Jämlik vård - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

– Vi hade en sjuårig flicka inneliggande
på vår avdelning. Hon ville
gärna se kungen och drottningen. Jag
tog med henne till medicinpolikliniken,
där det var fin utsikt genom
fönstret. Där kom kungaparet från
matsalen mellan leden av elever. Det
var så vackert att se. Men flickan blev
besviken. Kungen och drottningen
hade ju inga kronor, säger Ulla
Sterning.
Bygget av Centralkomplexet, som
började 1952, krävde ett väldigt pålningsarbete
då marken var en gammal
älvfåra bestående mest av blålera.
– Pålningen höll på ett helt år. Mellan
sju på morgonen och fyra på eftermiddagen
låg patienterna och hoppade
i sina sängar av vibrationerna, säger
Mattias Aurell och illustrerar ljudet.
– Stockarna bara försvann ner i blåleran.
Man skojade och sade att huset
en vacker dag nog skulle glida ner i
Änggården, likt Titanic i havets djup.
En annan god historia är den kring
golvmaterialen i Centralkomplexet.
Under byggtiden byggdes en provisorisk
korridor vid sidan av den gamla
som revs. Här testades olika golvbeläggningar
för att se skillnaden mellan
olika material och hur de höll för
påfrestningar. Nya plastmaterial
utvecklades och det lades in en väldigt
fin korkmatta. Det sades att det under
tiden försvann bitar av den som senare
kunde återfinnas i många sommarstugor
runt Göteborg.
Bland nymodigheterna nämner de
före detta medarbetarna särskilt rörposten.
Det var ett sex kilometer långt
system där man kunde skicka papper,
prover och journaler mellan avdelningar,
polikliniker, laboratorier, röntgen
med flera stationer. Materialet
lades i en bomb, en behållare, som sögs
iväg till angiven station. Det fanns
även en station i källaren tillhörande
kiosken.
sumagasinet 2/2009
– En del skickade efter glass i rörposten.
Det hände ibland att det blev
stopp i röret med resultatet att glassen
smälte och fördärvade bomben. Detta
sätt att använda rörposten förbjöds
senare, berättar Ulla Sterning leende.
– När Centralkomplexet med sina
16 våningar stod klart verkade det så
stort och pompöst för det ersatte ju
låghusbebyggelse på bara några
våningar. Men överbeläggningarna
blev vi ändå aldrig av med.
På det översta våningsplanet fanns
drag av de gamla tbc-sjukhusen. Där
fanns en jättelik vädringsbalkong dit
patienterna skulle skjutsas för att få
ligga ute och andas frisk luft.
– Det måste ha
varit en rest från det
gamla sjukhustänkandet
från 1930-talet,
funderar Mattias
Aurell.
Utrymmet hade en
imponerande utsikt,
men det visade sig
vara väldigt blåsigt
och några patienter
kom aldrig dit. Det
byggdes snart om för
kontor och det blev
snabbt platsbrist igen.
Ulla Sterning fick tjänsten som
avdelningssjuksköterska för avdelning
24 som låg på fjärde våningen i
höghuset.
– Hon var en utomordentligt stilig
avdelningssköterska som jag som
underläkare respekterade, berömmer
Mattias Aurell och Ulla Sterning
minns hierarkin:
– Bland avdelningssköterskorna
fanns några riktigt elaka – ”Stora Helvetet”
och ”Lilla helvetet” var två av
dem. Om man under elevtiden kom
till deras avdelningar var det bäst att
passa sig.
Sjuksköterskorna tyckte det var nytt
För den stora massan
patienter som kom
från Annedal,
Majorna, Masthugget
och Haga var det
rena himmelriket
inne på det nya
sjukhuset
och fint i centralkomplexet även om
lite av trivseln och den familjära stämningen
gick förlorad.
Många nyheter introducerades på
avdelningsnivå. I varje vårdrum fanns
syrgas och sug uttag monterat på väggen.
I köket fanns diskmaskin och i
sköljrummet spolap-
parat för desinfektion
av bäcken och rostfria
kärl i väggen att samla
urin i.
– Sköljrummet
hade fönster som för
det mesta stod öppna
för det luktade illa
från pottorna som
man sparade urinen i.
Även sterilisering av
instrument, genom
kokning, gjordes där i
sköljrummet. Men
trots att det var så ohygieniskt hade
vi inga infektioner, säger Ulla
Sterning.
I samma tid som Centralkomplexet
kom till utvecklades specialistvården
och under den alla subspecialiteterna,
från tidigt 1960-tal och framåt.
För den stora massan patienter som
kom från Annedal, Majorna, Masthugget
och Haga var det rena himmelriket
inne på det nya sjukhuset.
Här fanns det utrymme, rinnande
varmt och kallt vatten, tvättmöjligheter
och moderna toaletter. Hemma i
lägen heterna kunde utan vidare tio
personer bo i en etta med dass på sva-
Mattias Aurell
Född: 1934
Yrke: Började läsa
medicin 1954
i Göteborg.
Blev professor
i njurmedicin
och överläkare
på njurkliniken
på Sahlgrenska
sjukhuset
Ulla Sterning
Född: 1929
Yrke: Började studera
till sjuksköterska
1948 i Göteborg.
Arbetade
på Sahlgrenska
sjukhuset som
sjuksköterska,
avdelningssköterska
och senare
klinikadministratör
på administrationen
len, dålig värme och badkar i källaren. forts. sid 20 >>
19