här - IF Metall

IF Metall
Värmland
Nr 1/2013 Medlemstidning IF Metall Värmland
Lång kamp för upprättelse -
“Kommer aldrig kunna jobba fullt ut”
» Allt om det nya avtalet
» Den värmländska hovleverantören
» Arbetsmarknaden i länet - kommunalråden berättar

DU behövs, för starka avtal
Ännu en avtalsrörelse är avslutad.
Den här gången tecknades
ett treårigt avtal med garanterade
löneökningar för alla.
Det har varit tuffa förhandlingar,
det handlar om makt.
Vi ska inte glömma arbetsgivarnas
första krav om flexibel arbetstid,
fem timmar skulle kunna läggas ut
vid behov. Så nära var vi att behöva
jobba halva lördagar igen. En
återgång till sextiotalet är väl inte
vad vi önskar oss under 2013.
Trots att våra motståndare sa
att våra krav var helt orimliga och
skulle slå undan benen på företagen
lyckades våra skickliga förhandlare
lösa upp knuten.
Med den inflationstakt som vi har i
dag bedömer förbundsledningen att
reallöneökningar är fullt möjliga,
det är något vi vant oss vid sedan
industriavtalets tillkomst.
En annan viktig fråga som fick en
lösning för hela LO kollektivet var
utökningen av föräldrapenningtillägget
från fem till sex månader.
Möjligheten att ta ut delpension
på alla avtalsområden är en nyhet
för de flesta av oss. Medlemmarna
inom det röda stål- och metallavtalet
har haft möjligheten under många
år och det var nu dags att få till
en långsiktig arbetstidsförkortning
för alla.
För de som hinner jobba många
Om tidningen
Hej!
Du håller nu ett exemplar av IF
Metall Värmlands avdelningstidning,
en tidning gjord för dig
som medlem.
Det är den första utgåvan av tidningen
i det här formatet och det
kommer komma fler.
Men en tidning fyller inte sig själv
utan det är i mångt och mycket du
som ser till att tidningen blir gjord.
Genom att komma med tips på vad
vi ska skriva om och intressanta
år inom industrin ger det en bra
möjlighet att kunna trappa ner i
arbetstid efter att man fyllt sextio.
Samtidigt kan det vara ett
bra sätt att växla in ungdomar på
arbetsplatserna.
Om inte just du varit medlem i
förbundet hade det varit mycket
svårare att få till justa villkor på
arbetsplatserna.
En stark fackförening med starka
avtal är helt och hållet beroende av
att vi är många tillsammans som
håller ihop och är beredda att ta
till konfliktvapnet om det behövs,
den här gången gick det bra utan
konflikt.
Men om tre år står vi där igen då
en ny avtalsrörelse ska genomföras.
Inget är viktigare än att jag och
du fortfarande är medlemmar i
IF Metall Värmland.
Göran Persson
Ordförande
IF Metall Värmland
uppslag kring den värmländska
industrin ser du till att hålla tidningen
vid liv. Dessutom passar du
på att uppmärksamma dina vänner,
kollegor och kanske arbetsplatsen
i sig.
I den här utgåvan kan du bland
annat läsa om Jörgen som har slitit
för upprättelse i tio år, om den
kungliga hovleverantören i Klässbol
och om hur de värmländska
kommunerna ser på arbetsmarknaden.
Är det något du tycker att vi bör
uppmärksamma? Hör då av dig till
mig genom e-post, telefon, Facebook
eller Twitter.
Mycket nöje, och på återseende!
Simon Strinnholm, kommunikatör
simon.strinnholm@ifmetall.se, 070-271 84 30
Innehåll:
2.
Krönika av Göran Persson,
information om tidningen.
3.
Innehållsförteckning, kontaktinformation
till avdelningskontoren.
4-5.
Så var årsmötet 2013.
6-7.
Arbetsplatsreportage: “Det
sitter i väggarna” - Klässbols
linneväveri.
8-9.
Arbetsmarknaden i länet -
stor genomgång där ledande
kommunalråd ger sin syn på
arbetsmarknaden.
10-11.
Fortsättning på arbetsmarknadsläget.
12-13.
Jörgen kan inte jobba fullt
ut - hör hans berättelse om
striden för upprättelse.
14-15.
Det nya avtalet - de värmländskaförhandlingsdelegaterna
berättar.
16.
Arbetsplatsreportage: Hanza
Elektromekan i Årjäng
Text och bild (där inget annat anges):
Simon Strinnholm
Ansvarig utgivare: Göran Persson,
IF Metall Värmland
Avdelningskontoren
Arvika:
Öppettider: Måndag - torsdag, 7.30-16.30. Fredag 07.30-15.30.
Lunchstängt 12-13.
Kontaktinformation:
IF Metall Värmland
Östra Esplanaden 13 A
671 32 Arvika
Telefon: 0771-333 311
Fax: 0570-802 15
Hagfors:
Öppettider: Fredagar 07.30-13.00.
Kontaktinformation:
IF Metall Värmland
Köpmangatan 11
683 30 Hagfors
Telefon: 0771-333 311
Peter Karlsson: 054-57 84 99
Nina Engström: 054-57 84 95
Anna Lindstedt: 054-57 84 91
Karlstad
Öppettider: Måndag - tisdag, 7.30-17.00, onsdag - torsdag, 07.30-
16.00, fredagar, 07.30-13.00. Lunchstängt 11.30-12.00.
Kontaktinformation:
IF Metall Värmland
Örngatan 1
654 65 Karlstad
Telefon: 0771-333 311
0771-333 111
Säffle:
Öppettider: Måndagar 13.00-15.00.
