Km 2 2010 - Katolskt Magasin

More documents

Recommendations

Info

Den apostoliska konstitutionen Anglicanorum coetibus, utfärdad den 4 november, har väckt stor uppmärksamhet i världen. Den vill öppna vägen till den katolska kyrkan för olika anglikanska grupper som är villiga att ansluta sig till den katolska kyrkan och ge dem möjlighet att behålla sin identitet mer än vad som är fallet vid en vanlig konversion. Det är en generositet som man annars inte varit van vid. Meningen är att i olika länder inrätta en ny organisationsform, personalordinariat, som står under ledning av en ordinarius, vanligen en biskop, utsedd av Troskongregationen. Ordinariatet fungerar ungefär som ett stift. Det utgör inte någon sluten enklav – ordinariatets präster skall kunna tjänstgöra i vanliga katolska församlingar och vice versa. Ordinariaten skall ha rätt till en egen liturgisk ordning där något av det anglikanska arvet bevaras – hur mycket har hittills inte presenterats. En annan fråga som har väckt intresse är att tidigare anglikanska präster kan ha möjligheten att få katolsk prästvigning, men det förutsätts att de flesta präster skall leva i celibat. Biskopar som är ogifta kan få katolsk biskopsvigning, men de som är gifta kan få ställning som ordinarier och till och med rätt att bära biskopliga insignier. Något som inte står uttryckligen i förklaringarna, men tycks förutsatt, är att präster skall kunna ha ett borgerligt yrke vid sidan om sin prästtjänst. På sistone har detta diskuterats flitigt i engelskspråkiga medier, både på katolskt och anglikanskt håll, tyvärr inte alltid så välinformerade. De ”grupper” som konstitutionen talar om är tänkta att alla ha en kyrklig struktur som provinser, biskops - stift eller församlingar. Det handlar alltså inte om lösare intressegrupper och inte heller om kommuniteter – vi vet ju i Sverige att de kan upptas i den katolska kyrkan utan några särskilda arrangemang. Också ärkebiskopen av Canterbury tycks uppfatta konstitutionen som ett bisarrt hugskott av påven, men så är inte fallet. Konstitutionen har kommit som svar på en direkt begäran från anglikanskt håll, närmare bestämt från den grupp som kallar sig Traditional Anglican Communion (TAC), och den inlämnades till Vatikanen i oktober 2007. TAC är ett förbund av anglikanska kyrkor som bröt gemenskapen med Canterbury på 1990-talet och står den Docent Per Beskow. Förbundet för Kristen Enhet, FKE, inbjöd till medlemsmöte i domkyrkosalen under böneveckan för kristen enhet. Per Beskow höll då det här återgivna föredraget apropå den nya apostoliska konstitutionen Anglicanorum coetibus. Beskow är en av FKE:s rådgivare. Foto: Per Englund Anglikansk begäran, påvens svar - och sedan? katolska kyrkan mycket nära. Den påstås ha omkring 400 000 medlemmar, men den siffran bör tas med försiktighet. TAC är svagt representerad i England men har sitt fäste i andra länder som har tillhört eller tillhör det brittiska samväldet. TAC är en union av fristående och självbestämmande kyrkosamfund. Ledningen finns i Australien, och enskilda kyrkor finns i Japan, Centralamerika, USA, Canada, Indien, Afrika, Nya Zeeland och Torres Strait, en ögrupp mellan Nya Guinea och Australien. Konstitutionen har väckt intresse också i England, särskilt inom den rörelse som kallar sig Forward in Faith. Fyra engels ka biskopar har uttryckt sin sympati för den. Mest intressant av dessa är den förre biskopen av Rochester, Michael Nazir-Ali, av pakistanskt ursprung. Han är känd som en talför opponent inom den anglikanska kyrkan men räknas som evangelikal. De övriga biskoparna tillhör anglokatolikerna. TAC:s ledare, biskop John Hepworth i Australien, berättade nyligen i en rapport om hur framtiden planeras. Han