Den obligatoriska svenskan i Finland - en historisk analys

des genom ett statsrådsbeslut (213/1999), skedde emellertid den förändringen
att timantalet i de allmänna (gemensamma) ämnena skars
ner till förmån för yrkesämnena, dock fortfarande med vissa möjligheter
till fördjupning i de s.k. fritt valbara studierna eller i form av
ett yrkesämne, om detta kan motiveras. I hur hög utsträckning sådana
fördjupningar kunnat genomföras har inte undersökts i detalj. 47 Yrkesspråklärarna,
också i (de gamla) handelsläroverken, klagar i allmänhet
över att elevernas divergerande val, sparåtgärder m.m. försvårar
fördjupningen. I allmänhet tycks det alltså nu, trots det förbättrade
utgångsläget, åtminstone visavi mängden undervisning ha skett en tillbakagång
i jämförelse med 1960- och 70-talet.
En osäkerhetsfaktor är huruvida nivåkraven i läroplanen verkligen
efterföljs, och om eventuellt missbruk eller eventuell försummelse (kan)
beivras. På grund av de olika examenstyperna och tillgodoräknandebestämmelserna
är risken stor för att yrkesspråkkraven undertolkas
eller t.o.m. medvetet lämnas därhän när det börjar ta emot. En tredje
broms är att språkkunskaperna tills vidare inte har implementerats i
yrkesproven, fastän det har varit tal om det. Yrkesproven (näyttökokeet)
är nämligen den enda utvärderingen av yrkesstuderandes färdigheter,
som bedöms enligt gemensamma utslagsgivande kriterier (kvalitetssäkring)
av den typ som gymnasisterna möter i studentexamen och
i högskolorna (nedan). Den största skillnaden mellan språkstudierna
i gymnasiet och den grundläggande yrkesutbildningen ligger dock i
mängden studier (5 kurser minimum i gymnasiet mot bara 1 studievecka
i yrkesutbildningen).
Det sistnämnda faktumet för in på två faktorer i yrkesspråkstudier i
allmänhet och i svenskan i synnerhet, som de finska språkdidaktikerna
intresserat sig för, nämligen frågan om (språk)studiernas relevans (Olkinuora
1982; Nikki 1992) och motivation (Laine 1977; Kantelinen
1995). Med relevans (från Schutz 1970 och Wagner 1975) avses både
studiernas meningsfullhet och betydelse. Den studerandes upplevelse
av meningsfullhet i studierna av ett enskilt språk, t.ex. svenska i en
finsk yrkesskola, beror på hela livs- och studiesituationen, enkelt uttryckt
på hur målmedveten den studerande är och hur lämpliga han
tror eller anser att studierna är för sitt kommande yrke. Att det finns
problem med den övergripande meningsfullheten och motivationen i
yrkesstudierna visas av den ganska stora avbrottsprocenten i dem i
jämförelse med i gymnasierna (ca 13 % gentemot 4 %).
Samma faktorer har granskats både i Utbildningsstyrelsens utvärderingar
(AMKI 1998) och av Kantelinen (1995). På basis av dessa är
det uppenbarart att motivationen för finskspråkiga yrkesstuderandes
studier i svenska varierar kraftigt från bransch till bransch, skola till
skola och också regionvis. Svenskan upplevs som relevant huvudsakligen
i vissa branscher och i vissa regioner, där de studerande själva kan
se och uppleva det dagliga behovet av färdigheter i språket. Detta har
fått finska forskare, bl.a. Nikki (1992) och många finska skoladministratörer
att tala för en omvärdering av språkvalen i yrkesutbildningen.
Samma iakttagelser visavi bristande relevans och motivation gäller i
viss mån även finskan i den svenska yrkesutbildningen, men i betydligt
mindre skala och bara på några klart avgränsande yrkesområden
(AMKI-rapporten 1998).
46 Magma pm 1 47