effektiv. I politikeruppdraget 

går det ofta åt alldeles för 

mycket tid till sammanträden. Det 

borde räcka med en representant från 

varje parti. De övriga skulle kunna 

vara ute i verkligheten. • 

Ingrid Amrén är vice ordförande och Jan- 

Erik Wallin ledamot i Sveriges Kommuners 

och Landstings Demokrati- och 

självstyrelseberedning. 

BRYTPUNKT 39

Demokrati. 

Javisst. 

Men hur? 

Och kan det se olika ut? 

Demokratin står inför stora utmaningar. 

Traditioner bryts och förändringar kan 

stå för dörren. 

Vi vill bidra till diskussionen med denna 

tidning. Den handlar om legitimitet, 

maktdelning och inflytande. 

Välkommen! 

tidningen beställs på www.skl.se eller på tfn 08-452 79 28 

isbn-10:91-7164-137-8 

isbn-13:978-7164-137-3 

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20 

Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 7050 

info@skl.se, www.skl.se 

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

Länk till produktdatablad - Webbutik - Sveriges Kommuner och ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?