Kontaktinformation:
Kommuner som ingår:
Säffle, Årjäng, Eda, Arvika, Torsby, Kil, Munkfors, Forshaga,
Grums, Sunne, Karlstad, Hammarö, Hagfors.
2 3

Årsmötet 2013
För första gången sedan IF
Metall Värmland bildades just
den stora avdelningen hölls
avdelningens årsmöte under
tisdagen den 19 mars. Avdelningsordförande
Göran Persson
gick hårt ut när han inledde
mötet med att tala om avtalsförhandlingarna.
– Efter sista mars är vi avtalslösa
men vi är redo för konflikt.
Det är våra villkor det gäller
och den fighten ska vi ta, sade
han.
Han talade också om arbetsmarknadsläget
inom länets industribransch
och påtalade att även
om konjunkturläget ännu inte är
ljust nog finns det nu färre arbetslösa
i Värmland än tidigare under
svängningarna.
– Vi har märkt av färre varsel och
en ökad orderingång och det tyder
på att det pekar uppåt något, sade
Persson som samtidigt påpekade
att det fortfarande finns utrymme
för förbättringar:
– I dag har vi 1 405 medlemmar
som är arbetslösa och ungefär
hälften av dessa saknar a-kassa.
Från regeringen Reinfeldts håll ser
vi heller ingen satsning på pengar
till utbildning och inte heller någon
höjd nivå på a-kassan.
Som mötesordförande valdes
sedan Sune Ekbåge och han inledde
med att berätta om sin bakgrund
inom bland annat Pappers och som
styrelseordförande för Värmlands
Folkblad.
– Värmlands Folkblad är i dag den
enda kvarvarande andratidningen
som ges ut i egen regi, den enda
tidningen med en röst från arbetarrörelsen.
Och ni i Metall är VF:s
största ägare, sade han.
Därefter talade han om hur mediautvecklingen
tagit fart de senaste
åren och om hur viktigt det är att
arbetarrörelsen ska ha en egen fri
röst.
– Målet är att arbetarrörelsens röst
ska finnas kvar i Värmland. det
är det viktigaste målet. Och hjälp
oss gärna, lägg vf.se som startsida
på datorn, prenumerera, eller gör
det åt era barn. Alla bäckar små är
viktiga för att vi ska kunna överleva
med tidningen och för att kunna
värna och ha kvar arbetarrörelsens
röst här i Värmland.
IF Metall Värmlands ordförande Göran Persson och mötesordförande Sune Ekbåge i samtal efter
årsmötet.
“Från regeringen Reinfeldts håll ser vi
ingen satsning på pengar till utbildning
och inte heller någon höjd nivå på
a-kassan”
Gym-erbjudande för
Metallmedlemmar
Nu får IF Metalls medlemmar
möjlighet till träning som inte
kostar skjortan.
Det är Jimmy Lind, hälsoterapeut
och personlig tränare som står
bakom erbjudandet.
I lokalerna på Västra Kyrkogatan
51 i Arvika erbjuds såväl gymträning
samt bland annat konditions-
och löpträning.
För medlemmarna i Metall kostar
det 150 kronor i månaden att använda
gymmet till att styrketräna
vid tecknande av ett halvårskort,
ett uppläggande av träningsschema
går på 200 kronor stycket.
Vill du använda dig av en personlig
tränare kostar det 300 kronor
i timmen (halva priset), vill du
göra samma sak tillsammans med
en vän kostar det 200 kronor per
timme och person.
Dessutom kan du få avnjuta massage
- såväl klassisk som taktil
sådan - i 40 minuter för 350 kronor.
För mer information - kontakta
Jimmy Lind på telefonnummer
073-830 19 37.
Lokalerna ligger som sagt på Västra
Kyrkogatan 51 (övervåningen
på Bröderna Karlssons Rörfirma) i
Arvika, ingång genom grindarna.
Få insatser i vårpropositionen
Den 15:e april presenterade regeringen
sin vårproposition under parollen
ansvarsfull finanspolitik för jobb och
trygghet. Namnet till trots så innehåller
propositionen få insatser för de arbetslösa.
– Med en hög arbetslöshet som fortsätter
att öka förväntade jag mig mer offensiva
insatser i regeringens vårproposition,
säger Anders Ferbe, IF Metalls förbundsordförande.
IF Metall har i dagsläget 13,2 procent
arbetslösa medlemmar (34 300) och
arbetslösheten har ökat med över 2 100
medlemmar bara i år. Anders Ferbe
saknar inte bara viljan från regeringen
att förbättra otryggheten som råder, utan
även förebyggande insatser mot arbetslöshet.
Kristoffer Sydlén, www.ifmetall.se
4 5

Jörgen Modh, skyddsombud och “allt i allo” på Klässbols linneväveri
Kungliga hovleverantören:
”Det sitter i väggarna”
De jobbar med linne, levererar
till kungligheter och är anslutna
till IF Metall.
I linneväveriet i Klässbol står
maskinerna igång från morgon
till kväll.
- Vi har produktion här året om,
säger Jörgen Modh, skyddsombud
och, enligt sig själv, ”allt i
allo” på väveriet.
Två mil från Arvika, sex mil från
Karlstad och 37 mil från Stockholm
ligger fabriken. En oansenlig sådan,
på en liten kulle utanför ett samhället
Klässbol.
Nja, oansenlig är nog inte rätt ord.
De som huserar i fabriken är nämligen
kungliga hovleverantörer och
har så varit sedan 1970-talet.
Varje år sedan 1991 används deras
dukar och servetter till Nobelmiddagen.
1993 beslutade såväl riksdag
och regering att kung Carl XVI
Gustav skulle få en gåva för sina
tjugo år på tronen. Gåvan?
