Avsändare - Västmanlands läns museum

äVen om arVPrinsen förklarade, att han ej kände smärtor,
märktes det, att han hade svårt att gå och tala, varför man
fruktade att han hade blivit skadad. Det beslöts att fortast
möjligt söka uppnå Arboga. Arvprinsessan och de övriga,
som åkt före dit, hade redan hunnit för långt för att kunna
återkallas. Det tog tid att resa upp arvprinsens vagn.
Lyckligtvis kom en bonde åkande. Han stannades, och
med hö och vagnsdynor ordnades nu i hans vagn en bädd,
där prinsen, väl insvept i pälsar, liggande fördes till Arboga.
Under vägen klagade prinsen att han frös, och det syntes nu,
att hans mun dragits på sned, men man visste ej, om detta
härrörde av kylan, eller om han fått slag.
först Vid ankomsten till Arboga stod hjälp att få. Inga
utvärtes åkommor syntes. Arvprinsens egen livmedikus
jämte andra tillkallade läkare fann emellertid osvikliga
symptom på slag, såsom sanslöshet, uppkastningar och
slummer. Detta tillstånd fortsatte och förvärrades till
följande morgon den 16 december då arvprinsen efter
några konvulsiviska ryckningar avled.
kUrir sändes dels till Tyskland, dels till Gripsholms slott
där konungen och drottningen befann sig. Kuriren infann
sig redan kl. 7 på morgonen vid Gripsholm. Denna nyhet kom
som ett åskslag för konungen och drottningen. De begav sig
vid 12­tiden till Arboga, dit de anlände den 16 december kl. 8
om aftonen då således dödsfallet redan var ett faktum.
Lördagen den 19 december kl. 9.30 började liktåget mot
Stockholm. Likvagnen var förspänd med sex hästar. Första
anhalt var Torshälla dit man kom sent om aftonen. Likvagnen
drogs in i kyrkan över natten. Tidigt söndag morgon fortsatte
processionen via Strängnäs och Södertälje till Stockholm.
På morgonen den 23 december kl. ½ 3 anlände likkortegen
till överståthållarhuset i Stockholm (Tessinska palatset).
Den 24 december balsamerades liket, som sedan ställdes
på lit de parade.
BegraVningen ägde rUm i Riddarholmskyrkan den 17
februari, där stoftet bisattes för att senare överföras till
Tyskland. Den furstliga familjen bodde alltsedan arvprinsens
död på Haga slott och återvände till Tyskland först den 14 maj
1802 då de fick sällskap med konungen och drottningen till
Helsingborg där det togs farväl.
< i dödsboken för arboga är arvfurstens död noga
dokumenterad. där står att han avled i en ålder av 46 år
10 månader och 28 dagar. Under rubriken sjukdom är
antecknat att han dog av slag och att han var mycket fet
och hade en invärtes kroppsbyggnad mycket benägen
för slag. Utdrag i faksimil av arboga stadsförsamlings
dödbok 1801. landsarkivet i Uppsala.
<
det finns mer: källor
Birgitta von haslingen, Tessinska palatset under 300 år.
sPegeln
området vid olycksplatsen. i bakgrunden framträder väg e20.
Bilden tagen 9 november 2005.
Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, del Vii 1800–1806.
översatt och redigerad av cecilia af klercker. stockholm 1936.
märta helena reenstierna, Årstafruns dagbok.
Tacksägelse för Hans Försteliga Höghets Arf-prinsens
af Baden Carl Ludvig saliga frånfälle, stockholm 1801.
Arboga stadsförsamlings dödbok 1801.
landsarkivet i Uppsala, arboga stf f:3.
fortkörning 1734
”stämning på drängen erik ersson i tjänst hos handelsman
holmberg för det att han skulle kiördt öfver en ko, med häst
och kärra. hen hade kommit körande med en stor häst för
en hökärra i fullt galopp – och hade mött några chreatur,
af hvilka den som främst gådt hvarit utur vägen, men den
siste som varit Urlandes ko, ej kommit undan, utan har hästen
kommit öfver henne, med framfötterna hvaraf kon fallit
omkull och hästen på henne, men erik ersson hade sprungit
utur kärran. han ärkiände i alla delar som de instämda
vittnena påstådt, han tillstod sig kört mycket för fort och
varit vållande till skadan.”
KÄLLA: sala kämnärsrätts dombok 1731–32.
15
foto: carl-henrik ankarberg