Det föreställda folkbiblioteket: En diskursanalytisk ... - Bibliotek25

ternalism, vilket har kommit att få viss relevans i min undersökning, framförallt
i analysen av relationerna mellan de olika subjekt- och objektrollerna.
Nina Nikku skriver att paternalism kan betecknas som en välvillig handling
gentemot en mottagare där ingen hänsyn tas till om mottagaren överhuvudtaget
är intresserad av en sådan åtgärd. Handlingen kan liknas med en förälders
beteende gentemot sitt barn, där barnet ofta behandlas som ovetande om
sitt eget bästa (Nikku 1997, s. 18). Gerald Strauss liknar paternalism med
rösten av ”an offended, sometimes outraged parent correcting his prodigal
offspring”(Strauss 1966, s. 112). Liknelsen stämmer väl in på flera av de
relationer som jag i analyskapitlet närmare kommer att beskriva.
En konsekvens av eller ett tecken på paternalism är att ”mottagaren” ofta
infantiliseras genom att han eller hon omtalas och kanske också tilltalas som
ett barn. Hall menar att ett exempel är hur svarta har beskrivits eller hur
kvinnor har omtalats i massmedia och populärkultur (Hall 1997). Begreppet
paternalism i sig implicerar att kön eller genus samt även klass och etnicitet
kan spela en roll som strukturerande faktor i den ojämlika relation som åsyftas.
Stavelsen pater är latin och betyder far och paternalism har ofta beskrivits
som utövat av företrädesvis ”den stränge fadern” (Nikku, 1997, s. 18).
Jag kommer inte att i följande analys bygga på någon uttalad eller specifik
genusteori, men däremot har det i analysarbetet visat sig att genusaspekter
har stort inflytande på relationerna mellan olika subjektpositioner, vilket har
inneburit att jag ser genus som en viktig strukturerande faktor. Exempelvis
har skillnader i inflytande och utrymme i diskursen många gånger, men inte
alltid, sin förklaring i genusaspekter.
Att jag valt att använda ett värdeladdat begrepp som paternalism innebär
att jag i någon mening identifierar mig med ett slags kritiskt uppdrag. Jag
vill dock understryka att jag inte betraktar en specifik diskurs som bättre än
någon annan. Att besitta en dominerande subjektposition som innebär att
man på en arena där diskurser spelas ut, oombedd tar på sig att definiera en
grupps behov och egenskaper kan dock leda till ogynnsamma konsekvenser
för den grupp som omtalas, i synnerhet om denna inte ges tillfälle att på lika
villkor yttra sig i en debatt. De diskurser som är de mest centrala i denna
analys rymmer båda sådana dominerande subjektpositioner vilket för med
sig ett visst kritiskt angreppssätt i analysen av relationerna mellan uttalare
och omtalade.
Även om Foucault betraktar subjektets möjligheter att göra motstånd mot
diskurser som i många avseenden begränsade tillskriver han ändå, under
senare delen av sitt författarskap, subjektet en viss handlingsfrihet. Han identifierar
olika former av maktutövningar som tillfällen då det är tänkbart att
individer kan reflektera över handlingsmöjligheter, vilket i vissa fall faktiskt
leder till att subjekt motsätter sig auktoritativa diskurser. I själva verket kan
motstånd i någon mening ses som en förutsättning för att en maktrelation ska
existera. Om det bara förelåg en enda vilja som oemotsagd kunde definiera
och beskriva sanningen fanns ingen relation och heller ingen makt (Foucault
38