Kävlingeåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna
Kävlingeåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna
Kävlingeåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Östra Sallerup-Sniberup-Hörby rundradiostation: Området söder och öster om<br />
Östra Sallerup ligger i ett för Mellanskåne typiskt småbrutet odlingslandskap med<br />
ett stort inslag av beteshagar. Stengärdesgårdar betonar det småskaliga<br />
ägomönstret. Trakten var bebodd redan under förhistorisk tid. En större gravhög,<br />
Klackabacken, med karaktäristiskt läge på en höjd invid ett vattendrag torde<br />
härröra från bronsålder. Vägarna genom området representerar dels medeltidens<br />
färdvägar, dels 1800-talets skifteslandskap.<br />
Bellinga: Omgivet av bokskog ligger Bellinga på en höjd vid Ellestadssjöns<br />
sydvästra sida. Slottsbyggnaden uppfördes under 1860-talet. Området är<br />
representativt för 1800-talets slottsmiljöer med tillhörande landskap. Av betydelse<br />
för miljön är det rika beståndet av ädellövskog samt den fria utsikten över sjön.<br />
Borgeby-Löddeköpinge-Hög-Stävie: Lödde å har ett slingrande lopp mellan<br />
Kävlinge och Löddeköpinge. Ån skär ned i en relativt trång dalgång i den östra<br />
delen. I väster vidgar dalgången sig. Periodvis översvämmas här de flacka<br />
strandängarna. Inslaget av betesmark kring ådalen är stort. Lämningarna efter förhistorisk<br />
bebyggelse återfinns under nuvarande markyta inom större delen av området.<br />
Monumentala bronsåldershögar och en stor gånggrift ligger längs ådalen.<br />
Två gravhögar från bronsåldern är belägna söder om Borgeby slott. En av Nordens<br />
största vikingatida handelsplatser har legat vid Löddeköpinge i närheten av gården<br />
Segershill. Borgeby är en av de få medeltidsborgarna som inte förändrats genom<br />
senare seklers ombyggnader. Ekonomilängorna från 1700-talet har i princip bibehållit<br />
sitt ursprungliga utseende. Det av storgodsdrift präglade landskapet med<br />
fornlämningar, kyrkomiljö och bebyggelse är av stor betydelse.<br />
Bjärsjöladgård: Området illustrerar en lång utveckling av kulturlandskapet i<br />
vilket lämningar från medeltiden och 1700- och 1800-talen dominerar.<br />
Sätesgårdarnas utveckling från försvarsanläggningar till ståndsmässiga gårdar<br />
framgår klart. I området finns förhistorisk stensättning. Vid sjömossen i områdets<br />
norra del avtecknar sig borgkullen efter det medeltida fästet Beritzholm. Trakten<br />
var i äldre tid betydligt sankare och vällämpade för en försvarsanläggning. Borgen<br />
omfattade ursprungligen tre holmar, en för huvudbyggnaden, en för ladugården<br />
och en för trädgården. Idag urskiljs två av holmarna tydligt i mitten av den med<br />
dubbla vallar och vallgravar omgivna anläggningen. Beritzholm lades ner på 1520talet<br />
och byggnadsmaterialet lär ha utnyttjats för att bygga upp Svaneholm. I<br />
slottsparken finns en mindre ruinkulle, omnämnd som Kruttornet. Kalkstensbrott<br />
och kalkugnar nordväst om huvudanläggningen är intressanta industriminnen efter<br />
en under 1800-talet och det tidiga 1900-talet omfattande industri. Framför allt var<br />
det efterfrågan på bränd och släckt kalk för jordbruket och den växande<br />
byggverksamheten som bidrog till att kalkindustrin expanderade under förra<br />
seklet. Kalkugnarna benämns lokalt Adam och Eva. Den äldre koniska är från<br />
cirka 1850 och den yngre cylindriska från tidigt 1900-tal. Kommentar: Några<br />
hundra meter åt sydväst, vid en numera tömd sjö, låg under medeltiden en starkt<br />
befäst borg, Beritzholm, omgiven av vallar och gravar. Den tillhörde sedan<br />
Valdemar Atterdags tid kronan, men lär ha anor ända från 700-talet, då Harald<br />
Hildetand bodde på platsen. Borgen revs 1526. Därefter byggdes en ladugård som<br />
gav den nuvarande egendomen sitt namn.