Nummer 12 - Institutionen för estetiska ämnen - Umeå universitet

konsten och betraktaren, om denne inte känner sig delaktig i den bildning
som vissa eliter förväntas ha. Etnicitet och genus kan spela roll i en bristande
delaktighet i konstupplevelsen om konsten under täckmantel av universalitet
presenterar t.ex. manliga europeiska eller amerikanska konstnärers verk. Konstvärldens
avgränsning kan skapa ett avstånd till en betraktare som tillämpar ett
livsvärldsperspektiv på konst. Majoritetsmissförståndet (Finnäs 1992) visar att
elever som lyssnat till ett stycke av Mozart tror att andra elever i klassen anser
att verket är mindre bra än vad eleven själv anser. Ett sådant resonemang kan
sannolikt överföras också till bildkonsten. Den skulle då innebära att en elev
kan ha svårt att i en grupp uttrycka sig positivt om ett verk om denne tror att
de andra tycker att det är ett mindre bra verk. Grupptrycket förhindrar en bekräftelse
av en positiv konstupplevelse. Ytterligare ett avstånd att överbrygga är
stadieavståndet, såsom det presenteras av Parsons, där de olika stadierna, likt
filter (eller dörrar), kan försvåra (eller bidra till) en fördjupad konstupplevelse.
Parsons stadieteori
Ett sätt att tänka om konstförståelse i skolan kan vara att anknyta till Michael
J. Parsons kognitivt baserade stadieteori om konstförståelse (Parsons 1990, se
också Marner 1994) där vi uppnår en alltmer komplex förståelse av konst i successiva
steg. I de tidigare stadierna är man, sett från kultursemiotikens perspektiv,
delvis främmande för konsten och konstvärlden, medan man sedan allt mer
adekvat kan ta till sig konsten såsom konstvärlden ser på den, för att till sist bli
en aktör i konstvärlden. Stadieteorin är jämförbar och kompatibel med Piagets
stadieteori, och behandlar hur man ser på sig själv i relation till den estetiska
dimensionen. De fem olika stadierna som Parsons lanserat är följande: Favoritism,
stadium ett, Realism och skönhet, stadium två, Expressivitet, stadium tre,
Stil och form, stadium fyra och Autonomi, stadium fem. Jag presenterar dessa
stadier i korthet.
Färg är viktig för barn i favoritismstadiet och de tror att alla ser det de själva
ser, vilket Parsons ser som en del av barnets egocentricitet. Det bilden föreställer
är inte så viktigt, och den är istället föremål för associationer. De läser in saker
i bilden t ex som när ett barn gillar ett verk av Jackson Pollock därför att det i
färgfläckarna ser lakritsgodis. Det är lakritsassociationen som gör att barnet gillar
bilden. Eller när en flicka gillar ett verk av Renoir, som föreställer en kvinna
som leker med en hund, därför att flickan själv har en katt som hon tycker om
att leka med (Parsons s. 34).
56