You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
sPegeln<br />
Kulturlandskapet<br />
ligger i vägen<br />
av Jan-olof montelius<br />
Vägar har i alla tider knutit människor och bygd närmare varandra. de är ett av<br />
våra äldsta kulturelement. Vårt nuvarande vägsystem följer på många sätt en rak<br />
utvecklingslinje från den forntida hålvägen, klövjestigen, vadstället och kavelbron<br />
fram till den moderna bilvägen. men något viktigt har hänt – de moderna, raka,<br />
effektiva vägarna har tappat sitt samspel med det kulturlandskap de genomkorsar.<br />
den gamla Vägen har en smidig inpassning i landskapet.<br />
Vägens naturliga sätt att vika undan för hinder i terrängen<br />
och att följa minsta motståndets lag gör att den verkar så<br />
självklar och samhörig med omgivningen. Den lades oftast<br />
i randområdet mellan skogsmarken och den mer värdefulla<br />
åkermarken. På så sätt blev också vägen en naturlig gräns<br />
mellan den icke odlade och odlade marken. Vägen utgjorde<br />
också ryggraden i bygdens utveckling och liv. Gårdar och<br />
bebyggelse grupperades kring vägen, där den drog fram<br />
från kyrka till kyrka. Väg, landskap och bygd hörde samman<br />
i en harmonisk enhet. Den forntida vägstrukturen lever<br />
ännu kvar i stor utsträckning. Vid sidan av dagens vägar<br />
slingrar sig fortfarande de gamla vägarna fram i skogbrynen<br />
och berättar om ett samhälle som en gång var.<br />
när de första människorna invandrade till det som<br />
senare blev Sverige, för cirka 10 000 år sedan, följde man<br />
förmodligen de brusande älvarna som rann fram i kanten<br />
av inlandsisen. När isen hade smält kunde människan<br />
bosätta sig på olika platser – oftast vid vattendrag och<br />
sjöstränder. Mellan boplatserna och vid vandringar till<br />
nya jaktmarker uppstod efterhand olika stigar.<br />
4<br />
från stenåldern finns inga säkra spår av vägar. Även<br />
från bronsåldern saknas i stort sett spår efter vägar. Från<br />
järnåldern finns en rad lämningar från olika typer av vägar<br />
och vadställen. Det är framförallt från periodens senare del,<br />
vikingatiden omkring 8001050, som vi har många fynd.<br />
Runstenarna, som ofta placerades efter vägen berättar än<br />
idag om vikingatidens färdleder. Den förtätade väghistoriska<br />
miljön vid Anundshög står i särklass, med åsvägar, hålväg,<br />
vadställe och runstenen. Även Saltängsbron i Västerås var nog<br />
en gång en ståtlig vikingatida ”bro”, även om det i dag inte<br />
återstår mycket av denna miljö förutom de två runstenarna.<br />
skyldighet att hålla vägen farbar låg under medeltiden<br />
och till långt in på l900talet på bönderna. I de medeltida<br />
landskaps och landslagarna stadgades det om skyldigheten<br />
att bygga och underhålla vägar och broar. Väghållningsstenarna<br />
som ännu står kvar på många ställen berättar<br />
vilken bonde eller gård som underhöll vägen.<br />
sträckningen aV sommar och vintervägarna skilde sig åt.<br />
Sommarvägarna följde på många ställen höjdsträckningar<br />
och rullstensåsar. De var därför oftast backiga. Än i dag<br />
ligger många vägar kvar uppe på åsryggarna där de följer
Change language