Det föreställda folkbiblioteket: En diskursanalytisk ... - Bibliotek25

står i nära koppling till varandra (1984, s. 95). Produktionen av kunskap
betyder samtidigt att makt produceras och utövas. I flera studier visar han
hur kunskap får konsekvenser i en diskursiv praktik (se exempelvis Foucault
1974/1998 och Foucault 1976/1980). Med hjälp av olika typer av disciplinering
påverkas människors beteende inom särskilda institutionella fält.
Makt betraktas inte uteslutande som något förtryckande och repressivt,
utan det unika med Foucaults syn på makt är att det också är produktivt genom
att det ger upphov till diskursiva praktiker. En viktig aspekt av makt är
också att det cirkulerar i samhället. Det ska alltså inte betraktas som något
specifika samhällsgrupper besitter, utan som något som utövas av alla (Foucault
1974/1998, s. 36 f.). Foucault konstaterar:”If power were anything but
repressive, if it never did anything but to say no, do you really think one
would be brought to obey it?”(1994/2000, s. 120). Att utövandet av makt accepteras
bygger helt enkelt på att det också bidrar till att skapa kunskap om fenomen
och strukturerar vår diskursiva praktik. Foucault fokuserar i sina studier
därmed på hur maktrelationer påverkar och griper in i alla nivåer av samhället.
I samband med att diskurser etableras uppstår även något som Foucault
kallar för sanningsregimer. Sanningsregimer är det som vi håller för sant vid
en viss tidpunkt, det vill säga de försanttaganden om världen som diskursen
låser fast vid det aktuella tillfället. Som jag nämnde tidigare producerar diskurser
vissa kontrollmekanismer som syftar till att upprätthålla stabiliteten
hos dessa sanningsregimer (Foucault 1994/2000, s. 111 ff.). Dessa mekanismer
kan manifestera sig genom olika utestängningsprocedurer vilka Foucault
problematiserar närmare i Diskursens ordning (1971/1993). Procedurerna
syftar till att bevara diskurser och ett effektivt sätt att undvika diskursiva glidningar
eller förändringar är att utfärda regler och förbud för vilka som får tala
och vad de får tala om. När det gäller biblioteksdebatter i media finns det, som
analysen kommer att visa, begränsningar för vem som tillåts argumentera.
En annan utestängningsprocedur som är relevant i relation till min undersökning
är en uppdelning och ett förkastande vilket visar sig exempelvis i
motsättningen mellan förnuft och vansinne. Diskursen definierar det som
utmanar och hotar diskursen som ”det andra”, det vill säga det som är avvikande
och annorlunda. Genom att kategorisera vissa människor som vansinniga,
sjuka eller kriminella sanktioneras också specifika sociala praktiker
och handlingar mot dessa. Om vi knyter an till biblioteksvärlden kan vi se att
enskilda biblioteksanvändargrupper definieras som särskilt besvärliga eller
eftersatta, vilket då legitimerar en disciplinering av dessa grupper.
En tredje procedur för diskursiv utestängning är motsättningen mellan det
sanna och falska. Foucault menar att det idag finns en vetenskaplig diskurs
som i hög utsträckning avgör vad som är sant och falskt. Denna har genom
institutionellt stöd tillskrivits så mycket inflytande att den dominerar andra
diskurser. Sanning framstår som självklar och universellt god. Det bedrägliga
i en sådan syn är att vi inte tänker på att genom viljan att definiera något
34