GRÖNDALS- VARVET NATTGIBB PÅ PLAYZ - Situation Sthlm
GRÖNDALS- VARVET NATTGIBB PÅ PLAYZ - Situation Sthlm
GRÖNDALS- VARVET NATTGIBB PÅ PLAYZ - Situation Sthlm
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
MED EGNA ORD<br />
”ÄR DET MIG DET ÄR FEL <strong>PÅ</strong><br />
ELLER HELA MIN TILLVARO”<br />
MARINA<br />
KORT SAGT & POESI<br />
Delar av min<br />
berättelse<br />
Jag hamnade på gatan, sedan<br />
natthärbärget där det finns<br />
mycket missbruk. Detta passar<br />
inte mig. Då fick jag sova på de<br />
offentliga toaletterna, men då<br />
kommer vakterna och väcker en<br />
mitt i natten. Då hamnar man<br />
på gatan igen. Slutligen hamnar<br />
man kanske på vandrarhem där<br />
råttorna springer i väggarna och<br />
lopporna springer över kroppen.<br />
Kära dyra sociala fosterland!<br />
Nu har jag turen att kunna bo<br />
hos kompisar – det är det inte alla<br />
som har!<br />
FÖRSÄLJARE TOINI<br />
Hälsning<br />
Jag ser en container<br />
som e proppfull det sticker upp<br />
plastpåsar<br />
lite här och där<br />
Jag ser en massa böcker<br />
Jag bläddrar igenom många<br />
Jag tittar på insidan av alla pärmar<br />
För att se om någon skrivit om<br />
någon<br />
nåt personligt<br />
Och jag hittar ett tack från en kvinna<br />
Som med sin kantiga och pyttelilla<br />
stil ristat in<br />
sin uppskattning med sin trubbiga<br />
udd<br />
för allt stöd och hjälp hon fått<br />
genom åren<br />
LENA FREIJ<br />
50<br />
Jag fick syn på honom när han<br />
stod mitt i matvaruaffärens entré och<br />
spanade ut mot parkeringen. Klädd i<br />
affärens röda skjorta stod den unge<br />
mannen lätt framåtlutad medan han<br />
letade intensivt med blicken och<br />
när han fick syn på mig började han<br />
genast gå rakt emot mig. Med raska<br />
steg och något oåterkalleligt i blicken<br />
närmade han sig och jag tänkte att<br />
det måste vara angeläget eftersom<br />
han inte ens hunnit stanna förrän han<br />
började tala:<br />
− Jag tycker du kan gå och<br />
kränga dina tidningar någon annanstans!<br />
− Varför det? undrade jag.<br />
− Därför att du kan inte stå här.<br />
− Varför kan jag inte det?<br />
− Därför att du stör folk.<br />
− Va? På vilket sätt då?<br />
− Det kan jag inte säga.<br />
Jag stirrade häpet på honom.<br />
− Du påstår att jag stör folk men<br />
du kan inte säga på vilket sätt?<br />
undrade jag förvånat.<br />
− Det är en kund som har klagat<br />
på att du är framfusig och att det är<br />
otäckt att gå förbi här.<br />
− Men jag står alldeles tyst och<br />
visar upp tidningen. Hur kan någon<br />
tycka att jag är framfusig?<br />
Mannen glodde på mig.<br />
− Jag vet inte, sa han. Det var en<br />
kund som sa så. En viktig kund till<br />
oss.<br />
− En viktig kund? Som kan tuta<br />
i dig vad som helst för att få dig att<br />
börja mota iväg folk?<br />
”DE FÅR INTE FINNAS DÄR DU GÅR, DE ÄR<br />
BARA DJUR, DET ÄR ALLT DU FÖRSTÅR, SÅ<br />
UT OCH SKJUT FÖR NU ÄR DET VÅR” CALLE<br />
Att kränga tidningar någon annanstans<br />
Den rödklädde mannen såg inte<br />
lika säker ut längre. Han stod tyst en<br />
stund innan han åter började tala:<br />
− Det kan se skrämmande ut när<br />
du står här med huva.<br />
Jag såg upp mot den svarta<br />
kvällshimlen och kände de mikroskopiska<br />
snöflingorna landa på mitt<br />
ansikte. Jag såg på mannen framför<br />
mig och frös lite när jag frågade:<br />
− Är din viktiga kund rädd för<br />
huvor?<br />
− Nej men tänk dig en gammal<br />
människa, vi kan kalla henne Agda.<br />
Tänk dig att Agda sjuttio år ska gå<br />
förbi dig för att handla och du står här<br />
med huva över huvudet. Tror du inte<br />
själv att hon skulle kunna bli rädd?<br />
− Agda kanske har fobier? föreslog<br />
jag och fick samtidigt syn på en<br />
man som kom gående mot affären.<br />
Han hade en huva uppdragen över<br />
huvudet. Jag nickade mot mannen<br />
och sa:<br />
− Där har vi en till med huva. Du<br />
tror väl inte han skrämmer ut alla ur<br />
affären nu?<br />
Den rödklädde vände sig om och<br />
fick syn på mannen.<br />
− Det är vanligt med huvor nuförtiden,<br />
sa jag och kände mitt övertag.<br />
Det kan vara bra att ha när man står<br />
och säljer tidningar om vinterkvällarna.<br />
Kan du säga på vilket sätt jag<br />
är otäck? Har jag ovårdade kläder?<br />
Mannen glodde på mig uppifrån<br />
och ner.<br />
− Näe, sa han.<br />
− Jag säljer den här tidningen. Är<br />
inte det en bra sak?<br />
− Jo.<br />
− I den står en massa bra saker<br />
bland annat om hemlöshet. Skulle du<br />
kunna tänka dig att läsa den?<br />
− Jo, det skulle jag nog.<br />
− Jag har bara ett ex kvar och jag<br />
tycker du ska köpa den. Du har stört<br />
min verksamhet så pass länge nu så<br />
det är inte mer än rätt. På så vis kan<br />
jag äntligen göra kväll och du blir av<br />
med mig. Vill du köpa den?<br />
− Ja, det kan jag väl stå för.<br />
Jag räckte tidningen till honom och<br />
tog emot pengarna, knäppte jackan<br />
tätare om mig och började cykla mot<br />
stadens enda härbärge där det inte<br />
fanns några garantier att få någon<br />
sängplats ens efter en diskussion<br />
som denna.<br />
ESKO JAUHIAINEN<br />
Vi är det enda fastighetsbolag som<br />
konsulterar läkare innan vi bygger<br />
Varje år står Locum bakom investeringar och underhållsåtgärder<br />
för 2 miljarder kronor. Det gör oss till<br />
ett av Sveriges största fastighetsbolag.<br />
Läs mer om oss och våra pågående projekt på<br />
www.locum.se<br />
48-53 Med egna ord.indd 50 12-05-23 17.52.57<br />
DAVHARUK/CREATIVE COMMONS