Det föreställda folkbiblioteket: En diskursanalytisk ... - Bibliotek25

1880–1930 (1991) att folkbildningstraditionen inom arbetarrörelsen präglades
av tre bildningsideal – medborgarbildning, självbildning och ett nyhumanistiskt
personlighetsbildande ideal. Det förstnämnda idealet växte fram i
och med de tidiga folkrörelserna och karakteriserades av upplysningsideér
som exempelvis liberalism och positivism (Gustavsson 1991, s. 71). Det
fanns en vilja att bildning skulle komma alla klasser till del, även de mindre
bemedlade. Bildningsprojektet hade dock inte ambitionen att klasskillnaderna
i sig skulle upplösas – nej, samhället skulle i grund och botten bevaras
hierarkiskt ordnat. Däremot fick medborgarbildningen gärna bidra till förädling
av människan där kunskaper om företrädesvis natur och samhälle åtminstone
indirekt kunde finna ett slags nyttig tillämpning. Inom idealet övertogs,
menar Gustavsson, det borgerliga kulturarvet. Medborgaridealet kom senare
att utvecklas och större emfas lades på bildning som fri och frivillig; initiativet
skulle komma inifrån deltagarna själva. Bildningen skulle alltså inte styras
uppifrån utan utformas av de människor som ville ta del av den.
Självbildningsidealet tog sig främst uttryck i studiecirkelmetoden där den
grundläggande tanken var att utgå från varje enskild individ och hennes, i
vissa fall sovande men ändå inneboende, förutsättningar för lärande. Självbildningsidealet
betraktade bildning som en livslång process, där de folkbildande
verksamheterna hade till syfte att få igång denna bildningsprocess hos
människor. Därefter var tanken att deltagarna själva skulle vara aktiva, exempelvis
genom självstudier. Det borgerliga kulturarvet togs delvis över
inom detta ideal, men i och med att litteraturen relaterades till individens
egen livssituation kan övertagandet sägas karakteriseras av kritisk tillägnelse,
konstaterar Gustavsson.
Det sista bildningsidealet – det nyhumanistiska personlighetsbildande
idealet – ska snarare kopplas samman med högre utbildning än med folkbildning,
menar Gustavsson. Den klassiska grekiska kulturen framhölls här
som den mest eftersträvansvärda. Av det följde att bildningssynen också
rymde ett motstånd mot den moderna världen som sågs som dekadent i förhållande
till det antika idealet (Gustavsson 1991, s. 67 ff.).
Etablerandet av folkbiblioteken kan delvis sökas i ambitionen att med inspiration
från upplysningsidéer bilda och förädla människor, vilket också
avspeglas i både medborgaridealet och det nyhumanistiska idealet. Även
självbildningsidealet kan ses i relation till folkbibliotekens, men framförallt
studiecirkelbibliotekens betoning på självbildning (Gustavsson 1991, s. 153
ff.). Oscar Olsson, som ofta betraktas som studiecirkelns fader, underströk
framförallt skönlitteraturens stora betydelse i bildningsprocessen, vilket också
kan sättas i samband med de idéer som låg till grund för folkbibliotekens
framväxt (Rydbeck 1995, s. 24–25).
Per Sundgren ifrågasätter dock i avhandlingen Kulturen och arbetarrörelsen
(2007) den uppdelning i olika bildningsideal som Gustavsson framhåller.
Framförallt ställer sig Sundgren frågande till om självbildningsidealet verkligen
karakteriserades av ett kritiskt övertagande av det borgerliga kulturar-
20