Katternö 3/2011

” Det enda sättet att ändra massornas beteende är att skapa en folklig mytologi,
en miljöreligion där folk helt enkelt litar på sina guruer…”
Ombord på Phyllis Cormack på väg till Alaska. Från höger räknat skeppets kapten John Cormack, Patrick Moore och Bob Hunter.
också en lektion i att den vetenskapliga världen
kan vara mycket påverkad av politik och
andra intressen.”
Greenpeace grundas
Med den här bakgrunden är det inte långsökt
att Patrick Moore kom att bli en av Greenpeaces
grundare. Alltsammans började nämligen
just i Vancouver just vid denna tid.
Början var den Don’t Make a Wave Committee
som 1970 grundades av fem personer
med Jim och Marie Bohlen som nyckelpersoner.
Kommitténs syfte var en kampanj mot de
Patrick Moore
Typisk bild som spreds av Greenpeace. Deras lilla
Zodiac ställer sig i vägen för valfångstfartyget och
dess harpun.
vätebombsprover som USA genomförde nära
Aleuterna.
Den 14 mars 1971 meddelade kommittén om
sina planer att segla till testplatsen med fiskebåten
Phyllis Cormack. Den 16 mars skickade
Patrick Moore ett brev till kommittén och anhöll
om att få vara med. Han refererade till sina
studier i ekologi och vana vid sjön.
Även en annan aspirant, journalisten Bob
Hunter, anmälde sitt intresse för att delta.
Hunters brev är intressant för att det så tydligt
uttrycker det sätt att arbeta som sedan skulle
karakterisera Greenpeace.
Bob Hunter beskriver hur han tror sig kunna
ordna medial täckning inte bara i den egna
tidningen, Vancouver Sun, utan tack vare sina
många mediekontakter över en bred skala,
som även inkluderar radio, tv och bokförlag.
Han beskriver den speciella frihet han har att
kommentera nyheter och inte bara sakligt referera
dem. Kort sagt, genom att låta honom
vara med kommer expeditionen att få ett
maximum av positiv medieuppmärksamhet
till lägsta möjliga kostnad.
Den 15 september 1971 ger sig den första
Greenpeaceexpeditionen i väg från Vancouver.
Elva personer är med, bland dem Patrick
Moore och Bob Hunter.
Patrick Moore arresteras när han hindrar jägarna
att slå ihjäl en sälkut. Följande dag publicerades
bilden i över 3000 tidningar.
Resten är, som man säger, historia. Den 7
oktober får Greenpeace det mediala genombrottet
genom att hamna i direkt TV-sändning
hos Walter Cronkite, legendariskt nyhetsankare
hos CBS Evening News.
När Greenpeacepionjärerna återvänder tas
Patrick Moore Patrick Moore
Patrick Moore
De elva Greenpeacepionjärerna fotograferade på Phyllis Cormack i hamnen i Akutan i den aleutiska övärlden utanför Alaska.
Patrick Moore andra från vänster i den övre raden.
de emot som hjältar. Tiotusentals människor
deltar i protestmarscher, vilket snabbt får
politiska konsekvenser. Efter bara några månader
meddelar president Richard Nixon att
vätebombsproverna ska avslutas för gott.
Efteråt har Patrick Moore ofta reflekterat
över vad Bob Hunter förutspådde i fiskebåten
på väg hem: ”Det här är början på något viktigt
[…] men det finns en risk att det blir ett slags
ekofascism. Alla kan inte [som Patrick Moore]
skaffa en examen i ekologi, så det enda sättet
att ändra massornas beteende är att skapa en
folklig mytologi, en miljöreligion där folk helt
enkelt litar på sina guruer.”
Femton intensiva år
Patrick Moore ägnar efter detta femton intensiva
år, 1971–1986, åt Greenpeace. Av de elva
pionjärerna på Phyllis Cormack deltog sex
också i senare aktioner. Hade den kärnan inte
funnits, kanske Greenpeace hade blivit namnet
på en engångshändelse. I praktiken blir
Patrick Moore den mesta veteranen: när Bob
Hunter lämnade Greenpeace 1977 återstod
bara Moore av grundarna.
Under alla de femton åren innehade Patrick
Moore ledande positioner. 1977–1986 var han
ordförande för Greenpeace Foundation, vil-
ket var den ursprungliga Don’t Make a Wave
Committee som bytt namn. Moore hade den
operativa rollen när Greenpeace International
grundades 1979 och var en av dess fem direktörer
fram till det att han lämnade Greenpeace.
Han var länge den ledande talesmannen
för organisationen. Han ledde Greenpeaces
valkampanjer i Stilla havet 1977, 1978 och
1979 och sälkampanjerna i Kanada 1978 och
1981 och också många andra kampanjer, mot
troféjakt, supertankers, kärnvapenbärande
krigsfartyg och annat.
När Rainbow Warrior sommaren 1985
sänktes av franska agenter i Auckland, Nya
34 katternö katternö 35