Kävlingeåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna

och digitaliserad inventering av industrimiljöer finns för Skåne. Även uppgifter
om vandringshinder kan ge en uppfattning om var intressen för kulturmiljövården
kan finnas och redovisas därför nedan. Sanering av förorenade områden kan
påverka industrihistoriska värden. Kulturmiljövården är ofta involverad i
miljösaneringsprojekt. Förorenade områden i Skåne län finns digitaliserade i det
så kallade MIFO- registret (Metod för Inventering av Förorenade Områden)
Objekten redovisas utifrån fastighetskartan med 100 meters buffert från vatten.
Kartbilaga 8 visar vandringshinder och dammar vilket kan indikera var en
historisk industrimiljö kan ha varit lokaliserad.
Det regionala kulturmiljöprogrammet innehåller ett temaavsnitt som behandlar
industrins landskap. Det är huvudsakligen hantverksnäringar från förindustriell tid
och den skånska industrins "guldålder" 1870-1970 som tas upp. I
kulturmiljöprogrammet finns följande fördjupningar: Brännerier, hantverk och
förindustriellverksamhet, järnframställning i skogsbygd, jord- och stenindustri,
kemisk-teknisk industri, kraftförsörjning, livsmedelsindustri, möbeltillverkning,
sockerbruk, tegelbruk, tekoindustri, träindustri samt verkstadsindustri.
Livsmedelsindustrin tas upp i det regionala kulturmiljöprogrammet som en del av
den Skånska kulturmiljöprofilen. Dessa miljöer har ofta anknytning till vatten.
Från mitten av 1800-talet skedde en snabb utveckling i Skåne efter, då de positiva
aspekterna av skiftesreformerna började få genomslag. Detta var grunden för
regionens variationsrika livsmedelsindustri. Efter 1945 har särskilt konserv- och
djupfrysindustrin utvecklats. Livsmedelsindustrin har en särställning i Skåne och
relaterad till denna är konserv- och djupfrysindustri samt emballageindustri. Skåne
blev ledande även inom andra industribranscher så som stenkolsbrytning, den enda
i Sverige, och ler- och tegelindustrin som var omfattande. Annan byggindustri som
tillverkning av cement, betong, asbestcement (eternit), sanitetsporslin och småhus
har också varit starka. De skiftande naturgeografiska förutsättningarna gav upphov
till särskilda industriregioner med brännerier och stärkelsefabriker lokaliserat till
de sandigare markerna i östra Skåne, sockerbruk i det bördigare landskapet i södra
Skåne medan slakterier framför allt anlades i stationssamhällen. Mejerier fanns
nästan i alla byar. En Mejeri inventering finns (2006 Henrik Borg) även
digitaliserad inom ramen för Kulturmiljöprogrammet (se kartbilaga 7). Mejerier
innan rationaliseringsvågen är inkluderade medan de äldsta mindre mejeriererna
och gårdsmejeriererna inte tas upp. Avgörande för var mejerierna lokaliserades var
god tillgång till vatten. Mejerierna fungerade även som varmbadhus där gästerna
betalade för att få bada. I samband med att mejerierna behövde plats för mer
maskiner och fler fick egna badrum så försvann dock detta. (Kartbilaga 7)
Kulturmiljöprogrammet: 1 tobakslada eldtorkningslada, 25 kvarnar, 6
brännerier, 16 mejerier, 1lagerhus
FMIS: 1 Brott täckt, 3 damvall, 1 kalkugn, 1 kanal, 4 kvarnar, 2 sten industri
Kommentar: Miljöer med eventuell anknytning eller i anslutning till vatten
SMHIs dammregister: I flera av de tidigare uppräknade kulturmiljöerna är
dammarna av central betydelse för förståelse av kulturmiljön. Ofta är
vattenkraftnyttjandet ursprunget/förklaringen till kulturmiljöns karaktär och
placering. Ingen regional kulturhistorisk inventering av dammanläggningar har
gjorts, den som använts i kartan är en nationell inventering utförd av SMHI.