håller nu nära kontakt med de olika kyrkornas ledare. Vid påsktiden skall TAC:s biskopar – eller så många som är möjligt – träffas för att diskutera hur saken skall föras vidare. ”Med andra ord handlar det alltför ofta om att vilja äta upp kakan och ha den kvar.” Det är möjligt att andra anglikanska grupper kommer att ansluta sig. Bara i Amerika finns ett tjugotal utbrytningar från episkopalkyrkan med olika namn, och åtminstone några av dem är intressenter. Detta är som vi ser en anglikansk fråga. Vilket intresse har den då för liknande grupper inom andra kyrkor? Vissa trevare tycks komma från tyska lutheraner, men det är återigen frågan om intressegrupper mer än om kyrkliga strukturer. Ett gemensamt drag för sådana grupper är att de är angelägna om att bevara egna traditioner, särskilt på gudstjänstens område . Vi skall se på detta och får återigen börja på anglikanskt håll. Konstitutionen har en föregångare i den så kallade pastoral
provision som tillskapades av Johannes Paulus II omkring 1980. Det finns sju församlingar i Texas, och på andra håll i USA, som har övergått från episkopalkyrkan och som har fått rätt till en egen gudstjänstordning, Book of Divine Worship. I detta fall är det framför allt två ting som man har velat föra med sig: 1500-talets gudstjänstspråk, som ännu lever kvar på sina håll, och särskilt älskade böner i Book of Common Prayer. Mässordningen är till största delen identisk med den nuvarande romerska mässan, men på gammalengelska, och i den finner vi fyra inskott från Book of Common Prayer: en sammanfattning av de tio budorden före Kyrie, en synda - bekännelse vid offertoriet, en bön före kommunionen och en längre tackbön efter kommunionen där den romerska mässan bara har en kort kollektbön. Är det så här det kommer att se ut i ordinariaten? Jag har svårt att tro det. Språkfrågan är en sak. På engelskspråkigt håll använder många redan det romerska missalet, och det är långt ifrån alla som vill återgå till 1500-talets språk, allra minst i länder som Uganda eller Indien. Sedan man alltmer har övergett Book of Common Prayer finns det inte heller någon enhetlig anglikansk gudstjänsttradition och därför inte någon enhetlig uppfattning om vilka traditioner man vill föra med sig. Vi kan jämföra det med svenska förhållanden. När FKE en gång startades hade den efterkonciliära liturgireformen ännu inte kommit igång. Det var framför allt tre krav som man ställde för en anslutning: att mässan skulle kunna firas på folkspråket, att kalken kunde delas ut vid kommunionen, och att det skulle kunna finnas gifta präster. Alla dessa tre har blivit verklighet sedan dess, och jag vet inte vilka ytterligare krav som skulle vara aktuella idag. Det är framför allt två ting som gör att den apostoliska konsti - tutionen är irrelevant för svenska förhållanden: här finns inga hela församlingar som skulle vara villiga att gå över till Katolska kyrkan. Inte heller finns det några levande liturgiska traditioner inom Svenska kyrkan som inte redan nu skulle kunna tas i bruk inom det katolska stiftet. Jag vill nu dra några personliga slutsatser som självklart utgår från mitt eget perspektiv. I Sverige är situationen en helt annan än för trettio – fyrtio år sedan då Svenska kyrkan åtnjöt en internationell och ekumenisk respektabilitet. Det kristna livet befinner sig i djup kris, och det ställer nya krav på dem som tror. Hur skall den kristna tron överhuvudtaget kunna överföras till nya generationer? Det räcker då inte med att försöka kommentar | sid. 25 överleva själv som kristen – det är nödvändigt att också ta an - svar för andra. Vi har som uppgift att förverkliga Guds kallelse i våra liv under den tid som vi har till förfogande. Det handlar