En särskild linneduk från Klässbols
linneväveri.
– Så vi är hovleverantör av dukar,
våra produkter används under
serveringen på Nobelfesten och
vi levererar även till alla svenska
ambassader runt om, säger Jörgen
Modh.
Och anslutningen till Metall då?
De levererar ju tyger, de skapar
inte stålprodukter och liknande
som många andra industrianslutna
företag.
Men det handlar om att dukarna
inte längre arbetas fram för hand.
Visst, designen görs för hand men
dukarna i sig skapas via maskiner.
– Där har det skett en rasande
utveckling, vi har maskiner kvar
från 70-talet till de nya från 2010.
Och varje maskin har sin egen själ,
säger Jörgen Modh.
I den stora lokalen där handdukar,
vanliga dukar och andra linneprodukter
skapas är det ett förfärligt
liv och det går upp för mig varför
Klässbols är Metall-anslutna.
Det är helt enkelt väldigt mycket
maskineri.
– De nyare maskinerna här gör
300 slag per minut. Men annars
fungerar mycket genom erfarenhet
och tradition. Kunskapen sitter i
väggarna här, säger Jörgen Modh.
Linnemaskinerna på Klässbols linneväveri jobbar hårt om dagarna - 300 slag i minuten som mest. Men så är de också kunglig hovleverantör och syns i tv-rutan
när det är dags för den årliga Nobelfesten i december.
Jörgen Modh och vävaren Karl-Erik “Kalle” Willman i de stora vävlokalerna. Här produceras tygerna innan de slutligen kontrolleras och skeppas till kunder
på olika håll i världen.
6 7

8
Arbetsmarknaden i länet
Hur mår den värmländska arbetsmarknaden egentligen? Under hösten slog varselvågen
till rejält och bland annat Säffle kommun skakades av beskedet om att Volvo Bussar flyttar
produktionen till Polen.
Här förklarar de värmländska kommunalråden på frågorna:
• Hur ser din kommun på utvecklingen för tillverkningsindustrin i
framtiden för kommunen?
• Hur arbetar din kommun för att stärka och utveckla tillverkningsindustrin
i kommunen?
• Hur ser din kommun på den icke lokala ägarstruktur som finns
inom tillverkningsindustrin i Värmland och i kommunen?
Torbjörn Bood, kommunstyrelsens
ordförande i Grums:
– De små företagen utvecklas mer
positivt, både i omsättning och
personalantal. Dock så ökar de inte
lika mycket som de stora minskar,
så nettoeffekten är negativ. På den
positiva sidan finns tecken på att
småföretagen lyckas bättre och
bättre att ta sig in i Norge. På den
negativa sidan finns stora problem
för de som vill expandera att få loss
kapital till detta. Bankerna fungerar
helt enkelt inte som banker
längre.
– I grunden handlar det om att
smörja de hjul som går att smörja.
Främst se till att kommunorganisationen
är snabb och flexibel när
så behövs. Grums är en så pass
liten kommun att kontakten mellan
företagsledningar och kommunledning
ligger på ett personligt och
nära plan. Och det är där man kan
nå framgång - med nära samarbete
då så går.
– De små företagen är lokalt
ägda och där är det således inget
problem. De stora företagen har
alltid varit ägda av “utomsocknes”
så det är ju ingen nyhet för nån i
kommunen. Generellt sett så är det
väl ingen som ifrågasätter problematiken
med ett ägarskap som
ligger “långt borta” geografiskt. Det
är klart att risken för negativa, och
mycket snabba, förändringsbeslut
ökar med ett sånt ägande. Frågan
som är mer intressant handlar
snarare om nivån under ägarskiktet.
Nån “känsla för bygdens bolag”
finns helt klart inte. Det är mer
oroande än var ägandet ligger.
Johanna Söderberg, kommunstyrelsens
ordförande i Eda:
– Vi vill ha ett diversifierat näringsliv
för att minska vår sårbarhet.
Tillverkningsindustrin är ett av
våra “ben” och det är därför viktigt
att den näringsgrenen, som alla andra,
utvecklas. En “utmaning” inom
området kan ju vara tendensen
till utlokaliseringen utomlands
av tillverkningen, vilket påverkar
befolkningens möjligheter till sysselsättning.
– Genom klustersamarbete, nära
kontakter och samarbeten med
våra företag.
– Det generella svaret är
naturligtvis att det känns tryggare
med en lokal ägarstruktur. Man har
oftast en bättre och tätare kontakt
om ägarna finns lokalt eller i alla
fall inom landet. Här finns också
exempel på utländskt ägande där
kontakterna kan skötas utmärkt
genom den lokala ledningen.
“Man har oftast
en bättre och
tätare kontakt
om ägarna finns
lokalt”
Claes Petterson, kommunstyrelsens
ordförande i Arvika:
– Vi kommer inom den närmaste
åren vara beroende av att
tillverkningsindustrin utvecklas i
Arvika och min uppfattning är att
de flesta företagen utvecklas positivt
idag.
– Vi stöder företagen i de frågor
vi har möjligheter ex. industrifastigheter,
utbildningar (gymnasie,
Sammanställning: Lars-Gösta Blåvitt Elofsson
vuxenutbildningar YH och anpassade
företagsutbildningar) rekryteringsfrågor
m.m.
– Det finns dagliga kontakter
med företag och fackliga organisationer
för att stärka utvecklingen
inom sektorn.
Mikael Johansson, kommunstyrelsens
ordförande i Kil:
– Vi ser mycket positivt på utvecklingen
för tillverkningsindustrin
här, mycket tack vare Norgemarknaden.
