Den obligatoriska svenskan i Finland - en historisk analys
Den obligatoriska svenskan i Finland - en historisk analys
Den obligatoriska svenskan i Finland - en historisk analys
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>en</strong>ligt klassiskt och nyhumanistiskt mönster, utan d<strong>en</strong> skulle vara <strong>en</strong><br />
praktiskt inriktad ”högskola för folket” med <strong>en</strong> viss realbildning vid<br />
sidan om religionsundervisning<strong>en</strong>, läs-, skriv- och räknefärdigheterna<br />
från de ambulerande eller stationära kyrkliga småskolorna. Redan i<br />
d<strong>en</strong> första folkskoleförordning<strong>en</strong> 1866 gavs det dock möjlighet att undervisa<br />
i finska respektive sv<strong>en</strong>ska som frivilligt ämne, ett stadgande<br />
som s<strong>en</strong>are också tillämpades åtminstone i Vasa och Helsingfors. Samma<br />
möjlighet gavs för lantfolkskolans del i lag<strong>en</strong> om folkskolans organisation<br />
1927; d<strong>en</strong> kom i någon mån att utnyttjas i folkskolorna på d<strong>en</strong><br />
österbottniska landsbygd<strong>en</strong>. Något allmännare blev d<strong>en</strong> frivilliga finskan<br />
och <strong>sv<strong>en</strong>skan</strong> i folkskolan i d<strong>en</strong> s.k. fortsättningsundervisning<strong>en</strong>,<br />
”fortsättningsskolan”, som växte till <strong>en</strong> ganska stor rörelse i slutet av<br />
1940-talet och utgjorde ett slags föregångare till medborgarskolan på<br />
1950- och 60-talet (Geber 2002, s. 41–44).<br />
När d<strong>en</strong> gamla bott<strong>en</strong>skoltank<strong>en</strong> hade skrinlagts i och med ”Lex<br />
Hannula” och andra världskriget, började skolmyndigheterna i <strong>Finland</strong><br />
(liksom i Sverige) utveckla de gamla parallella skolformerna, folkskolorna<br />
och mellanskolorna, i rikting mot <strong>en</strong> (ny) <strong>en</strong>hetsskola och allmän<br />
grundskola. Utifrån embryot till språkundervisning i folkskolornas<br />
fortsättningsundervisning beredde 1945 års folkskolkommitté jordmån<strong>en</strong><br />
för mera frivilliga språkstudier g<strong>en</strong>om att visa hur man i folkskolan<br />
kunde skapa rum på schemat för undervisning<strong>en</strong> i ”främmande<br />
språk” 13 och man påbörjade äv<strong>en</strong> försöksverksamhet med sådan.<br />
Lektor Inkeri Laurin<strong>en</strong> vid Jyväskylä pedagogiska högskola (föregångar<strong>en</strong><br />
till Jyväskylä universitet) gavs i uppdrag att noggrannare<br />
reda ut erfar<strong>en</strong>heterna från fortsättningsskolan och av förekomst<strong>en</strong><br />
av <strong>en</strong>gelska i folkskolorna i de övriga nordiska länderna, samt också<br />
undersöka föräldraopinion<strong>en</strong> närmare. Resultat<strong>en</strong> publicerades 1948<br />
i <strong>en</strong> bilaga till 1945 års läroplansbetänkande. Som språkdidaktiker<br />
granskade Laurin<strong>en</strong> inte bara timfördelning<strong>en</strong> utan också lärostoffet,<br />
läromedl<strong>en</strong>, lärarproblematik<strong>en</strong> och de övriga praktiska konsekv<strong>en</strong>serna<br />
av frivillighet<strong>en</strong>, t.ex. hur man skulle kunna arrangera undervisning<strong>en</strong><br />
då bara <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> del av eleverna läste ett frivilligt språk på extra<br />
tid eller jämsides med d<strong>en</strong> ordinarie undervisning<strong>en</strong>.<br />
14 Magma pm 1 15
Change language