inte om var jag trivs utan var jag har min uppgift. Det är frestande att vilja skapa sig en egen kyrklig miljö där allting är just som jag vill ha det – jag är rädd att sådana önskedrömmar finns hos en del av de anglikaner vi talar om. Med andra ord handlar det alltför ofta om att vilja äta upp kakan och ha den kvar. Det här talet om särtraditioner, som anglikanerna är mästare i, fungerar ofta som ett hinder för att se var de verkliga problemen ligger. Att många har svårt att lämna Svenska kyrkan beror inte på att det finns något dyrbart liturgiskt arv som måste räddas. Det handlar i stället om vad som känns hemmavant och vad som känns främmande. Många som hör till Svenska kyrkan har religiösa rötter som förbinder den med minnen från barndomen och ungdomen med värme och gemenskap och vanor som man ogärna vill slita banden till. ”Det är framför allt två ting som gör att den apostoliska konstitutionen är irrelevant för svenska förhållanden: här finns inga hela församlingar som skulle vara villiga att gå över till Katolska kyrkan. Inte heller finns det några levande liturgiska traditioner inom Svenska kyrkan som inte redan nu skulle kunna tas i bruk inom det katolska stiftet.” Den katolska kyrkan framstår i det perspektivet som kylig och främmande, och det ligger något i det. Den katolska kyrkan har självklart sin tyngd utanför Sverige. Det ger en stor trygghet – för kyrkans existens är inte på mins ta vis hotad – men den är inte en del av den svenska miljön, och klyf - t an hotar att bli större. Antalet konvertiter har länge legat på omkring 100 per år, men de senaste åren har siffran sjunkit. Bristen på svenska präster är stor. Det finns alltså ett stort behov av människor som kan bidra till att kyrkan blir bättre förankrad i den svenska miljön. För dem som ser den katolska kyrkan som ett mål för kyrklig enhet är en viktig uppgift att sätta sig in i hur katoliker tänker och upplever sin situation. Men ett positivt engagemang är också viktigt. Bara svenskar kan rota den katolska kyrkan i den svenska miljön. Det vi kallar inkulturation är ingen lätt uppgift idag när sekularismen närmast håller på att bli en ny svensk identitet. Just här behövs svenskar som kan förena tron och ett aktivt kyrkligt liv med ett engagemang för människor och inte minst för att sprida evangeliet till dem. Den katolska kyrkan inbjuder var och en att ta del i den uppgiften. Fotnot: Mera om Förbundet för Kristen Enhet på www.kristenenhet.nu Per Beskow
Page 1 and 2: #2 12 februari 2010 Pris 40 kr Hopp
Page 3 and 4: Eutanasi är ett grekiskt ord, vars
Page 5 and 6: en sträng och kantig pater verkade
Page 7 and 8: 2 000 familjer, myggnät och hygien
Page 9 and 10: katolskt FORUM ett samarbete mellan
Page 11 and 12: gjort ett stort insamlingsarbete oc
Page 13 and 14: Han tycker att det känns märkligt
Page 15 and 16: Aldrig tidigare har den nordiska bi
Page 17 and 18: Stor enighet bland kyrkorna om nej
Page 19 and 20: hus med ett modernt boende för kat
Page 21 and 22: Gymnastik. Arbetsterapeuten Jolanta
Page 23: ”Vi respekterar och älskar de ga
Page 27 and 28: ”Glad fasta!”, önskar han mig
Page 29 and 30: Familjerna Europas rikedom - illusi
Page 31 and 32: Respekts jourtelefon - vi lyssnar p
Page 33 and 34: och läkarassisterad suicid som leg
Page 35 and 36: Kvickt och tänkvärt i katolska ky
Page 37 and 38: Martyrer vid böneveckan i Jönköp
Page 39 and 40: De som skrev pater Gerards dödsann
Page 41 and 42: Pontifikalmässa i Sankt Petri i Ma
Page 43 and 44: kyrktorget | sid. 43 Ansvarig: Marg
Page 45 and 46: Anna Dunér tar en paus. För famil
Page 47 and 48: esvikelse och inställningen att in

Km 2 2010 - Katolskt Magasin

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?