STAR-bladet nr 4 2002 - Trikeflyg.org

Trike Vänern runt
Det var pingstdagsmorgon. Jag hade tänkt gå till
kyrkan, det var ju en av de stora högtiderna. Nyss
hade det varit Kristi himmelsfärds dag och nu
firades Andens ankomst. Då ringde Tomas Jonsson
från Lidköping och frågade om jag ville hänga med
en tur runt Vänern. En sådan rundtur hade jag länge
drömt om och det var ett av sommarens stora mål
som trike-flygare, så jag kunde bara inte tacka nej.
Dessutom, att bäras av vingen mellan himmel och
jord, är inget dåligt sätt att fira pingst på!
Sagt och gjort. Några pinaler stoppades ner i en
ryggsäck och kosan ställdes mot hangaren i Skövde.
Vädret var härligt med klar himmel och bara lite
vind. Daglig tillsyn och full tank. Jag kan ta 60 liter
bränsle i min TL2, men för säkerhets skull ställde
jag en jeepdunk bakom ryggen som reserv. Så bar
det av över skogen till Jerker Berg i Brännebrona,
där skulle vi träffas och börja Vänerturen. Tomas
kom från Lidköping i sin Air Creation smygande
med den tysta 912an och Christer Olsson med sin
sambo Birgitta i baksits från Bustomten utanför
Trollhättan, också han i en Air Creation men mer
högljudd med sin 582a. Alla tankade fullt och Jerker
hivade upp sig och rullstolen i sin ensitsiga Cosmos,
kanske den trike i världen som är mest ombyggd.
Jerker har alltid något nytt projekt på gång.
Första delen av vår resa sträckte sig längs Vänerns
östra strand mot Kristinehamn. En lätt sjöbris
krusade vattenytan, men i lufthavet var det lugnt och
fint. Jerker låg längst ut mot Vänern och Tomas
studerade topografin längst österut. Däremellan
strävade Christer och jag fram på lite olika höjd. Vi
hade möjlighet till ständig kontakt via radio på vår
egen trike-frekvens. Jag har aldrig tidigare förstått
vilken våtmark som döljer sig väster om vägen när
jag många gånger åkt förbi Värmlands Säby. Här
fanns massor av små öar spridda över ett stort
område.
Vi genade över viken vid Kristinehamn och tog
sikte på Väse och Östra Fågelvik. Här följde vi
dalen upp mot Gaperns sydöstra hörn. Vi skulle
börja med att gästa Gunde Hjalmarsson i Böj. När vi
lämnade Västgötaslätten var vårbruket för länge
sedan avklarat och brodden stod grön på åkrarna.
Här var vårbruket fortfarande i full gång och
termiken drog upp små tromber torr jord här och
var. Gunde har en egen landningsbana som sträcker
sig från mitten av dalen och upp mot gården i öster.
Fältet är ganska smalt och det var lite turbulent i
luften, men vi hade inga svårigheter att ta oss ner.
Vi fick utan problem stopp på grejorna innan
ladugårdsväggen tog emot! Vi möttes av stor
4
gästfrihet med kaffe och dopp och en pratstund i
solen. Gunde har på sin loge en UL-B maskin, en
Scirocco, som han nogsamt poängterade tillverkats i
samma fabrik som Concorde! Det var en ensitsare i
plast med en Rotax 377 och skjutande propeller. De
dukade vingarna är avtagbara och de hängde på
väggen bredvid flygkroppen. När han ville ut och
flyga var det bara att ta fram flygkroppen, montera
vingarna och dra iväg. Praktiskt men för dagen
omöjligt, då vårbruket hade företräde.
Så lättade vi i utförsbacken, fick luft under
vingarna och drog norrut. Nu fick jag för första
gången flyga över mitt föräldrahem i Myra. Det
kändes konstigt att se alla hemtama platser så här
från ovan. Vad smått allt blir, och vad korta alla
avstånd blir från luften! Det tog bara några sekunder
att ta sig från Myra och upp till Snarstad, en knapp
km i vanliga fall. Så girade vi vidare över Gapern
mot Brattforsheden utanför Filipstad.
Brattforsheden är ett gräsfält som mest används
för segelflyg och fallskärmshoppning, men under
andra världskriget var det en viktig del i det svenska
försvaret. Några eldsjälar med Jan-Erik Clerkestam i
spetsen har gjort ett stort jobb och restaurerat fältet
till det skick det hade under 40-talet. Det kommer
att bevaras som ett kulturminnesmärke. Clerken
berättade livfullt om den verksamhet man hade på
fältet under kriget och hur man nu försökt återställa
området i ursprungligt skick med bunkrar, hangar
och allt. Det blev en mycket trevlig stund vid
klubbstugeväggen.Så vände vi kosan mot sydväst.
Karlstadtornet ville inte ha med oss att göra, då bara
Jerker har transponder och vi flög alltför sakta (!), så
vi fick lägga kursen över centrala Karlstad och
sedan följa Vänerkanten precis i kanten på Karlstad
CTR. Vi korsade Värmalndsnäs på tjockaste stället,
flög över Säffle och Åmål och letade oss fram till ett
litet gräsfält i Tösse. Här var det också uppför i
landningsriktningen, men mycket bredare och nu
mot eftermiddagen lugnare i luften än i Böj.
Vi möttes av Alf Alfredsson och hans vänner.
Grillen tändes utanför Alfs lilla fabrik och vi
stoppade i oss så många korvar vi orkade. Ingen
hann räkna hur många.