Det föreställda folkbiblioteket: En diskursanalytisk ... - Bibliotek25

ningen där exempelvis frågor om källors pålitlighet och representativitet är
centrala. För Foucault är sådana frågeställningar i det närmaste helt ovidkommande,
det är istället själva källan i sig och vad den uttrycker som står i
fokus (Skouvig 2004, s. 21). Texten betraktas således inte som en förmedlare
genom vilken kunskap om verkligheten kan nås, utan fokus i analysen är vad
själva texten i sig kan säga om konstruktioner av sanning och kunskap.
Foucault har utvecklat två forskningsansatser – en arkeologisk och en genealogisk
– som kan sägas komplettera varandra (Alvesson & Sköldberg
1994, s. 302, se också Åkerstrøm Andersen 2003, s. 1–33). Arkeologi handlar
om att analysera relationer mellan olika utsagor på ett specifikt område.
Utsagor, skriver Foucault i boken Vetandets arkeologi (1964/2002), ӊr en
existensfunktion som är säregen för tecknen och utifrån vilken man därefter
kan genom analys eller intuition bestämma om de ’bildar en mening’ eller
ej” (Foucault 1964/2002, s. 99). Jag uppfattar att begreppet utsaga således
betecknar en enhet av tecken som är meningsbärande för förståelsen av analysobjektet.
Utsagor fungerar alltså som byggnadsstenar i en diskurs och det
är utifrån relationer mellan dessa som en diskursanalys företas (Åkerstrøm
Andersen 2003, s. 8–9). Kortfattat kan man säga att i denna avhandling utgörs
utsagorna av de uttalanden som har något att säga om folkbibliotek.
För att analysera relationerna mellan olika utsagor måste utgångspunkten
tas i en så kallad diskursiv formation. För att identifiera en sådan ställer Foucault
upp olika formationsregler. Utsagorna måste kunna bindas samman
med hjälp av en rad teman eller regler för att bilda en diskursiv formation.
Sådana formationsregler är objektet, subjektpositioner, strukturer samt begrepp
(Foucault 1964/2002, s. 38 ff., se även Hansson 1998, s. 17 f.,
Åkerstrøm Andersen 2003, s. 10–12 samt Skouvig 2004, s. 21–23). I den empiriska
urvalsprocessen har jag utgått från dessa regler och i kapitel 5 beskriver jag
närmare hur dessa har applicerats på undersökningsmaterialet. Men formationsreglerna
kan också sägas utgöra den strategi som jag har använt i analysen.
Objektet i denna studie är folkbibliotek, det vill säga det är vad utsagorna
handlar om och vad diskursen kretsar kring. Subjekt ger uttryck för utsagor
och beroende på vilken position de besitter, har de olika möjligheter att få
talutrymme i exempelvis en debatt. När objektet definieras och beskrivs
etableras samtidigt vissa auktoritativa positioner som styr vad som kan sägas.
Att komma åt dessa positioner är således avgörande för huruvida en
individ lyckas nå inflytande och acceptans i debatterna. Utsagorna skapar
alltså subjektpositioner utifrån vilka individer talar. Det finns i biblioteksdebatter
i media olika subjektpositioner och när jag hänvisar till exempelvis
den position som innehas av författare avses dels en särskild subjektposition
i relation till diskursen, dels de specifika aktörer som innehar denna subjektposition
(Laclau & Mouffe 1985, s. 118). I nästa kapitel kommer begreppet
subjektposition och hur det har använts i analysen att utförligare beskrivas.
De strukturer som binder samman aktuella utsagor består av att de alla är
debattinlägg i media som också härstammar från en tidsmässigt samman-
32