Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum

18
Finlandsbåten, eller Sverigebåten, Korsholm III vid kaj i Vasa.
lunda med boken och dess författare. Hon tog
vår norrländska landsända på allvar, och skildrade
den med en insikt och detaljrikedom som
förvånade oss. Vår vardag var värd att berätta
om för de svenska läsarna, till och med nere i
Stockholm där kungen bodde tillsammans med
Lillprinsen och Sessorna på Haga.
Böckerna om Frida slog an igenkännandets
strängar hos oss som andäktigt lyssnade till frökens
högläsning. Det handlade inte bara om
platser och byggnader utan lika mycket om referenser
till känslor och tankevärldar som vi
som var uppvuxna i Umeå med omnejd var så
förtrogna med.
Vi som gick i lågstadiet då levde i det sista
skälvande nuet av en epok som bara tio år senare
skulle vara på väg ut och ersättas av det moderna
samhällets kännetecken och tänkesätt.
Borgerlig småstad
Då, 1958, hade den stora inflyttningen ännu
inte börjat sätta sin prägel på Umeå. Staden
hade då bara runt 18 000 invånare, den hade
den borgerliga småstadens alla kännetecken,
både i mentalitet och i funktion. De flesta umebor
hade fötts och vuxit upp där, släkten fanns i
närheten, sällan längre bort än i den lika stora
men genom sin industrikaraktär mer dynamiska
staden Skellefteå, som Umeå ständigt jämförde
sig med i en sorts lillebrorskomplex.
En funktion av traktens långsamma livsrytm
var att även skolornas stab av lärare och lärarin-