20.09.2013 Views

GRÖNDALS- VARVET NATTGIBB PÅ PLAYZ - Situation Sthlm

GRÖNDALS- VARVET NATTGIBB PÅ PLAYZ - Situation Sthlm

GRÖNDALS- VARVET NATTGIBB PÅ PLAYZ - Situation Sthlm

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

MED EGNA ORD<br />

”ÄR DET MIG DET ÄR FEL <strong>PÅ</strong><br />

ELLER HELA MIN TILLVARO”<br />

MARINA<br />

KORT SAGT & POESI<br />

Delar av min<br />

berättelse<br />

Jag hamnade på gatan, sedan<br />

natthärbärget där det finns<br />

mycket missbruk. Detta passar<br />

inte mig. Då fick jag sova på de<br />

offentliga toaletterna, men då<br />

kommer vakterna och väcker en<br />

mitt i natten. Då hamnar man<br />

på gatan igen. Slutligen hamnar<br />

man kanske på vandrarhem där<br />

råttorna springer i väggarna och<br />

lopporna springer över kroppen.<br />

Kära dyra sociala fosterland!<br />

Nu har jag turen att kunna bo<br />

hos kompisar – det är det inte alla<br />

som har!<br />

FÖRSÄLJARE TOINI<br />

Hälsning<br />

Jag ser en container<br />

som e proppfull det sticker upp<br />

plastpåsar<br />

lite här och där<br />

Jag ser en massa böcker<br />

Jag bläddrar igenom många<br />

Jag tittar på insidan av alla pärmar<br />

För att se om någon skrivit om<br />

någon<br />

nåt personligt<br />

Och jag hittar ett tack från en kvinna<br />

Som med sin kantiga och pyttelilla<br />

stil ristat in<br />

sin uppskattning med sin trubbiga<br />

udd<br />

för allt stöd och hjälp hon fått<br />

genom åren<br />

LENA FREIJ<br />

50<br />

Jag fick syn på honom när han<br />

stod mitt i matvaruaffärens entré och<br />

spanade ut mot parkeringen. Klädd i<br />

affärens röda skjorta stod den unge<br />

mannen lätt framåtlutad medan han<br />

letade intensivt med blicken och<br />

när han fick syn på mig började han<br />

genast gå rakt emot mig. Med raska<br />

steg och något oåterkalleligt i blicken<br />

närmade han sig och jag tänkte att<br />

det måste vara angeläget eftersom<br />

han inte ens hunnit stanna förrän han<br />

började tala:<br />

− Jag tycker du kan gå och<br />

kränga dina tidningar någon annanstans!<br />

− Varför det? undrade jag.<br />

− Därför att du kan inte stå här.<br />

− Varför kan jag inte det?<br />

− Därför att du stör folk.<br />

− Va? På vilket sätt då?<br />

− Det kan jag inte säga.<br />

Jag stirrade häpet på honom.<br />

− Du påstår att jag stör folk men<br />

du kan inte säga på vilket sätt?<br />

undrade jag förvånat.<br />

− Det är en kund som har klagat<br />

på att du är framfusig och att det är<br />

otäckt att gå förbi här.<br />

− Men jag står alldeles tyst och<br />

visar upp tidningen. Hur kan någon<br />

tycka att jag är framfusig?<br />

Mannen glodde på mig.<br />

− Jag vet inte, sa han. Det var en<br />

kund som sa så. En viktig kund till<br />

oss.<br />

− En viktig kund? Som kan tuta<br />

i dig vad som helst för att få dig att<br />

börja mota iväg folk?<br />

”DE FÅR INTE FINNAS DÄR DU GÅR, DE ÄR<br />

BARA DJUR, DET ÄR ALLT DU FÖRSTÅR, SÅ<br />

UT OCH SKJUT FÖR NU ÄR DET VÅR” CALLE<br />

Att kränga tidningar någon annanstans<br />

Den rödklädde mannen såg inte<br />

lika säker ut längre. Han stod tyst en<br />

stund innan han åter började tala:<br />

− Det kan se skrämmande ut när<br />

du står här med huva.<br />

Jag såg upp mot den svarta<br />

kvällshimlen och kände de mikroskopiska<br />

snöflingorna landa på mitt<br />

ansikte. Jag såg på mannen framför<br />

mig och frös lite när jag frågade:<br />

− Är din viktiga kund rädd för<br />

huvor?<br />

− Nej men tänk dig en gammal<br />

människa, vi kan kalla henne Agda.<br />

Tänk dig att Agda sjuttio år ska gå<br />

förbi dig för att handla och du står här<br />

med huva över huvudet. Tror du inte<br />

själv att hon skulle kunna bli rädd?<br />

− Agda kanske har fobier? föreslog<br />

jag och fick samtidigt syn på en<br />

man som kom gående mot affären.<br />

Han hade en huva uppdragen över<br />

huvudet. Jag nickade mot mannen<br />

och sa:<br />

− Där har vi en till med huva. Du<br />

tror väl inte han skrämmer ut alla ur<br />

affären nu?<br />

Den rödklädde vände sig om och<br />

fick syn på mannen.<br />

− Det är vanligt med huvor nuförtiden,<br />

sa jag och kände mitt övertag.<br />

Det kan vara bra att ha när man står<br />

och säljer tidningar om vinterkvällarna.<br />

Kan du säga på vilket sätt jag<br />

är otäck? Har jag ovårdade kläder?<br />

Mannen glodde på mig uppifrån<br />

och ner.<br />

− Näe, sa han.<br />

− Jag säljer den här tidningen. Är<br />

inte det en bra sak?<br />

− Jo.<br />

− I den står en massa bra saker<br />

bland annat om hemlöshet. Skulle du<br />

kunna tänka dig att läsa den?<br />

− Jo, det skulle jag nog.<br />

− Jag har bara ett ex kvar och jag<br />

tycker du ska köpa den. Du har stört<br />

min verksamhet så pass länge nu så<br />

det är inte mer än rätt. På så vis kan<br />

jag äntligen göra kväll och du blir av<br />

med mig. Vill du köpa den?<br />

− Ja, det kan jag väl stå för.<br />

Jag räckte tidningen till honom och<br />

tog emot pengarna, knäppte jackan<br />

tätare om mig och började cykla mot<br />

stadens enda härbärge där det inte<br />

fanns några garantier att få någon<br />

sängplats ens efter en diskussion<br />

som denna.<br />

ESKO JAUHIAINEN<br />

Vi är det enda fastighetsbolag som<br />

konsulterar läkare innan vi bygger<br />

Varje år står Locum bakom investeringar och underhållsåtgärder<br />

för 2 miljarder kronor. Det gör oss till<br />

ett av Sveriges största fastighetsbolag.<br />

Läs mer om oss och våra pågående projekt på<br />

www.locum.se<br />

48-53 Med egna ord.indd 50 12-05-23 17.52.57<br />

DAVHARUK/CREATIVE COMMONS

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!