Jämlik vård - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

dessa enkla förhållanden. Vid den
andra resan opererades en mycket svårt
klaffsjuk ung sjuksköterska. Ulf Kjellman
opererade med lyckat resultat.
Men det krävdes en massiv insats på
intensiven av intensivvårdssjuksköterska
Linus Hansson och narkosläkarna
Åsa Haraldsson och Klaus Kirnö för
att patienten skulle överleva. Efter fem
dygn kunde hon lämna intensivvården
och återhämtade sig.
– Vid vårt avsked gav hon oss alla
ett personligt tackbrev som rörde
oss djupt. Däremot var de tre ovan
nämnda alldeles utmattade efter att i
princip arbetat fem dygn i sträck, dag
som natt.
Gruppen genomförde också den
första bypassoperationen i Etiopiens
historia. Det som är vardagsmat
hemma rönte stor uppmärksamhet
där med sändningar i TV, deltagande i
talkshows och tidningsartiklar.
Majoritetsägaren i Addis Cardiac
Hospital är Swedfund, som sorterar
under svenska utrikesdepartementet.
Intäkterna kommer från patienter
som betalar för sin vård. Ungefär fem
miljoner etiopier beräknas kunna
betala för sin operation. Genom att
operationerna görs i landet istället
för utomlands sprids kunskapen som
ringar på vattnet. Etiopien är ett av
jordens fattigaste länder och en önskan
är att även detta i en framtid ska få ta
del av hjärtkirurgi.
– Ja, vi ser vårt arbete och de
svenska insatserna som ”hjälp till själv-
sumagasinet 2/2009
hjälp”. Vi vill att vårt frö ska växa till
ett självgående sjukhus med inhemsk
personal så småningom, säger Ulf
Kjellman.
Arbetsmiljön på det etiopiska
sjukhuset skiljer sig påtagligt från den
som Sahlgrenska Universitetssjukhusets
medarbetare är vana vid. Utanför
operationssalens fönster breder en
kåkstad ut sig, uppbyggd av plåttak,
träbitar och lera. Arbetslösheten är
hopplöst hög och de sanitära förhållandena
fruktansvärda. Föreställ er
att tvätta sig inför en operation utan
rinnande vatten. Det är en prövning
för svensk operationspersonal med
siktet inställt på att allt ska vara sterilt.
Inte blir det bättre av alla flugor runt
operationsbordet.
– När vi höll på med den första
operationen och hjärt-lungmaskinen
var igång försvann strömmen. Då
gäller det att inte drabbas av panik.
Syrgas och tryckluft fick vi genom
separata tuber och när det var dags
att starta ventilatorn hände ingenting.
Tryckluften var slut. Då krävs att man
har kontroll på sina nerver och kan
arbeta rationellt.
När det svenska operationsteamet
kommer ner får de ha allt med sig.
– Här nere finns inget att tillgå,
saknas en koppling är det kört. Det
som slog oss var att ofullständig och
i några fall helt fel apparatur skickats
ner. Ett övervakningsskåp utan sladd
eller sprutpump utan fästanordning är
här helt oanvändbara.
Ofta måste operationsteamet
improvisera med de möjligheter
och enkla medel som står till buds.
Ändå måste man ibland säga nej till
patienter. Svåra fall som kan komma
att kräva extra intensivvårdsresurser
som dialys, förlängd respiratorvård
eller mekanisk pumpbehandling kan i
dagsläget inte behandlas.
– Just nu har vi en mycket svårt
hjärtsjuk 37-årig kvinna som har ett
klaffel på grund av reumatisk feber
men vi bedömer operationsrisken som
för hög. I Sverige hade vi kunnat rädda
henne, säger Ulf Kjellman och Lars
Wiklund tillägger:
– Den stora utmaningen för framtiden
kvarstår. Lyckas man mobilisera
tillräckligt med kunnig personal som
vi kan lära så mycket att de själva kan
bedriva hjärtkirurgi, som trots allt
tillhör den mest utvecklade form av
vård som vi idag kan erbjuda? Det är
avgörande för fortsättningen.
Anestesiköterska
Brita Stark, intensivvårdssjuksköterska
Linus Hansson,
narkosläkare Åsa
Haraldsson, kirurg
Lars Wiklund,
operationssköterska
Barbro Carlström,
kirurg Ulf Kjellman
och perfusionist
Mostaffa Ghaffari
(saknas narkosläkare
Klaus Kirnö). Foto:
Lena Kjellman
Vy från operationssalen.Bostäderna
är byggda
av plåt, trä och
lera.
13