Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum

mästaren och flyttar in hos hans familj i Strömsele.
Jägmästarens fru, som följt sin man från
södra Sverige, har svårt att förstå sig på lokalbefolkningen,
men brinner för att hjälpa både
Gertru och hennes ”kamratpig”, Maria från
Storsele, till ett bättre liv, och med lönen från
arbetet kan Gertru också hjälpa sina småsyskon.
En annan person som figurerar i berättelsen
är Nick, som Gertru en gång räddade ur en
myr och som hon i slutändan gifter sig med.
Denna berättelse är svårare att märka ut på
kartan eftersom Frida Åslund använder sig av
många fiktiva ortnamn. Två av dem går dock
att finna i det lappländska landskap där berättelsen
ändå uttryckligen utspelar sig: Gertrus
Svartliden i Storumans kommun och Nicks
Grönfjäll i Vilhelmina kommun. Båda orterna
ligger i berättelsen cirka 3–4 mil från Gråsele,
där barnen når landsvägen. Från Gråsele är det
sedan tre mil till Strömsele efter landsvägen.
Om Frida Åslund haft några verkliga orter i
åtanke eller som inspiration är min gissning att
dessa bör vara Stensele (eller möjligen Storuman)
och Sorsele. Berättelsens Strömsele är
den stora orten i romanen, här finns kyrka, post
och bank. Strömsele ligger vid Vindelälven och
den vita kyrkan ligger på en kulle där älven ”går
i en ring omkring”. Denna beskrivning stämmer
bra in på Sorsele.
Innan Gertru flyttar till Svartliden bor familjen
invid en stor sjö. Jägmästaren kallar den
Långsjön, och det skulle kunna motsvara Långvattnet.
Några mil från Långvattnet åt Vilhelmina-hållet
ligger Storseleby, som möjligtvis
kan vara Marias Storsele.
Berättelsen löper över flera år och beskriver
därför också den kommunikationsutveckling
som skedde i området. När Gertru i trettonårsåldern
kommer som piga till Strömsele berättar
Frida Åslund att detta är ”före bussarnas tid,
fast postskjutsen gick ju”. Några år senare börjar
även bussarna att gå mellan Strömsele och
Gråsele, vilket borde ha skett under 1920-talet.
I sextonårsåldern får Gertru följa med jägmästarfamiljen
på en sommarsemester söderut,
och de färdas då med tåg. Stationen ligger 10–
15 mil från Strömsele, vilket tar oss ungefär till
Vilhelmina, där inlandsbanan öppnades 1918.
Det innebär i så fall att denna resa måste ha
skett innan 1923, eftersom de då kunde ha
stannat till redan på stationen i Storuman.
Nybyggare i Sorsele
Året efter succén med Gertru från Svartliden,
som blev Frida Åslunds mest uppskattade roman,
kom barnboken Norrsundabarnen, vilken
kom att översattas till danska. Här fortsätter författaren
att utforska området kring Vindelälven
och ämnet nybyggare. Nybyggarfamiljen i denna
berättelse bor i den fiktiva byn Norrsunda:
”Norrsunda by låg långt uppåt västra Lappland,
sex mil från själva kyrkbyn och sånt.” Byn består
av flera gårdar som ligger ”vid det stora selet” vid
sjön Storvindeln i Sorsele kommun, och alldeles
intill finns fjället Nahlovaari, eller Nalovardo
som borde vara dess verkliga förlaga.
Fadern i familjen är tolvman och forskarl och
en av bokens berättelser handlar om när han ska
ro prästen och länsman upp till det samiska kapellet
inför kyrkhelgen. Kapellet låg ”just uppe
vid den stora fjällsjön, Gautsträsket, där Vindelälven
kom ifrån.” Färden tar tre dagar, och denna
gång får trettonårige sonen Hansch följa med
som roddare, och äldsta dottern Kajsa får också
33