Kävlingeåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna

Östra Sallerup-Sniberup-Hörby rundradiostation: Området söder och öster om
Östra Sallerup ligger i ett för Mellanskåne typiskt småbrutet odlingslandskap med
ett stort inslag av beteshagar. Stengärdesgårdar betonar det småskaliga
ägomönstret. Trakten var bebodd redan under förhistorisk tid. En större gravhög,
Klackabacken, med karaktäristiskt läge på en höjd invid ett vattendrag torde
härröra från bronsålder. Vägarna genom området representerar dels medeltidens
färdvägar, dels 1800-talets skifteslandskap.
Bellinga: Omgivet av bokskog ligger Bellinga på en höjd vid Ellestadssjöns
sydvästra sida. Slottsbyggnaden uppfördes under 1860-talet. Området är
representativt för 1800-talets slottsmiljöer med tillhörande landskap. Av betydelse
för miljön är det rika beståndet av ädellövskog samt den fria utsikten över sjön.
Borgeby-Löddeköpinge-Hög-Stävie: Lödde å har ett slingrande lopp mellan
Kävlinge och Löddeköpinge. Ån skär ned i en relativt trång dalgång i den östra
delen. I väster vidgar dalgången sig. Periodvis översvämmas här de flacka
strandängarna. Inslaget av betesmark kring ådalen är stort. Lämningarna efter förhistorisk
bebyggelse återfinns under nuvarande markyta inom större delen av området.
Monumentala bronsåldershögar och en stor gånggrift ligger längs ådalen.
Två gravhögar från bronsåldern är belägna söder om Borgeby slott. En av Nordens
största vikingatida handelsplatser har legat vid Löddeköpinge i närheten av gården
Segershill. Borgeby är en av de få medeltidsborgarna som inte förändrats genom
senare seklers ombyggnader. Ekonomilängorna från 1700-talet har i princip bibehållit
sitt ursprungliga utseende. Det av storgodsdrift präglade landskapet med
fornlämningar, kyrkomiljö och bebyggelse är av stor betydelse.
Bjärsjöladgård: Området illustrerar en lång utveckling av kulturlandskapet i
vilket lämningar från medeltiden och 1700- och 1800-talen dominerar.
Sätesgårdarnas utveckling från försvarsanläggningar till ståndsmässiga gårdar
framgår klart. I området finns förhistorisk stensättning. Vid sjömossen i områdets
norra del avtecknar sig borgkullen efter det medeltida fästet Beritzholm. Trakten
var i äldre tid betydligt sankare och vällämpade för en försvarsanläggning. Borgen
omfattade ursprungligen tre holmar, en för huvudbyggnaden, en för ladugården
och en för trädgården. Idag urskiljs två av holmarna tydligt i mitten av den med
dubbla vallar och vallgravar omgivna anläggningen. Beritzholm lades ner på 1520talet
och byggnadsmaterialet lär ha utnyttjats för att bygga upp Svaneholm. I
slottsparken finns en mindre ruinkulle, omnämnd som Kruttornet. Kalkstensbrott
och kalkugnar nordväst om huvudanläggningen är intressanta industriminnen efter
en under 1800-talet och det tidiga 1900-talet omfattande industri. Framför allt var
det efterfrågan på bränd och släckt kalk för jordbruket och den växande
byggverksamheten som bidrog till att kalkindustrin expanderade under förra
seklet. Kalkugnarna benämns lokalt Adam och Eva. Den äldre koniska är från
cirka 1850 och den yngre cylindriska från tidigt 1900-tal. Kommentar: Några
hundra meter åt sydväst, vid en numera tömd sjö, låg under medeltiden en starkt
befäst borg, Beritzholm, omgiven av vallar och gravar. Den tillhörde sedan
Valdemar Atterdags tid kronan, men lär ha anor ända från 700-talet, då Harald
Hildetand bodde på platsen. Borgen revs 1526. Därefter byggdes en ladugård som
gav den nuvarande egendomen sitt namn.