– Vi jobbar mycket mer mot
näringslivet nu då vi inrättat en
tillväxtenhet och en ny heltids näringslivschef.
Detta tror vi stärker
alla parter.
– Tyvärr ser vi att icke lokala
ägare inte deltar i kommunens utvecklingsarbete
utan ser i stort enbart
till sina egna intressen vilket
ofta inte gynnar lokal arbetsmarknad.
Däremot jobbar vi mycket bra
med lokala ägare.
Marcus Ekholm, näringslivschef
i Forshaga kommun:
– Det är omöjligt att spåna in i
framtiden. Det vi vet idag är att
företagen inom tillverkningsindustrin
står starka och är beredda att
möta framtiden. Det faktum att
det är små företag är i dagsläget
en fördel då de har små overhead
kostnader och lite personalstyrka.
– Vi är aktiva medlemmar i kompetenscentrat
Stål & Verkstad som
på uppdrag av Forshaga kommun
(och alla andra finansiärer) och
medlemmarna jobbar med affärsutveckling
genom kompetensutveckling
och nätverksbyggande aktiviteter
med exempelvis Norge. Det är
i samverkan vi kan göra förändring.
– I Forshaga kommun finns det
enligt kommunerna
mestadels små familjeägda företag
som tar sina beslut i mötetsrummet
i Forshaga kommun. Vi har bara ett
stort multinationellt företag som
inte i någon större grad påverkar
det lokala näringslivet. För Värmlands
del är det förstås en utmaning
att ägande är internationellt.
Det finns mindre hjärta och känsla
i negativa beslut som berör 50
Värmlänningar- som tas i styrelserummet
i Helsingfors.
Daniel Bäckström, kommunstyrelsens
ordförande i Säffle:
– Tillverkningsindustrin är en
viktig näring för sysselsättning och
utveckling i Säffle där vi har flera
framstående företag som går riktigt
bra. Samtidigt har ökad prispress
och minskad efterfrågan inneburit
att största företaget på orten beslutat
lägga produktionen av bussar
i Polen, vilket innebär en oerhört
stor utmaning.
– Kommunen prioriterar arbetet
med teknikcollege och samarbetet
mellan industri och skola. Kommunen
fokuserar på att befintliga
företag långsiktigt ska kunna
utvecklas i Säffle samtidigt som vi
ökar trycket på att få fler etableringar
inom tillverkningsindustrin.
– Det är en stor utmaning långsiktigt
om ägarnas beslut innebär
att företag lämnar orten och
regionen. Men det kan också vara
en möjlighet om det innebär att det
tillförs kompetens, engagemang och
resurser som utvecklar företagsamheten
och tillverkningsindustrin i
Säffle.
>
9

10
Tomas Riste. FOTO: Pressbild
Tomas Riste, regionstyrelsens
ordförande, Region Värmland:
– Om vi ser utvecklingen fram till
idag kan vi konstatera att värmländsk
tillverkningsindustri klarat
konkurrensen bra. Man har investerat
i verksamheten så att produktiviteten
ökat, detta till trots så har
antalet anställda minskat något
vilket självfallet är olyckligt. Man
måste dock vara klar över att det
är mycket i vår omvärld vi måste
förhålla oss till, hoppet får vi ställa
till att framtiden är påverkbar. Dessutom
har det betydelse var man
lägger sin röst i valet 2014.
– Region Värmland arbetar inom
många områden i syfte att stärka
och utveckla tillverkningsindustrin.
Främst genom satsningar
på klustren Stål och Verkstad och
Paper Province. Dessutom har vi
satsat cirka 50 miljoner kronor i
ett antal professurer på Karlstad
Universitet med forskning direkt
riktad mot tillverkningsindustrin.
Via Centrum för Tjänsteforskning
(CTF) och det nyligen inrättade SP
Tjänsteinstitutet har vi i Värmland
goda förutsättningar att koppla
ihop traditionell tillverkningsindustri
med tjänsteforskningens
möjligheter till nya landvinningar.
– Det vore självfallet önskvärt
att våra tillverkningsföretag har
en lokal ägarstruktur men frågan
man ändå måste ställa sig är om
dessa företag då överlevt på en allt
mer global marknad. Hög innovationskraft
och en väl fungerande
arbetsmarknad där arbetsmarknadens
parter utifrån jämställda
förhållanden hanterar utvecklingen
är sannolikt de viktigaste frågorna
för att vara konkurrenskraftiga
även i framtiden.
Mikael Dahlqvist, kommunstyrelsens
ordförande i Hagfors:
– Oerhört positivt. Uddeholm
investerar miljardbelopp, ökar produktionen
med ca 60 procent. Det
blir nog inga fler jobb men nivån
på antal anställda kan hållas på
dagens nivå. Under en tioårsperiod
ska 300 jobb ersättas. Går även bra
för de mindre företagen som växer.
Jag vågar påstå att vi har ett Värmlands
starkaste näringsliv.
– Genom att satsa stora resurser,
både ur ekonomiskt och personellt
perspektiv. Ett nära samarbete
mellan skola och näringsliv. Aktiv
näringslivspolitik, frågan står högt
på agendan. Lokala investeringspengar.
Regelbundna möten, där
dialog, förtroende och öppenhet
prioriteras.
– Vi har bara goda erfarenheter
från utländska ägare. De investerar
friskt. Dock finns det en minussida
med att känslan för det lokala
samhället minskar. Vårt största
problem och som är allvarligt är
våra kommunikationer och vi får
signaler från Uddeholms ägare att
det kan påverka framtida investeringar.
