You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
De som skrev pater Gerards dödsannons, kännetecknade<br />
honom som en sökare som hade svårt att komma till<br />
ro i hemlandet Nederländerna. Men i Linköping hittade<br />
han ett ställe där han kände sig hemma. Vad låg bakom<br />
detta? Jag vet inte precis, för han talade inte mycket om det<br />
förflutna. Jag gissar följande.<br />
Han växte upp i en stor familj där föräldrarna fick arbeta<br />
hårt för att ge åt alla barn det som de behövde. Där lärde<br />
han sig att klara av livet utan mycket pengar och att själv<br />
tillverka små redskap för att reparera saker och ting i<br />
hushållet. Han var också mycket noggrann. Vi bröder<br />
kunde lugnt överlåta ansvaret för vårt konventshus åt vår<br />
guardian som såg till att allt var propert och helt.<br />
Detsamma gällde också hans eget rum och hans kläder.<br />
Kläderna var ofta av gammalt datum men alltid rena och<br />
nystrukna och han lagade dem själv. Han var djupt tillfreds<br />
över att här kunna använda sina praktiska gåvor.<br />
Pater Gerard var också en kritisk tänkare, och han kunde<br />
reagera mot vissa kyrkliga traditioner men även mot en del<br />
Pater Feussner<br />
– kyrkbyggaren<br />
kyrktorget | sid. 39<br />
Att pater Feussner plockade fram andra sidor inom sig när han hade<br />
lämnat sin kyrkoherdegärning och flyttat till Josephinahemmet<br />
framgår av de minnesord som hans ordensbroder Klaus Dietz höll vid<br />
hans begravning.<br />
En av dessa sidor avslöjade han i <strong>Katolskt</strong> magasin nr 7-8/05. Då<br />
hade han inlett en bana som kyrkbyggare, fast i liten och diskret<br />
skala.<br />
Han byggde kyrkor i papper, modeller av världens katedraler.<br />
Jag kommer aldrig att glömma hur han, vid <strong>Km</strong>:s besök, starkt koncentrerad<br />
och med limmet Flinke Flasche inom räckhåll, arbetade<br />
fram Stephansdomen. Här är ett utdrag ur artikeln:<br />
”Men det gäller att vara säker på handen när man klipper. Om<br />
minsta lilla flik går sönder blir det problem när man ska sätta ihop<br />
delarna.<br />
Lika säker måste man vara när man klistrar. Pater Feussner har<br />
ganska stora händer men utan svårigheter klistrar han nu ihop två<br />
små fönster och pillar fast dem på insidan av de spetsbågade öppningarna<br />
i Stephansdomens västervägg.”<br />
Han sade i intervjun att han inte visste om han någonsin skulle bli<br />
färdig med Stephansdomen.<br />
Men artikeln slutar:<br />
”Självklart blir han färdig. Han är inte den som lämnar något<br />
arbete oavslutat – eller ens halvdant.”<br />
förnyelseförsök. Inte allt i Nederländerna gillades av<br />
honom. I Sverige visste han att kyrkan koncentrerade sig<br />
på väsentligheter. Det passade hans sätt att predika.<br />
Samtidigt kunde han vara barnsligt glad över vardagslivets<br />
små glädjeämnen. Ibland kunde han dela med sig till oss<br />
bröder av korta men djupa tankar om vackra saker i<br />
naturen eller om vårt eget liv. Men han kunde också ge<br />
rät tfram men saklig kritik när något inte var i sin ordning.<br />
Han var överkänslig för ljud och hade därför svårt att<br />
sova. Han uppskattade tystnaden i Sverige som stod i stark<br />
kontrast mot larmet i de holländska städerna. Han trivdes<br />
här, trots att han hade svårt med språkets alla nyanser<br />
(vilket grämde perfektionisten i honom). Han kände också<br />
att han uppskattades för vem han var. Vi, hans medbröder,<br />
blev ledsna då han år 1992 beslöt att återvända till<br />
Nederländerna.<br />
Henrik Roelvink ofm<br />
Ansvarig:<br />
Margareta Murray-Nyman<br />
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse<br />
In memoriam: pater Gerard Peters ofm, 1925-<strong>2010</strong>
Change language