Läs Cykling nr:4-05 här (pdf-fil, 9Mbyte) - Cykelfrämjandet

Cykling 405 05-11-10 11.53 Sida 9
tankarna går till den berömda Bayeuxtapeten
i Frankrike (som skildrar slaget
vid Hastings 1066 och sedan tog 11 år för
normandiska kvinnor att färdigställa.)
”Kulturkoppra” då? Ja, här säljs helt
enkelt fint hantverk från trakten i kooperativ
form (koppra) och ett fräscht kafé
med gott att stoppa i sig finns här också.
Ett koncentrat av spännande intryck fick
vi där i Ransby. Här bör man unna sig
gott om tid.
Tittut med Klara
Vi bytte älvsida nu, lämnade väg 62 som
hela tiden löpt högt uppe på kanten av en
rak sprickdal med älven djupt där nere i
botten. En kompakt fond av dunkelgrön
granskog hade följt oss hittills, gett en
bävande känsla av trolsk, folktom
ödemark, av sagor och urtid.
Men här på södra sidan fick vi ”Klara”
intill oss, på samma nivå, och det var nu
hon började leka tittut med oss och
utveckla sitt slingrande 15-mila meanderlopp,
det längsta i Norden. Här blänkte
hon fram, där försvann hon igen, för att
kika fram och smila in sig på nytt efter
ett par kilometer. På vår södra älvsida låg
spridda gårdar och stilla byar, det var nu
mestadels grusväg som gällde, och som
sådan helt okej. Vi bortser då från en
rejäl regnskur som gjorde det tungtrampat
men å andra sidan gav anledning till
fikarast under en tät gran.
Våra första sex mil uppifrån gränsen
hade älven sänkt sig 150 meter, nu pendlade
hon utplanad och lugn genom sin
dalgång och nöjde sig med en höjdskillnad
på 10 meter de närmaste sju milen.
En märklig älv på många sätt.
Sakta glida vimpelprydda...
Efter 45 kilometers kurragömmalek med
Klara kunde vi parkera oss på verandan
till stugan på Värnäs camping, alldeles
Häftigaste turistbyrån stötte vi på
direkt: ”Jätten” uppe i Höljes. Mannen
bakom verket är träkonstnären Lasse
Kuparinen.
vid älvkanten strax norr om Stöllet. Den
ena turistflotten efter den andra gled
sakta förbi där utanför, vi såg flodfararna
hålla flytetyget på någorlunda kurs med
ett och annat sävligt paddeltag. Om de
mönstrat på som stressade it-slavar med
påslagna mobiler, måste allt det där
oundvikligen rinna av dem nu, tänkte vi.
Strömmens hastighet är här två kilometer
i timmen. Så maklig hade hon blivit, den
goda Klara.
Vi fortsatte tappert vår trafikfria grusväg
i ett par mil efter Stöllet, med avbrott för
en stunds samspråk med gladlynt värmlänning
i en ensamgård. Den rödskyltade
Värmlandsleden går fram här, till
Fastnäs (med rejäl rastplats), och korsar
där älven över till en vackert böljande
asfaltväg längs norra sidan. Den blir
något längre än väg 62 men lugnare att
följa ner mot centralorten Ekshärad, via
hållpunkter som Stackeryd och Byn. Sen
Knappast något för rastlösa - eller kanske just för dem! Turistflottarna glider
makligt fram i den takt Klara bestämmer: 2 km i timmen.
Tillflöden av alla kalibrer fyller flitigt på
älven. Det piggaste heter Tossan, träffande
nog, och klyver storskogen
mellan Höljes och Sysslebäck.
kostar det en rejäl backe upp mot
Ekshärads kyrka, förstås, men de många
lövprydda smideskorsen på kyrkogården
(ca 460 stycken) får man inte missa. De
har förekommit på frimärken och i
doktorsavhandlingar, är en sevärdhet av
internationellt format, som drar en ström
av besökare. En liten skrift, Skatten i
dalen av Gunnar Lindberg, finns till
försäljning i kyrkan för den som vill veta
9
Forts ➔