Messias kommande rike - Restoration Fellowship

Teologer som förespråkar denna uppfattning fångas i en tragisk motsägelse. Medan
de säger att de accepterar Jesus som Messias, försöker de begränsa hans verksamhet
på ett sätt som skulle undanta en större del av bibliskt Messiasskap. Jesus delar inte
teologernas betänkligheter omkring den andra Psalmen, för i Uppenbarelseboken
som han gav till Johannes och genom honom till församlingen ber han enträget de
trogna att skynda framåt mot målet, vilket innebär att dela messiansk ”auktoritet
över nationerna”. Löftena om kungligt privilegium är klara utom all diskussion i
Uppenbarelseboken 2:26, 3:21, 5:10 och 20:1-6, liksom i Matteus 19:28 och Lukas
22:28-30 (tidigare citerat). I Uppenbarelseboken 3:21 skiljer Jesus noga mellan sin
nuvarande koordination med Fadern på Faderns tron och hans framtida regering
på sin egen davidiska tron i det messianska riket: ”Den som segrar skall få sitta hos
mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.”
Allt detta är precis det vi ser fram emot genom Jesu undervisning i evangelierna
och från Gamla testamentet vilket Jesus accepterade som Guds auktoritativa ord.
Erkännandet och accepterandet av den messianska tonen i Jesu förkunnelse om
Riket kommer att kasta ett fullständigt nytt ljus på hans person och verksamhet.
Det är allmänt känt att vår förståelse för ”den yttersta tidens händelser” (eskatologi)
har på något sätt förvirrats, 33 genom de mest briljanta kommentatorerna som
tydligen gör sitt bästa för att göra sig kvitt hela problemet om framtiden. Det är
viktigt att inse att förvirring över framtiden innebär förvirring över Jesu evangelium
som är oupplösligt lierat med en apokalyptisk syn på historien. Denna syn ser den
mänskliga existensens hela utmaning som en strävan mot deltagande i det Gudsrike
som ska manifesteras i den nya tidsåldern som inleds med den andra tillkommelsen.
När man en gång väl har insett att det gammaltestamentliga hoppet om en slutlig
gudomlig intervention i vår världs affärer kvarstår oförminskat i Nya testamentet,
kommer teologin att återvända för att proklamera Jesu budskap om Guds rike
hellre än att använda en extraordinär arsenal av kritiska påhitt, designade
uppenbarligen för att från Jesu undervisning avfärda det som inte kan stå i harmoni
med ”vår moderna vetenskapliga syn”.
värld. Man begär däremot att kristna under mellantiden ska använda icke-våld mot sina fiender
(Matt 5:39-40).
33 Ramm talar om ”den hopplösa delningen av evangelisk kristenhet angående profetiska och
eskatologiska frågor” (Protestant Biblical Interpretation, Baker, 1970, s. 244).
31