Med rätt förutsättningar, som
koncernchefen säger, kan stålverket
växa betydligt mer än idag. Det
andra bekymret är framtida brist
på kompetent arbetskraft eller
möjlighet.
Katarina Johannesson, kommunstyrelsens
ordförande i
Årjäng:
– Vi ser positivt på utvecklingen av
tillverkningsindustrin, även om vi
också ser vissa faror, till exempel
brist på ingenjörer. Antalet anställda
inom tillverkning är åter på väg
upp. Vi hade förra året även två
norska företagsetableringar som
satsade på att bygga nya fabriker
och därmed visar sin vilja till långsiktighet.
– Vi jobbar tillsammans med den
lokala företagarföreningen för att
stärka industrin, bland annat så
har det skapats olika nätverk
inom till exempel MPS, inköp och
marknadsföring. Vi jobbar också
med att lyfta fram de möjligheter
till investeringsstöd som finns och
jobbar med att ta fram mer mark
till industrin.
– Vi ser ett stort engagemang och
en investeringsvilja hos de ägare
som finns här idag oavsett var de
har sina huvudkontor, så vi ser idag
inga problem med ägarstrukturerna.
Per-Samuel Nisser. FOTO: Pressbild
Per-Samuel Nisser, kommunstyrelsens
ordförande i Karlstad:
– Tillverkningsindustrin måste ses
i ett sammanhang som inte bara
håller sig inom kommunens gränser.
Ett flertal stora etableringar
som gagnar de boende i Karlstad
anställer också Karlstadsbor.
Inom tillverkningsindustrin är
det angeläget, för vår del, att det
finns ett kreativt samspel mellan
den mycket betydelsefulla tjänsteproduktionen
i Karlstad och
tillverkande enheter. För att kunna
bli ännu mer konkurrenskraftiga i
framtiden måste vi få fler företag
att tjänstefiera en del av sin verksamhet
som bygger på kompetens
och expertis. Det är områden vi är
starka på oavsett ägarstrukturer
och tillverkning.
– Karlstads kommun är mycket
delaktig i utvecklingsarbetet inom
klustren Stål- och verkstad och The
Paper Province. Deras verksamhet
finansieras med sammanlagt 750
000 kronor årligen. Kommunen
arbetar också med att utveckla
samarbetet mellan industrin och
skolan i form av ett nära samarbete
mellan Karlstads Teknikcenter och
The Packaging Greenhouse. Syftet
med samarbetet är att ge bl.a.
tillverkningsindustrin möjlighet
till kompetensutveckling för att
stärka sin konkurrenskraft. Det
ger också en möjlighet för industrin
att kunna anställa arbetskraft med
behovsanspassad kompetens.
– Det är helt riktigt att många
företag i industrin är en del av stora
koncerner. Det kan därför ibland
vara svårt att förutse utvecklingen.
Vi har emellertid en väl utvecklad
dialog med företrädare för de
enheter som är lokaliserade till
Karlstad.
Leif Sandberg, kommunstyrelsens
ordförande i Hammarö:
– Vi har en stor tillverkningsindustri,
Stora Enso. Vi bedömer
denna som mycket framtidssäker.
Härutöver finns en rad mindre företag
som vissa är beroende av större
tillverkare. För dessa är framtiden
mer oklar för oss. Det allmänna
intrycket är ändå att det går bra för
dessa företag.
– Stora Enso tror vi klarar sig
utan kommunens stöd men vi har
ändå ett nära samarbete. Vi träffar
platsledningen två gånger per år.
För övriga företag har vi på senare
tid ökat kontakterna med småföretagen.
Vi har nu en person på heltid
som arbetar mot företagen. Vi
försöker lösa de frågor som företagen
har på ett smidigt sätt.
– Det är riskfyllt då en anonym
ägare som sitter långt bort inte har
några band till den ort där enheten
finns. De lokal företrädaren för
dessa enheter har små möjligheter
att lägga stor pengar lokalt klusterarbete.
Även mindre beslut måste
försvaras till koncernledningen som
sitter långt bort.
Det finns också en styrka då man
kan klara stora investeringar som
hade varit svårt att klara med en
lokal ägare. Ett bra exempel på
det är de stora investeringarna på
Skoghalls bruk som skett på senare
år. En stor ägare kan också få en
större marknad för företagets produkter
och därmed säkra arbetstillfällena
på de orter som har en stark
enhet.
“Det är riskfyllt
med en anonym
ägare långt bort”
Ola Persson, kommunstyrelsens
ordförande i Sunne:
– Näringslivet i Sunne består av
små till medelstora företag där den
grafiska industrin är störst i antal
anställda. Flera mindre grafiska
företag har startats runt de större
i branschen. Man kan ofta se att
mindre till medelstora innovativa
företag har bättre förmåga till
tillväxt än större företag i traditionella
branscher.
– Vi arbetar målmedvetet med
tillväxtstrateg och rådgivare för att
ge de mindre företagen hjälp med
myndighetskontakter. De större
företagen har oftast resurser för
det själva. Av princip numer bygger
vi inte lokaler för företagen utan
stödjer dem på annat vis. Detta
har medfört en sundare lokal
fastighetsmarknad där vi kan se
att många företag hjälper varan
och där den som bygger nytt bygger
extra för uthyrning.
– Självklart stödjer vi allt företagande
som finns och vill etablera
sig i kommunen. Många gånger
är det lättare med relationerna till
företag om strukturen i ägandet är
enkelt och beslut fattas i eller nära
kommunen.
