1 - ATL

Landsbygden viktig
Den engelske labourledaren Michael Foot
presenterade 1983 ett program som partiet
helst vill glömma. Det gick till historien
som ”världens längsta självmordsbrev”.
Vi vet inte hur långt Centerns förslag till idé-
program är, men valda delar är fullt i klass med
det som ledde till Labours långa ökenvandring
under Thatchers många år vid makten.
Det mest förvånande är inte förslagen i sig utan
att partiet inte knyter an till rötterna på landsbygden
och lyfter fram landsbygdens hjärtefrågor.
UTAN ATT läggA oss i partipolitiken, kritiken
kan förstås riktas mot alla partier, så är det ett
bekymmersamt tecken i tiden.
Om man nu (du hemska tanke!) bortser från
värderingar så behöver det inte ens vara taktiskt
riktigt att flockas runt Sergels Torg och de så kallade
storstadsväljarna.
Vi är många som går runt med fötterna på asfalten
och hjärtat i landsbygden.
Det är ett misstag att tro att den som bor i stan
per automatik anammar någon sorts ”storstadsvärderingar”,
vad det nu kan vara för något.
UNDER MÅNgA ÅR har skogsägarföreningarna
ägnat tankemöda åt vad som skiljer utbor och
åbor.
Jämfört med ”åbon”, som lever permanent på
gården behöver ”utbon” naturligtvis andra mötespunkter
och service. Den som bor i Hägersten
och har skogen i Junsele eller Lönsboda hinner
inte gå på lokala SBO-möten och behöver träffa
sin inspektor på tider som inte kolliderar med den
vanliga arbetstiden.
Men frånsett den helt uppenbara skillnaden
i boende är mycket sig likt.
Engagemanget för bygden behöver inte vara
mindre för att den är 60 mil bort.
Även om jag inte bor på gården permanent vill
jag att vägar, mobiltelefon och annan infrastruktur
fungerar.
Jag vill ha en affär att handla i. Även om jag
inte har personlig nytta av skolor och kommunal
service känns det angeläget att möjligheterna finns
till ett anständigt liv som inte driver bort de unga
från bygden.
Därför är landsbygdsfrågorna
viktiga också för skogsägarföreningarna
som förvaltar medlemmarnas
intressen.
Det handlar delvis om att
VI SKOGSÄGARE 1/13
värna bygdens kultur och historia. Genom lantbrukskooperationens
historia finns ett kulturellt
engagemang med rötterna i landsbygden. Gösta
Edström, Södras legendariske grundare, brukade
kalla det ett kitt för att hålla ihop och samla skogsägarna.
Den kulturella fernissan har blivit tunnare, men
i grunden har ingenting förändrats. Tvärtom finns
det anledning att understryka kooperationens särart
i ekonomisk tuffa tider med hård konkurrens.
Huvudfåran är förstås lönsamheten på skogsgården,
men eftersom medlemmarnas intressen och
engagemang är utgångspunkten för verksamheten
vidgas perspektiven till att omfatta flera områden.
DET äR EN dimension av landsbygdsfrågorna.
En annan dimension är en näringspolitisk fråga
för hela skogsnäringen.
Även om en och annan politiker inte förstått
sambanden så finns skogen av naturbundna orsaker
på landsbygden. För att sköta den behövs det
folk på plats som kör maskiner, arbetar på sågverken
och sköter skogsvården.
Det behövs duktiga, engagerade och utbildade
ungdomar som ser en framtid i skogslänen.
Och det behövs infrastruktur som fungerar,
både för att transportera virke och gps-navigera
skördaren.
Och det behövs inte minst en levande
röst från de som bor och verkar i
skogsnäringen. En röst som kan
överbrygga ett allt djupare dike till
dem i stan, som förvisso har hjärtat
kvar på landsbygden men har glömt
hur verkligheten ser ut. Diket av
okunskap leder till konstiga
debatter och motsättningar.
Därför är landsbygdsfrågorna
viktiga.
Hur det går för Centern
är en annan fråga. Oavsett
vilket tror vi fortfarande
det finns en politisk kraft
för landsbygden, även bland
alla dem som trampar runt
på asfalten.
Pär Fornling, Chefredaktör
LEDAREN