You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
och läkarassisterad suicid som legalise -<br />
rad dödshjälp.<br />
Bokens grundvärdering är autonomin<br />
– självbestämmandet. Andra värde -<br />
ringar, exempelvis människo värde och<br />
människosyn, spelar en underordnad<br />
roll. Den människosyn som Tännsjö<br />
företräder kan sammanfattas i ordet<br />
utbytbar: vi är utbytbara och det bör vi<br />
inse. ”Det viktigaste är om det finns<br />
kännande, lyckliga varelser, nu och i<br />
framtiden” (sidan 12). Och då han<br />
argumenterar för att det är föräldrarna<br />
som ska bestämma om livsviktig vård<br />
(eller inte) för sina barn, menar han att<br />
de bör ”betänka om inte den individ<br />
som kan räddas, kanske till ett liv värt<br />
att leva, ändå borde få dö. Detta kan<br />
vara rimligt om de har möjlighet att i<br />
stället få ett annat barn, utan de komplikationer<br />
som väntar det barn de nu<br />
fått – om dess liv skulle räddas. Vi är,<br />
som jag om och om igen i denna bok<br />
framhållit, utbytbara” (sidan 104).<br />
Men vilka konsekvenser får en<br />
sådan människosyn? Vill vi ha ett sam -<br />
hälle där vi ser varandra som utbytbara?<br />
Autonomin är alltså en av bokens<br />
grund värderingar. Det är utifrån den<br />
enskildes önskan som vården ska utformas.<br />
Vill man ha hjälp att dö därför att<br />
man tycker sig vara en börda för sina<br />
närstående, bör man få det. ”Jag vill<br />
alltså hävda att bland de rimliga skälen<br />
att välja eutanasin kan det mycket väl<br />
finnas en önskan att inte bli en börda<br />
för andra” (sidan 137).<br />
Att patientens autonomi inkräktar<br />
på andras – läkares och annan sjuk -<br />
vårdspersonals autonomi – bekymrar<br />
Tännsjö föga. Eftersom eutanasi klassas<br />
som mord eller dråp, behöver ingen<br />
läkare befatta sig med det. Men om<br />
riksdagen beslutar att legalisera döds -<br />
hjälp har läkaren ett – enligt Tännsjö –<br />
moraliskt ansvar för att göra patienten<br />
till viljes.<br />
Det vore orätt att betrakta Tännsjö som<br />
en cyniker. Hans vill tveklöst värna om<br />
människors rätt till en så god död som<br />
möjligt. Bland annat slår han ett slag för<br />
möjligheten att, då livet är på sluttampen,<br />
bli nedsövd. Man kallar detta för<br />
terminal eller palliativ sede ring. Sådan<br />
är inte någon förtäckt form av dödshjälp,<br />
menar han. Däri kan man ge<br />
honom rätt. Om smärtor och andra<br />
obehag eller dödsångest är gastkramande,<br />
måste sedering ses som en<br />
humanitär åtgärd att tillgripa. Det som<br />
blir problematiskt är då man samman -<br />
kopplar sederingen med avbrytande av<br />
tillförsel av vätska och näring, vilket på -<br />
skyndar döden. Tännsjö ser inget problem<br />
med detta.<br />
Tännsjö har alltid hävdat – och gör<br />
det även här – att gränsen mellan aktiv<br />
och passiv dödshjälp inte går att dra.<br />
Om man underlåter att sätta in livsuppehållande<br />
behandling eller utsätter en<br />
sådan påskyndar man en människas<br />
död. Detta bör man väga in när man<br />
diskuterar frågan om dödshjälp.<br />
Tännsjös bok provocerar förvisso.<br />
Men han är inte demagogisk utan redo -<br />
gör för andras uppfattningar och an -<br />
stränger sig uppenbart att ta andras<br />
värderingar på allvar. Fast han avfärdar<br />
dem nästan genast, inte sällan med negativa<br />
omdömen.<br />
Alla som är emot dödshjälp bör ta<br />
del av Tännsjös bok. Läser man den kritiskt<br />
får man många argument för att<br />
dödshjälp inte bör legaliseras.<br />
Sture Gustafson<br />
Drottning Silvias bönbok<br />
Verbum, 2009<br />
kultur | sid. 33<br />
Vår första Bernadotte-drottning, Josep hina,<br />
var en bedjare. Så var också hennes dotter<br />
prinsessan Eugénie. Och nu har vi åter en<br />
drottning, Silvia, som alltsedan barndomen<br />
vant sig vid bön och inte slutat att<br />
be.<br />
Nu har hon låtit ge ut en vacker liten<br />
bönbok. Samarbete har skett med Hov -<br />
församlingens två präster, Lars-Göran<br />
Lönnermark och Erland Ros, samt förlagschefen<br />
Kerstin Kyhlberg, Verbum.<br />
Kung Carl-Gustaf har bidragit med utom -<br />
ordentligt vackra naturbilder.<br />
Detta är verkligen en bönbok för folket.<br />
Många nyskrivna, få äldre och traditionella<br />
böner. Drottningens förhoppning om att<br />
bönerna ska kunna fungera ”för enskilt<br />
bruk samt vid mindre sammankomster”<br />
infrias. Även om kyrkoåret markeras är hel -<br />
hetsintrycket av de mer än hundra böner na<br />
att man ber dem bäst för sig själv. De är<br />
enkla och personliga, de rör vid hjärtats<br />
glädje, sorg och bekymmer. Flera speglar<br />
nu tidens våndor: stress, oro, bekymmer för<br />
framtiden, osäkerhet och utsatthet.<br />
Drottningen bekänner i förordet vad<br />
bönen betyder för henne: ”Jag får i bönen<br />
vara med mig själv och med Gud, den makt<br />
som omger oss. Det ger mig trygghet och<br />
lugn att be när livets stora frågor ställs.”<br />
Ingrid Ydén Sandgen
Change language