Metoder att mäta och reducera emissioner från ... - Avfall Sverige

48
kombination med FTIR-instrumentet gav det dock värdefull information. Då
kolväteföreningarna som detekterats med FTIR räknades om i totalkolväte och
jämfördes med FID-mätningens totalkolvätehalt visade det sig att 20 – 30 % av
kolvätena inte har detekterats med FTIR-instrumentet. Det finns alltså ämnen i
ventilationskanalen som inte har detekterats. Om inte mätningarna hade gjorts parallellt
med båda instrumenten skulle detta ha varit okänt. FID-instrumentet fungerade dock
mycket bra på uppgraderingsanläggningarna där kolvätena domineras av metan.
FTIR-instrumentet användes endast på en av biogasanläggningarna där det visade sig
vara mycket användbart och detekterade höga halter av både lustgas och alkoholer
vilket inte tidigare var känt. Både FTIR och FID är tillförlitliga instrument som ger
noggranna mätresultat.
Den använda läcksökaren visade sig ha en styrka i att kunna detektera både låga och
höga halter av metan. Tack vare att höga metanhalter kunde detekteras var det möjligt
att göra mätningar på den så kallade ”offgasen” (från en uppgraderingsanläggning), som
håller en metanhalt på över 30 %. Detta var viktigt för att kunna beräkna metanförlusten
med restgasen från den anläggningen. Det fungerade mycket bra att först söka av
anläggningarna med läcksökare, och där läckage upptäcktes göra noggrannare
mätningar. Flera av de med läcksökare upptäckta läckagen kunde snabbt åtgärdas. Det
gäller alltså att upptäcka och åtgärda läckagen, det är den viktigaste anledningen till att
regelbundet läcksöka en anläggning.
Med Laser Pointern kunde ett område effektivt skannas av efter läckage. Det gjorde
dels att det gick snabbare att upptäcka läckage än med en konventionell läcksökare och
dels att det gick att upptäcka läckage på ställen där man inte kommer åt med en
läcksökare. Laser Pointern och läcksökaren visar god överensstämmelse där
metanhalten inte överstiger 1000 ppm. Vid högre halter visar Laser Pointern oftast en
lägre halt än läcksökaren. Laser Pointerns mätområde verkar inte sträcka sig över
3000 - 5000 ppm. Detta kan bero på att man med Laser Pointern får en medelhalt på
hela mätsträckan. Halten i ppm*m (ppm meter) erhålls och divideras med avståndet
varvid en medelhalt i ppm för hela mätsträckan fås. En fördel jämfört med läcksökaren
är dock att halter från 10 ppm kan upptäckas med Laser Pointern, något som resulterade
i att Laser Pointern identifierade läckage som låg under läcksökarens detektionsgräns.
Till en början fanns det en del problem med strömförsörjningen till Laser Pointern,
vilket gjorde att två av anläggningarna inte kunde läcksökas ordentligt med detta
instrument. På de övriga två anläggningarna var det dock inga problem, då fungerade
Laser Pointern utmärkt och var till stor hjälp.
Att göra en analys av svavelföreningarna med gaskromatografi var en metod som gav
ett bra resultat. Det var relativt enkelt att samla in proven i påsar, som fylldes med hjälp
av en liten pump. Nackdelen är att proverna måste analyseras så snabbt som möjligt
eftersom vissa svavelföreningar kan reagera under transporten.