Messias kommande rike - Restoration Fellowship

Teologer vågar sig till och med på att berätta för oss att ”Kristus” var en
benämning ”som Jesus själv kände sig obekväm med”, 49 men detta motsäger det
uppenbara faktum att Jesus såg erkännandet av honom som Messias som trons stora
centrala avslöjande:
Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är
Messias, den levande Gudens Son.” Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas
son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i
himlen” (Matt 16:15-17).
Vad Jesus i fortsättningen kritiserade Petrus för var inte erkännandet att han var
Messias (vilket var en välsignad uppenbarelse från Gud) utan Petrus ovillighet att
acceptera att det var genom lidande och död som Messias skulle uppnå sin
härlighet.
Ibland verkar det som om forskare vill försöka rikta vår uppmärksamhet bort
från titeln Messias för att övertyga oss om att Jesus föredrog att uppfattas som
”herre” eller ”Guds Son”. ”Som en teologisk kategori, för att bära den tyngd och
betydelse som kyrkan såg i Jesus, var ‘Messias’ med sina politiska och eskato-
logiska övertoner snart ersatt … ‘Kristus’ överlevde som ett namn utbytbart med
‘Jesus’”. 50
De politiska och eskatologiska associationerna av ”Messias” är dock mycket
tydliga i det de synoptiska evangelierna berättar om Jesus. Hela syftet med Johannes
evangelium är att presentera Jesus som Messias, Israels Kung (Joh 20:31; 1:41, 49).
I Uppenbarelseboken, som vänder sig till Messias församlingar i alltigenom
messianska termer, är den judiska messianismen hos Jesus alldeles särskilt tydlig,
liksom hela beskrivningen, grundad på gammaltestamentlig profetia, om hans
spektakulära återkomst i makt för att regera på jorden (Upp 5:10; 20:1-6; Jer 23:5-6
etc.).
Vi måste erkänna att icke-judarna som i stort antal intog sin plats i församlingen
hade svårt att förstå vad det betydde att Jesus var Messias. Men de var beredda att
acceptera en gudomlig person av något slag. Så länge som apostlarna levde tilläts
inte icke-judarna tillträde i församlingen utan att ha fått grundliga instruktioner om
Jesu messianska undervisning. I post-apostolisk tid skedde dock en gradvis förlust
av betydelsen av ordet ”Messias”, och på så sätt fördunklades och missförstods
identiteten av trons centralgestalt. 51 Det var förlusten av Jesu messianism som
49 Ibid.
50 Ibid.
51 Ridderbos noterar att Paulus användning av termen ”Kristus” aldrig förlorar sin officiella
anstrykning som titeln på Guds utlovade kung: ”Hur mycket än namnet Kristus i Paulus bruk
49