sPegeln Minnenas allé av stig Berglind [artikeln har tidigare varit publicerad i tidskriften riksettan] memory lane. minnenas allé. i mitt fall måste det bli Pilgatan i Västerås. det var gatan som gällde, den som alla kom på, infartsleden från enköping och stockholm, den givna och spikraka trafikådern mot centrum och vägen västerut. Pilgatan. ic och caltex låg där, Yngve Swensons bilar, Christensens Vulkaniseringsverkstad, Tores Cykel & Sport, Posten och den lilla låga träbyggnaden som var Kringlans Bageri. Och så förstås de två kaféerna i mitt hjärta – Framtiden och Pilen, från morgon till kväll fulla av folk, kaffedoft och stolskrap, idag kvar bara som svartvita bilder i gamla fotoalbum. Pilgatan var också vägen till Folkets park. De stora 1:amajtågen gick här, mäktiga parader med mässingsblänk som för oss glin var nästan lika spännande som när cirkusarna kom till stan, Scott, Altenburg och MijaresSchreiber. Också cirkusplatsen låg vid Pilgatan. På en karta från 1957 kan man se hur Stockholmsvägen nära nog spikrakt övergår i lika raka Pilgatan. Det var bra. För stadsplanerarna alldeles för bra. En ny motorväg byggdes, ett villaområde jämnades med marken, gator försvann för gott och för att idag nå Pilgatan måste man köra i en som jag ser det direkt livsfarlig båge över motorvägen. Men här är det i alla fall, slutet på min drygt elva mil långa resa på Riksväg 12 och 11 från Stockholm. IC låg på Pilgatan 12, Caltex i nummer 8 och Gulf i korsningen Pilgatan/Björnövägen. Jag samlade dekaler och nyckelringar, som medlem i IC också kassakvitton som jag lade i för ändamålet specialgjorda påsar och skickade in i hopp om att få pengar tillbaka. Det hände att jag fick det, 25 öre. idag finns ingen av de gamla bensinmackarna kvar, inte på Pilgatan och inte någon annanstans heller. Också allt det andra är borta, Kringlan, Vulken och Tores Cykel & Sport. 38 Också Folkets park är puts väck – parken som var så fin. I ”Karta över Västerås” från 1957 står: Folkets park. Till en av landets vackraste folkparker har den en gång snåriga skogsbacken i stadens östra del blivit förvandlad. Den anlades 1899 som en arbetarnas mötes och rekreationsplats och har med åren förändrats till sitt utseende till att mera likna en blommande och grönskande trädgård. det Var då det. Idag skär motorvägen rakt genom den gamla entrén och där stadens arbetare en gång hade sin mötes och rekreationsplats finns nu nybyggda bostads rätter för folk som har råd. Jag kör Pilgatan västerut. Kafé Framtiden låg på höger sida i nummer 17. På en bild jag har går 1:a majtåget förbi just där. Det är en varm vårdag. De ledande potentaterna marscherar med hatten i hand, en Volvo PV med Unummer bidar sin tid vid trottoarkanten, på den lilla balkongen ovanför kaféet står människor och tittar på, andra nyfikna hänger i fönstren. Längre bort – i bildens vänsterkant – kan man skymta huset där Kafé Pilen låg med adress Pilgatan 9. Idag är allt borta. Marschen man ser går mot ett Folkets park som inte längre finns, förbi ett kafé som inte heller finns, fram över en gata som har fråntagits allt av sin forna betydelse och glans. Jag åker vidare mot centrum, ner under järnvägsspåren mot Tillberga. Pilgatan blir Stora gatan, på andra sidan stan fortsätter Riksväg 11 mot Köping och Arboga, bakom mig ligger Pilgatan, en förlorad värld och kaféet som en gång var Framtiden.
Pilgatan i Västerås som den såg Ut 1949 med 1:a maJtåg, BUtiker, kaféer och ett myller aV människor. foto: Vlt:s arkiv idag återstår inget aV Vad som förr Var den sJälVklara fortsättningen På riksVäg 11 från enköPing. foto: anette Berglinn
Change language