Håkan Laack, kommunstyrelsens
ordförande i Torsby:
– Eftersom Torsby kommuns näringsliv
präglas av ett diversifierat
näringsliv i flera branscher upplever
vi sällan att en lågkonjunktur
slår särskilt hårt mot oss. Vi
upplever en viss stagnation hos oss
nu men det är ingen fara på taket
när man ser till helheten, trots de
negativa besked som nu kommit
vad gäller tex Byggelit. Många investeringar
har gjorts företagen de
senaste 5 åren och fler planeras.
– Kommunen och Tuab arbetar
nära företagen och är stödjande vid
nyetableringar, kompetensutveckling
och investeringar, där vi kan
använda v åra kontaktytor inom
Länsstyrelsen, Tillväxtverket och
Regionen. Vi arbetar nära företagen
i programråd ex till industrilinjen,
där företagen finns med tillsammans
med skolledningen och kommunens
näringslivsfunktion.
– Vi jobbar tillsammans med de
icke lokalt ägda företag på samma
sätt som ovan med den lokala
ledningen för företagen. Vi försöker
finna tillfällen för att få träffa den
externa ledningen när de finns i
närområdet, som exempelvis vid
evenemang och andra tillfällen.
Moelven AB med flera fabriker i
Torsby kommun investerar nu och
har utbyggnadsplaner, vilket vi
välkomnar.
Björn-Olov Hallberg, kommunstyrelsens
ordförande i Munkfors:
– Munkfors kommun har ju sedan
länge en lång historia som en
kommun med tillverkningsindustrin
som det dominerande inslaget
i näringslivet. Detta innebär att
tillverkningsindustrin är oerhört
viktig för vår kommun. Då denna
industri exporterar ca 80-90
procent av sina produkter är ju
verksamheterna starkt beroende
om vad som händer i vår omvärld
och hur konjunkturerna svänger.
Jag tror personligen att de flesta
av våra industrier kommer att
ha en fortsatt stark utveckling
framöver. Böhler-Uddeholm är inne
i en tuff omställningsperiod med
avveckling av produktion av sågstål
och satsning på andra produkter.
Bolaget har det jobbigt just nu men
jag tror och hoppas att företaget
kommer att vända trenden och
stärka sina positioner. Investeringar
på cirka 150-200 miljoner är
planerade. Övriga företag visar på
en stor stabilitet.
– Vi försöker att arbeta med vårt
näringsliv på samma sätt oavsett
om du har två eller 200 anställda.
Vi från kommunledningen besöker
minst två företag varannan vecka
och vill visa att företagen ska känna
att vi är en partner och medspelare
i deras arbete och utveckling. Så
sent som denna vecka fick vi en
positiv bekräftelse på vårt arbete då
Svenskt Näringsliv konstaterar via
enkäter att Munkfors kommun är
en av endast 21 kommuner i Sverige
som får betyget ”Bra näringslivsklimat”
av sina företagare.
– Jag tror att det har varit och
kommer att vara betydelsefullt
framöver att vårt näringsliv har
starka ägare, som naturligtvis kan
vara tuffa och krävande, men är villiga
att satsa kapital och resurser
på våra företag så att de utvecklas.
Fotnot: På grund av utrymmesskäl har vissa
svar förkortats något.
11

Kommer aldrig kunna jobba fullt ut
I mer än tio år har Jörgen Haglund
legat i strid. Tre diskbråck
har lämnat honom delvis invalidiserad
och den långa kampen
för upprättelse och ersättning
tär på honom.
– Jag har blivit behandlad som
skit, säger han.
Det börjar lida mot vår i Grums. På
gatorna som tidigare var belamrade
med snö och is börjar asfalten åter
visa sig.
Vid köksbordet i den lilla villan
har Jörgen Haglund plockat portföljen
med alla papper. Papper från
Försäkringskassan, från försäkringsbolag,
papper från landsting
och lasarett. Det är tio års kamp
för upprättelse i pappersform, och
fortfarande är kampen inte över.
Det hela började 2002. Jörgen,
anställd på nu nedlagda Rayon,
slet med en kraftig värk i ryggen.
Åratal av tunga lyft, ofta i sidled,
hade tärt på hans diskar. Vid första
kontakt med vårdcentralen blev
han rekommenderad att gå till en
kiropraktor.
– Och där bände de och böjde i mig,
och de knäckte mig i ryggen. Jag
kunde inte röra mig efteråt och när
jag kom hem la jag mig bara ner.
Jag hade så fruktansvärt ont, säger
han.
Han fortsatte att söka läkarvård
och när han slutligen fick genomgå
en magnetröntgen upptäcktes
det att tre diskar i hans rygg var
helt slut. Kiropraktorbehandlingen
avslutades tvärt.
– Det var ingen där som ville ta i
mig längre, och det kan jag ju förstå
nu. Det känns ju inte helt bra med
kiropraktik när man har diskbråck.
Men först menade läkarna på att
jag bara var otränad och det har jag
svårt att se. Jag var 32 år gammal
och tränade styrketräning flera
gånger i veckan, säger han och vi-
sar bilder på honom där han ligger
i sjuksängen.
I början av januari 2003 blev han
sjukskriven, enstaka månader i
taget. Av och till talades det om en
stundande ryggoperation. Men det
skulle dröja.
Anledningen?
– Ingen tog ansvar för fortsättningen.
Historien tog nya vändningar. Efter
lång tid fick Jörgen kontakt med
den ansvarige läkaren i Karlstad
som meddelade att han tänkte sluta
inom kort och att han inte kunde
operera Jörgen.
Till slut, efter mycket om och men,
fick han tid för en magnetröntgen
i Stockholm. Det var då september
2009 och han opererades dagen
därpå.
