Messias kommande rike - Restoration Fellowship

omerska styret i Palestina inte störtades och det messianska Riket inte etablerades
på jorden, kan inte Jesus ha ämnat verkställa det messianska program som judarna
förväntade sig. Han måste därför ha omtolkat profeternas hopp så att han uteslöt
varje tanke på politisk revolution och på upprättandet av en messiansk regering på
jorden.
För att stödja denna tankelinje har teologer använt en hel del vetenskaplig energi
i ett försök att övertyga oss om att den judiska förståelsen om Riket och Jesu
uppfattning om det var oförenligt motsatta. Framför allt ska vi inte tro att Jesus
hade någon politisk ambition. Det har länge framförts att hans målsättningar var
enbart ”andliga”. Kontentan av denna långvariga och djupt förankrade övertygelse
kan sammanfattas på följande sätt: Många i Israel förväntade sig frälsning genom en
Messias, en som var smord, som Gud skulle sända för att regera ett jordiskt rike.
Denne Messias skulle ge ära åt Israel, förstöra ondskan och etablera rättfärdighet
med oemotståndlig kraft. Det Jesus gjorde var något helt annorlunda. Han
etablerade Riket i sina efterföljares hjärtan.
Standardverken återspeglar ständigt samma syn på Jesus och Riket. Gemensamt
för dem alla är åtminstone erkännandet att Guds rike var grunden för allt det som
Jesus lärde. Men långt ifrån att bli en världsregering reducerades Riket till en etisk
regel om Gud i människors hjärtan:
Huvudtanken i Jesu budskap var: Guds rike är den himmelske faderns vilja som
intagit främsta platsen i människors hjärtan. Han lärde att tro på Gud skulle föra med
sig en ny sakernas ordning där bekymmer och fruktan för livet skulle överges …
Genom bön från hjärtan som renats genom ånger och uppriktig önskan om ett bättre
liv kommer Guds närvaro att vinnas, hans rike att komma och människornas
belöning kommer att bli gemenskap med Gud. 17
Det är förvånande att denna slags beskrivning om Guds rike har accepterats av den
kyrksamma allmänheten som en tillfredsställande reflexion om det rike som
framträder i de kristna dokumenten. Den populära uppfattningen utelämnar all
referens till Jesu andra tillkommelse och det påföljande messianska riket på jorden.
Dessutom är standarddefinitionen av Riket öppen för en stor invändning: det är
ytterst självmotsägande att göra anspråk på att vara Messias och på samma gång
helt och hållet förkasta den politiska rollen som de hebreiska Skrifterna ger åt
Messias och som är huvudpunkten i Messiasskap! Det är helt obegripligt att Jesus
kunde tala om Guds rike (och om sig själv som Messias) och samtidigt förneka
innebörden av detta uttryck som upprättelsen av en världsvid teokratisk regering på
jorden, med Jerusalem som metropolen för ett nytt samhälle så som alla de
17 New Age Encyclopedia, London: Simpkin, Marshall, Hamilton, 1925, Vol. 6, s. 176-177.
19