SOU - Regeringen

SOU 2004:27 Doktorsutbildningen som process
med att utbildningarna i mindre utsträckning förbereder för
forskarutbildning, men formerna för information och rekrytering
är troligen en minst lika viktig förklaring.
I en studie från Linköpings universitet angav majoriteten av
studenterna att de inte visste vilka meriter som krävdes eller vad
det innebar att genomgå forskarutbildning. Många kommenterade
detta med att informationen på de respektive utbildningarna om
forskarutbildning varit så gott som obefintlig. Meritkraven till
forskarutbildning uppfattades generellt som otydliga, särskilt av
kvinnorna. En uttalad uppfattning bland studenterna var att
forskarutbildning inte var någonting man egentligen söker till, utan
de ”lämpliga” plockas ut av någon lärare – sedan är den formella
antagningen en formsak. Det fanns även könsmässiga skillnader i
att män i högre grad kände sig uppmuntrade av lärare och forskare
att söka till forskarutbildning. Nästan dubbelt så många män som
kvinnor angav också att de tänkte söka till forskarutbildning. 2
Bilden av bristande information bekräftas av Högskoleverkets
Doktorandspegel, där ”introduktion till forskarutbildningen” var
den frågedimension som visade sämst betyg. Tre av fyra doktorander
ansåg att förhandsinformationen om forskarutbildningen
inte hade varit tillfredsställande. Liknande resultat redovisas också i
olika lokala doktorandbarometrar. 3
Bland annat utifrån svaren på de frågor som utredningen ställde
till lärosätena under våren 2003 märks en trend till att förbättra
informationen och att ge forskarutbildningen en högre profil, t.ex.
genom mer samlad information på hemsidor. 4 Aktivt utåtriktade
insatser som informationsmöten, deltagande i arbetsmarknadsdagar,
utarbetande av gemensamt informationsmaterial och liknande nämns
också i svaren, om än i ganska liten utsträckning. Lokala doktorandhandböcker
förekommer på olika håll som i varierande utsträckning
är utformade även för presumtiva doktorander.
Av högskolornas svar framgår dock att direkta kontakter,
framför allt lärare som identifierar lämpliga adepter på fortsättningskurser,
är den dominerande rekryterings- och informationsvägen.
2 Cecilia Åsberg m.fl., ”Studenter, forskarutbildning och genus: en studie av övergången från
grundutbildning till forskarutbildning vid Linköpings universitet” (Linköping: Forum för
kvinnliga forskare och kvinnoforskning, 1999).
3 Lunds universitet, utvärderingsenheten, ”Doktorandbarometern” (Rapport nr 99:207, 1999);
Stockholms universitets studentkår, ”Doktorandpulsen – Hur är det att vara doktorand på
Stockholms universitet?” (2003); Ulrika Postgård och Hillevi Upmanis, ”Doktorand vid Göteborgs
universitet – En studie av doktorandernas arbetssituation” (Göteborgs universitet, 2001).
4 Se även bl.a. Linköpings universitet, Tekniska högskolan, LiTHs forskarutbildning – nuläge
och framtid (Tekniska högskolans rapporter 2002:4)
163