Han fick titanskruvar inopererade
i ryggen, en sorts steloperation, och
som ett minne fick han med sig ett
Jörgen fick en souvenir från läkaren i Stockholm - ett par likadana skruvar som de som sitter i hans
rygg
“Det är just ovissheten
som är allra värst”
exemplar skruvar och visar upp
den konstruktion som nu sitter i
ryggraden på honom.
I dag kantas vardagen av sjukgymnastik
ett par gånger i veckan
och han har börjat på en introduktion
hos Arbetsförmedlingen. Utöver
det för han en konstant strid
med försäkringsbolagen.
– Jag har blivit blåst på operationer
och jag har utsatts för onödigt
lidande. Men det är ingen som kan
svara på mina frågor. Däremot är
jag tacksam för att Arbetsförmedlingen
nu tar mig på allvar och
förstår min situation med ryggen,
säger Jörgen.
När det gäller framtiden vet han
inte hur den ser ut.
– Jag vet ingenting och det är just
ovissheten som är allra värst. Det
enda jag vet är att med min skada
kommer jag aldrig kunna jobba
fullt ut. Med facit i hand skulle jag
väl aldrig ha gått till Rayon i först
hand. De skador jag ådrog mig där
får jag leva med resten av mitt liv.
Han vill passa på att lyfta fram
ett par personer som han anser ha
hjälpt honom föredömligt under
åren.
– Inger Karlsson på sjukgymnastiken
på KMTI i Karlstad och Leif
Måwe på Karlstad Rygg och Nacke.
Utan dem hade det aldrig gått, de
här tio åren har inte varit roliga,
säger han.
Fakta: Folksam och Metall
Den enskilda medlem som behöver
komma i kontakt med Folksam
ringer kundservice på telefonnummer
0771-950 950.
Skadeanmälan görs på nummer
0771-960 960.
“Alldeles för
många exempel”
– Det går egentligen inte att säga
mycket mer än att man beundrar
våra medlemmar som orkar med
det här.
Det säger Per Hyytiäinen, ombudsman
på IF Metall Värmland,
som i sitt arbete jobbar mycket
med försäkringsärenden likt Jörgens.
Ärendet i sig är nu inne på det tionde
året men nu börjar Per se att det ljusnar
på horisonten.
– Mycket har ändå löst sig för Jörgen
under det sista året och jag tror och
hoppas att det till slut kommer ha löst
sig helt på ett bra sätt, säger Per.
Anledningen till att det hela har pågått
så länge är flera, menar Per. Dels
är ärendet speciellt eftersom Jörgens
arbetsgivare, Svenska Rayon, gick i
konkurs alldeles i början av sjukskrivningen.
– Men sen är det ytterligare tre, fyra
delar som hänger ihop och som har
gjort det här ärendet svårt. Bland annat
Försäkringskassans bedömning
av hans arbetsförmåga och den första
läkarbehandlingen som inte gick så
bra utan istället förvärrade besvären.
Dessutom har de olika instanserna
som handläggt ärendena, som Försäkringskassan
och förvaltningsrätten,
under åren slitit med långa handläggningstider
vilket dragit ut på det hela
ytterligare.
– Den här typen av ärenden ska inte
behöva ta så här lång tid, säger Per.
– Försäkringskassan har till slut gått
med på att 50 procent av hans skada
beror på det tunga arbetet. Nu vill vi
att de övriga 50 procenten ska godkännas
av patientskadeförsäkringen för
det som gått snett i samband med den
tidiga medicinska behandlingen.
Till sin hjälp, utöver den från IF Metall,
har då Jörgen ett par jurister från
LO/TCO på fallet.
– De hjälper honom med att få hans
skadenivå bedömd annorlunda och
just de felande 50 procenten provade
som en felbehandling och inte något
annat, säger Per.
– Och det är ju en av fördelarna med
att vara med i facket. Jag tvivlar på att
det är möjligt på egen hand.
– Det går egentligen inte att säga
mycket mer än att man beundrar våra
medlemmar som orkar med det här.
Det finns alldeles för många exempel
på människor som hamnar i kläm så
här.
12 13

Det nya avtalet - så säger
förhandlingsdelegaterna
Två avtalslösa dagar fick räcka.
Den 2 april kunde slutligten
fackförbunden och arbetsgivarna
enas kring ett nytt avtal.
– Vi har kommit i mål väldigt
bra, säger IF Metall Värmlands
vice ordförande Fredrik Eriksson
som satt med i förhandlingsdelegationen
för Stål- och
metallavtalet.
Det var efter långa förhandlingar
som man vid 13-tiden på tisdagen
den andra april slutligen kom överens
om ett nytt avtal för Metalls
medlemmar.
– Nivåmässigt och så hade vi nog
gått så långt vi kunnat, vi hade
nått vägs ände. Samtidigt kan man
ju tycka att själva utgångsbudet
var lite för lågt satt från början,
menar Fredrik Eriksson som är
nöjd med det slutgiltiga avtalet.
– Sett för Stål och metall gjorde vi
ett stort genombrott med arbetstidsavtalet.
I och med att man genom
åren har sett att konjunkturen slår
stenhårt på Stålsidan när det blir
dåliga tider, bland annat med krisavtal.
Det här är ett sätt att mota
Olle i grind, jag tror att det är bra
för alla parter, säger han.
Samtidigt förstår han att avtalet
kanske inte uppskattas bland samtliga
medlemmar.
– Vissa tycker det är lite lågt,
men det är rätt så nytt också. Alla
skrivningar runt det här har inte
kommit än. Det kommer ju avtalskurser
och utbildningar, informationen
är inte ute fullt ut än men
det kommer.
