Nummer 12 - Institutionen för estetiska ämnen - Umeå universitet

Man kan överföra kultursemiotikens syn på kulturer även på personer. I så fall
kan begreppen ego-kultur, extra-kultur och icke-kultur, som används om kulturer,
motsvara begreppen Ego, Alter och Alius. I språket kan det motsvara jag,
du och den/det. Alius är den absolut andre, den eller det, Alter är den möjlige
andre, ett du.
I livsvärlden, som präglas av intersubjektivitet, är relationen mellan ’jag’ och
’du’ ofta ömsesidig. Det jag ser av den andre kan ses också hos mig själv, men
av den andre. Den präglas inte, som relationen mellan kulturer, av konflikter
eller kulturmöten, utan snarare av homogenitet. Livet i samhället präglas ofta
av denna ömsesidighet.
Att semiotik är en viktig utgångspunkt vid analys av bild och en del av bildlärarens
yrkesspråk, utesluter inte att också andra perspektiv kan användas i det
didaktiska urvalet. Eftersom semiotik är ett metaperspektiv, de olika perspektivens
perspektiv, kan vi via semiotiken se att också livsvärldens och kulturens
respektive perspektiv spelar en stor roll i vårt sätt att arrangera kunskap. Därför
kan analyser av bilder äga rum på en semiotisk nivå, på en kulturnivå och på
en livsvärldsnivå.
Bildanalys, bildtolkning och bildförståelse i skolan
I skolan tolkas bilden i en skolkultur som inte värderar bild lika högt som t.ex.
språk och matematik värderas. Det vertikala/hierarkiska medieringsbegreppet
dominerar i skolan (Marner 2005). Detta begrepp innebär att de medieringar som
människan utvecklar socio-historiskt anses bli bättre och mer och mer kraftfulla;
från att hantera föremål, via bild och till skriftspråk. Människans utveckling
motsvaras i barnets individuella utveckling. De senare utvecklade medieringarna
anses också mer eller mindre ersätta eller utplåna de tidigare. Därför kan Roger
Säljö (2000) anse att bild är något som föregår skriftspråkets utveckling, och inte
ett samtida fenomen, som om det inte fanns bild i dagens medier.
Det vertikala/hierarkiska medieringsbegreppet medför att skolkulturen inte
kan lägga ner energi på att helt förstå bildmediet. Istället ses estetisk verksamhet
ibland bara som trevlig avkoppling och ett kravlöst andningshål under skoldagen
(Lindgren 2006, Marner 2006). I skolkulturen är inte bild i centrum, utan snarare
marginaliserad. Trots det är ämnet bild obligatoriskt i skolan och kompetens i
bildanalys och bildkommunikation ingår i uppnåendemålen i ämnets kursplan.
Beroende på kontext får en bild olika betydelser. Mottagaren möter bilden i en
48