Messias kommande rike - Restoration Fellowship

främmande för det som hör till det messianska – och till att Jesus är Messias –
kommer de oundvikligt att stå främmande för Jesus, och han till dem.
Det Nya testamentet presenterar Jesu anspråk på messiasskap som själva hjärtat
av kristendomen. Alla de titlar som tilldelas Jesus genom Nya testamentet stammar
direkt från hans anspråk att vara Messias. Frälsning, prästerskap och konungslig
värdighet är de tre grundläggande beståndsdelarna i Messias tjänst. Dessutom är
anspråket på att vara Messias ett exklusivt anspråk. Det kan finnas bara en genuin
pretendent och det är den bibliska kristendomens uppgift att visa att Jesus och
enbart Jesus är den genuine Messias. Om vi sedan frågar hur Jesu autenticitet ska
bedömas och fastställas är svaret att han passar i den form som skapats för Messias
i Gamla testamentet. Det Nya testamentet insisterar på att Jesus kan göra det som
Skrifterna säger att Messias enligt den gudomliga planen måste utföra. Men
historien är ofullständig tills Messias är installerad som världsregent och upprättar
en laglig regering på jorden. Det är mot denna messianska framtid som Nya
testamentet strävar vers efter vers. Allt orienteras mot den stora kommande krisen
då världsmakten kommer att byta plats från Satan till Jesus.
En undersökning av Paulus och Petrus i Apostlagärningarna kommer att visa att
de riktade sina ansträngningar mot att visa att Jesus var den utlovade Israels kung
och världens Frälsare. Inte bara det, de gjorde det klart att Messias uppståndelse
och hans nuvarande plats hos Fadern bildar ett preludium till nästa stora tilldragelse
i det gudomliga frälsningsprogrammet: Jesu återkomst till jorden. På den rimliga
frågan om varför Jesus – om han är den Messias som är bestämd för att regera på
Davids tron – hade lämnat jorden, svarade Petrus: ”… Messias som är bestämd för
er, nämligen Jesus. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det
blir upprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från
urminnes tid” (Apg 3:20-21).
För Petrus är det fullständigt tydligt att det messianska programmet är
ofullständigt tills återupprättelsen som förutsetts av profeterna äger rum. Vid den
tiden kommer Gud att sända sin Messias (Apg 3:20). Till dess ”måste alltså himlen
hålla honom kvar”. Petrus återspeglar den uppfattning som hans Mästare gett
uttryck för i löftet till apostlarna: ”Vid pånyttfödelsen när Människosonen sätter sig
på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och
döma Israels tolv stammar” (Matt 19:28).
Den bakomliggande plan som Nya testamentet grundar sig på är en välkänd och
beaktansvärd del av Psalm 110, som sörjer för innehållet i en intressant dialog
mellan Jesus och fariseerna:
39