Messias kommande rike - Restoration Fellowship

En förnäm mans avfärd och återkomst
Vid ett annat tillfälle hade Jesus kastat ytterligare ljus över Guds rike genom att
jämföra sig själv med en förnäm man som skulle resa iväg och senare återkomma
för att överta ansvaret av sin Faders rike. Jesus berättade denna liknelse för att på
enklast möjliga sätt tydliggöra skedena i den gudomliga planen av historien.
Eftersom Jesus och hans lärjungar var i närheten av Jerusalem och närmade sig den
stad som alla erkände skulle bli Rikets huvudstad förväntade sig hans åhörare – av
vilka många hade accepterat hans anspråk på att vara Messias – att det var mycket
rimligt ”att Guds rike genast skulle framträda på ett synligt sätt” (Luk 19:11).
Lukas berättelse lämnar oss inte i tvivel om att det Gudsrike det var fråga om var
ett rike grundat i Jerusalem, och kungens geografiska närhet till huvudstaden gav
anledning till den höga stämningen att profeternas och nationens hopp skulle nu
äntligen bli verklighet. Liknelsen som följde skulle undervisa om att Riket inte
skulle uppenbaras genast. Att det skulle framträda till slut sattes inte i fråga.
Dessutom skulle framträdandet betyda ödeläggelse av Jesu fiender: ”Men dessa
mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem
inför mina ögon” (Luk 19:27).
Inte för ett ögonblick antydde Jesus att folket hade missförstått Rikets natur eller
att de skulle räkna bara med ett ”rike i hjärtat”. Genom en enkel berättelse om en
förnäm man gjorde han det klart att Guds rike inte skulle invigas offentligt förrän
han återvände från himlen efter att ha fått kunglig auktoritet från sin Fader. Vid sin
återkomst skulle han utöva sin kungliga makt genom att avrätta sina fiender för
vägran att underställa sig hans överhöghet (Luk 19:27). Samtidigt skulle hans trogna
efterföljare belönas för sitt fruktbara arbete medan mästaren hade varit frånvarande
genom att få ansvar över tätortsbefolkningar i Riket (Luk 19:17).
Liknelsen blev fullständigt begriplig som en bekräftelse på vad den berömda
Psalm 2 hade förutsagt om Messias, Herrens smorde. Enligt denna psalm har Gud
lovat att ge sin Messias ”hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom” (v.
8). Kungen skulle ”krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkrukor (v. 9).
I samma psalm skulle världens regenter som han konfronterat vid sin återkomst
uppmanas att ”ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred och ni går under på er
väg” (v. 12). Både judarna och Jesus erkände att i Psalm 2 fanns en förutsägelse om
Messias erövring av världen vid sin ankomst i makt. I Jesus såg den kristna
församlingen ”ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira” (Upp 12:5).
7
27