Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum

20
spårlöst förbi och bara en rapsodisk umehistorik,
i hast sammanställd inför stadsjubileet 1922,
behandlar tiden. Men genom att Umeås första
tidningar Wester- och Norrbottens Läns Tidning
samt Umebladet var ålagda att skicka pliktexemplar
till Kungl. biblioteket i Stockholm har de
undgått brandstormen 1888. Från 1841 går det
att följa stadens puls och vardagsrytm i tidningarna
för den period då arkiven saknas. Tidningarnas
rapportering underlättades från 1857 av den
telegraflinje som då nådde Umeå och knöt staden
direkt till världens händelser.
Äventyraren och gorillajägaren Paul du
Chaillu från Förenta staterna lämnade en beskrivning
av staden som publicerades i Umebladet
1882:
Den utomordentliga snygghet som råder i
staden gjorde ett gott intryck på mig. Det är
en liten stad med ungefär 2 500 invånare.
Gatorna var något smala och lagda med
otuktad sten. Alla husen var byggda av trä,
mycket långsträckta samt väl målade och de
flesta hade en övervåning. En präktig, på
stenpelare vilande bro går över Umeälven,
på vars strand jag en gång räknade mer än
tio tusen tunnor tjära som skulle utskeppas.
Bodar fanns i stort antal, för dessa små -
städer utgör medelpunkten för den omgivande
traktens handel och även för befolkningen
efter den älv, vid vilken de ligger. Invånarna
såg trevliga och belåtna ut och alla var
klädda på storstadssätt. Till och med den
ringaste hade tydligen fått en viss grad av
uppfostran. En mängd barn, som kom från
skolan, visade genom sina glada uppsyn,
att deras skolarbete inte varit dem motbjudande.
Grekiska, latin, tyska, franska, engelska,
teckning, musik, matematik och flera andra
ämnen ingår i undervisningen vid det högre
läroverket. På svenskarnas kärlek för musik
och sång fick man till och med så här långt
norrut ständiga bevis. Den som gick på ga -
torna hörde nästan från vartenda hus ljudet
av ett piano. De små övade sig och de äldre
spelade. Det fanns minst hundra pianon i
staden, alltså ungefär ett per var tjugofemte
invånare, men många befann sig inte i bästa
skick eller var inte av bästa slag, som ju
fallet är överallt i småstäder.
Världen kommer med båt
Men det var inte bara telegraflinjen och Krimkriget
som gjorde umeborna mer medvetna om
omvärlden under 1800-talet. Den första reguljära
båtförbindelsen mellan Norrlands kuststäder
och Stockholm hade öppnats 1837. Den trafikerades
av ångfartyget ”Norrland”, en ståtlig
hjulångare av den typ som vi brukar förknippa
med Mark Twain och Mississippi. ”Norrland”
medförde resande teatersällskap, violinister, pianister
och ”kanariefåglar” från hela Europa rakt
in i Umeås hjärta vid ångbåtskajen. Tidningarna
kallade operasångerskorna för kanariefåglar och
drev med deras koloratursång.
Med ”Norrland” kom också cirkusar med
vilda djur, naturaliesamlingar från världens alla
hörn, kuriosakabinett med märkligheter som
”skäggiga damen”, ”mannen med gristrynet”,
“skogskvinnan”, en kvinna förd till civilisationen
från fyndplatsen i Polens djupaste skogar.
Mot avgift fick man besöka och tala med henne
i ett tält. ”Hon talar och förstår svenska” var
tillfogat i annonsen. Med ångfartyg kom också