GRÖNDALS- VARVET NATTGIBB PÅ PLAYZ - Situation Sthlm

KRÖNIKA
”
Finns det nåt jag avskyr mer än fuskare
är det golare”, sa jag till en skvallrande
elev när jag undervisade. Jag
kom att tänka på det efter Bonniers
vårfest. Två gånger om året har Bonniers
fest för dem som släpper böcker under året
och för de skribenter som de vill belöna,
på våren för faktalitteratur i Konsthallen
och på hösten på Manilla för skönlitteratur.
Inbjudan kommer i fint kuvert och den är
strikt personlig. Man ska känna sig utvald.
Jag blir alltid rädd och osäker på sådana
här tillställningar, vet inte hur jag ska föra
mig trots att jag mycket väl vet det. Å andra
sidan vet jag att de flesta gäster känner samma
sak. Så vad gör man? Man kan dricka
sig berusad, ha trevligt och förhoppningsvis
hitta nya vänner. Eller så försöker man
övervinna rädslan och föra sig med klass.
Jag väljer det senare, dels för att jag nog inte
blivit inbjuden i egenskap av kritiker utan
Lösning kryss #177
Se förra numrets vinnare på sidan 59.
Den 14 maj 1912 dog August Strindberg i
sin lägenhet i Stockholm. Vi söker nu två
färgbetonade svar: hemmets namn och
ett känt verk som inleds med en detaljrik
stockholmsskildring. (1)
1
66
CYRIL HELLMAN Jag måste smutta, det
är enda gången i livet jag kommer dricka
champagne för över 1 000 kr
Konstruktör: Marie Petersson-Engnell Foto: IBL Bildbyrå © Bonnier Korsord
för att ha skrivit efterordet till kommande
pocketversionen av professor Micael Dahléns
bok Monster. Men mest för att jag
senare på kvällen ska träffa henne, hon som
i min ungdom kallades för ”Vasastans Kate
Moss”. Hon har redan gett mig ett varnande
finger: ”Jag tar för givet att du mognat under
de femton år som gått sen vi senast sågs. Det
är okej om jag är full och du nykter, det är
okej om jag är full och du full, men det är
inte okej om jag är nykter och du full!” ”Aldrig
att jag missköter mig nu för tiden, yoga
och grejer vet du”, svarade jag. Jag tänker
inte bomma. Glöm att jag skjuter mig i foten.
Precis som jag brände det genom att för femton
år sedan resa över Atlanten för att jobba
i bar. Tänker bara dricka två glas.
MAN FÅR EN klisterlapp med sitt namn. Jag
känner inte igen många ansikten men de
flesta namnen utan att känna någon. Men
så i ett hörn ser jag en kollega som för länge
sedan var min redaktör på Café. Han hinner
först med att säga det jag precis ska säga:
”kul att man känner nån här”. Vi står där och
har båda någon att prata med. Plötsligt hör vi
”klirr” och ser en korpulent herre som vinglar
till. ”Det var som tusan, golarn får bete
sig oseriöst medan jag måste spotta i kopp!”
utbrister jag. ”Vadå?” säger min vän. Jag har
aldrig berättat det här av rädsla för att det
skulle uppfattas som om jag skämt ut Café.
Men det är fem år sedan så jag drar storyn:
Café hade läst mitt förord till en drinkbok
och kallade mig på möte. Väl där skulle jag
precis berätta att jag har jobbat som bartender
i världens cocktailstad New York och
det jag inte kan om drinkar är inte värt att
veta, dock har jag endast basala kunskaper
i fråga om vin. När redaktören säger ”det vi
behöver är en vinskribent och du ska börja
recensera nyårschampagne”. Jag nickar och
säger ”visst, jag gör”. Jag börjar tänka i banor
som att en musikskribent är slut när han
är fyrtio, men om vin kan man skriva tills
man ligger på dödsbädden. Vinrecensioner
är fulla av klyschor som ”doftar, lent och
eldigt”. Jag kan revolutionera språket. Problemet
är att jag inte kan något. Jag ringer
min favoritmentor som är gourmetare och
borde kunna sådant här men han kan inget
om champagne. Däremot är hans väninna
sommelier. Hon ger mig tre timmars privatlektion
om bubbel. Jag suger i mig allt. Men
Systembolagskvinnan är misstänksam och
vill se arbetsprover. Jag påpekar att någon
gång måste vara den första man skriver
om sådant här. När jag kommer dit för att
prova 130 sorters bubbel är där tjugo herrar
i kostym och en kvinna klädd som en
bankdirektör. De flesta representerar konservativa
landsortstidningar och ser på mig
som om jag är något katten släpat in. Jag sitter
och spottar i koppar och antecknar. När
jag så kommer till de fem dyraste, sådant
som Dom Pérignon och Crystal, tänker jag
”måste smutta, det är enda gången i livet jag
kommer dricka champagne för över 1000
kr.” Jag gör det. Men då tar den korpulente
mannen mig åt sidan och säger ”jag minns
själv hur det var första gången och det är ju
så jävla gott men du får inte smutta, jag lovar
att inte säga nåt”. Jag börjar spotta ut igen.
Dagen därpå får jag mail från Systembolagskvinnan
där hon skriver ”du har betett dig
oseriöst och är inte välkommen mer”.
Min vän skrattar och säger att jag måste
berätta historien. ”Nu ska jag det, för i dag
visar den att i slutändan är det golare som
beter sig oseriöst och jag som visar klass och
får Kate Moss.”
Tyck till cyril@situationsthlm.se
58-68 Svepet.indd 66 12-05-24 09.29.32