– Med tanke på att vi satt ett helt
dygn från det att vi förkastade den
slutliga hemställan på 6,6 procent
och fick upp det till 6,8 så finns det
“vet inte vad vi
skulle kunnat
göra bättre”
inte mer på själva nivåfrågan att
krama ur. Jag vet faktiskt inte vad
vi skulle kunnat ha gjort bättre,
men vi har absolut inte tappat nån
mark. Som jag ser det har vi kommit
i mål väldigt bra. Det finns ett
bra lokalt förhandlingsutrymme i
“Man räknar väl aldrig med att få
applåder när man kommer hem från
förhandlingarna”
det här avtalet som de lokala klubbarna
kan jobba vidare med, säger
Fredrik Eriksson.
Rune Johansson, rutinerad
förhandlingsräv inom teknikavtalet,
upplevde att förhandlingarna
i årets avtalsrörelse gick något
långsammare än tidigare.
– I år var det något trögare, men
det beror antagligen lite på framtidsutsikterna.
Det har inte sett så
jäkla bra ut de senaste åren, om
man ska vara ärlig, och jag tror det
gjorde att det blev lite tuffare än
normalt, säger han.
• Hur påverkar avtalet medlemmarna?
– Det här med delpensionen är vi
ganska nöjda med, sen är vi väl
inte så nöjda med att vi fick släppa
tolv minuter i arbetstidsförkortning
men det var den dealen som blev,
en typ av paketlösning.
– Man räknar väl aldrig med att
få applåder när man kommer hem
från förhandlingar men om det är
ett bra eller dåligt avtal kan vi inte
se nu, det ser vi om tre år, säger
Rune Johansson.
– Sen är det väldigt svårt att säga
om vi kunde fått till det ännu bättre.
Risken är att om vi hade drivit
det vidare ännu längre skulle vi
tvingats gå i strejk och en långvarig
konflikt för 0,2 procent tror jag inte
våra medlemmar hade varit villiga
att ta.
Han menar att risken med att gå i
strejk är att fötroendet för föreningen
i sig kan sjunka.
– Vi ska tänka oss för både en och
två gånger. Både Pappers och Kommunal
har tappat i förtroende efter
strejker som ändå inte gett något.
– Den här gången var det helt enkelt
inte läge för konflikt, men om
arbetsgivarna stått kvar på 4,5 procent
- då hade det blivit en strejk,
säger Rune Johansson.
14 15

16
Fackklubbsordförande Agneta Eklund utanför Hanza Elektromekan i Årjäng - som för tillfället upplever en topp vad gäller orderingångar.
Hanza Elektromekan
Ett par kilometer från torget och trollet i Årjäng ligger fabriken Hanza Elektromekan.
En anrik fabrik, minst sagt, med ett 100-tal anställda som frodas rikligt.
– Vi vägrar ge upp på det här stället, säger Agneta Eklund, fackklubbsordförande.
Företaget etablerades redan 1963 i
Årjäng och har under åren upplevt
såväl toppar som dalar.
Agneta Eklund var med vid den
senaste dalen, som var djup.
– Det lades varsel på varsel under
hösten 2010 och till slut fick vi nog
och begärde tillsammans med
facket en rekonstruktion av företaget.
Jag själv var en av de som
varslades och det var så klart en
speciell situation, att sitta som
förhandlare samtidigt som man vet
att man själv
hänger löst, säger hon.
Men det hela löste sig och Hanza
Elektromekan levde vidare.
Något som är tur för Årjäng, enligt
HR-chefen Kerstin Krogh.
– Det är positivt för orten som
redan har en väldigt låg arbetslöshet
och det är bra för regionen i sig
också.
Hon borde veta. Med erfarenhet
från arbete inom såväl vård- och
omsorg som på kommunen har hon
vetskap om orten och företaget.
Själv är hon relativt ny på Hanza
och tillträdde i början av augusti
2012.
– Jag har bara gott att säga om
Elektromekan, däremot är branschen
i sig väldigt ny för mig.
Agneta Eklund, däremot, har
lång erfarenhet av arbetsplatsen.
Sammanlagt är hon inne på sitt
20:e år, med ett glapp på några år i
början av 2000-talet.
– Jag trivs bra här, det är stimulerande
arbetsuppgifter och härliga
arbetskamrater. Överlag tror jag
att de flesta som jobbar här trivs,
säger hon.
Det är fotoförbud inne på arbetsplatsen
men jag bjuds på en
rundvandring i de stora, öppna
och rena lokalerna. Det är faktiskt
förträffligt rent för att vara en produktionsfabrik,
något som alla som
jobbar också tar på stort allvar.
– Det är en del av allt som får oss
att trivas här, det är rena och fina
lokaler, säger Agneta Eklund.
Och tysta, åtminstone för tillfället.
Trots att det här jobbas på
kretskort åt bland annat Saab och
Husqvarna.
Mycket går automatiskt men det
är en del pilljobb med komponenter
som ska lödas fast för hand. För att
det inte ska tära för mycket på kroppen
har man löst det hela genom
arbetsrotation.
– Vi roterar på arbetsstationerna så
att vi inte sitter mer än en dag åt
gången på varje station. På så sätt
undviker vi förslitningsskador,
säger Agneta Eklund.
Och framtiden då? I en oviss
industribransch borde läget kännas
kämpigt men det är ingenting som
direkt oroar de anställda.
– När vi hade den där rekonstruktionen
efter alla varsel var det
många kunder som kämpade för
att vi skulle få finnas kvar och det
är ju ett erkännande för alla som
arbetar här. Vi vägrar ge upp på det
här stället, det är klart vi tror på en
framtid för Elektromekan i Årjäng,
säger Agneta Eklund och Kerstin
Krogh.