PUR i praktiken - Plastnet.se

Inte ens när det gäller bearbetningstekniken
kan man sortera in uretanplasterna i
de välordnade fållor där vi sedan länge placerat
våra andra vanliga termoplaster och
härdplaster. PUR kan bearbetas på alla
möjliga sätt, beroende på vilka typer och
kvaliteter det handlar om.
Till och med kemisterna kan sväva på
målet när man ber dom kortfattat beskriva
uretanplast. PUR förekommer nämligen
både som härdplaster, termoplaster, elaster
och termoelaster. Den någorlunda kemiintresserade
förstår att det här måste handla
om polymerer med en struktur som inte
ens liknar de vanligaste termoplasternas.
Starkt förenklat tillverkas uretanplaster
genom att man blandar två komponenter.
Den ena är nästan alltid en polyisocyanat
och den andra oftast en polyol. De båda
komponenterna reagerar med varandra
genom s.k. polyaddition och bildar molekyler
där uretangrupper (därav namnet) av
varierande antal och placering utgör förbindelselänkar
i en molekylkedja eller ett
nätverk, som kan bringas att anta nästan
vilken struktur som helst.
Möjligheterna att variera egenskaperna i
ett material som tillverkas på detta sätt är
näst intill oändliga och det är därför som
polyuretaner uppträder i så extremt många
skiftande former och används ”överallt”.
Det paradoxala med uretanplasterna är
att den vetenskapliga kunskapsbanken
kring dem är oerhört omfattande, men att
den är föga spridd och populariserad utanför
råvarutillverkarnas led. Det finns alltså
en bred klyfta mellan leverantörernas kunskaper
om vad materialen faktiskt kan prestera
och bearbetarnas, eller kanske framförallt
konstruktörernas, uppfattning om
vad PUR kan användas till.
PUR-industrin uppvisar nämligen en
mycket markant koncentration i råmaterialänden
och en lika markant brist på koncentration
i den ytterst fragmenterade
bearbetaränden. Mycket få och mycket stora
och resursstarka råvaruproducenter
tvingas kommunicera med ett myller av
små och medelstora bearbetare med högst
diversifierad produktionsteknisk nivå.
Råvarutillverkarnas struktur hänger i
hög grad samman med behovet av att vara
Kunskapen om hur man styr formen, storleken och
strukturen på cellerna i cellplast är själva kärnan i den
miljardindustri som producerar uretancellplaster.
I dag är skomakarna polymeringenjörer! Ny teknik
att integrera olika plaster, fibrer och elaster i samma
produktionsförlopp ger oss avancerade skor till
acceptabla kostnader.
råvarumässigt integrerad bakåt, vilket
anses vara en ren överlevnadsfråga på den
prismässigt ganska pressade PUR-marknaden.
Egentligen är det bara fyra riktigt stora
leverantörsbjässar som dominerar råvarumarknaden.
De är Bayer, Dow Chemical,
Huntsman och BASF och de svarar tillsammans
för drygt 70 procent av världsmarknaden.
foto:bayer materialscience
foto:bayer materialscience
PUR i praktiken
De stora råvaruleverantörerna rör sig ändå
i riktning mot att bli alltmer kunskaps- och
produktmässigt integrerade med bearbetarindustrin.
De ansluter sig till en filosofi
som innebär att de kan fungera som djupt
involverade utvecklingspartners snarare
än att bara leverera råvaror och ”standardkunskap”.
Ett exempel är Bayer, som slagit samman
hela sin globala PUR-verksamhet till
en enhet med namnet BaySystems och
inlett en upprensing av en hel flora av handelsnamn
och underavdelningar. Bayer
placerade de drygt fyratusen PUR-anställda
under ett paraply med den primära uppgiften
att se till att kunderna servas lättare,
snabbare och rakare. Och – vilket är viktigt
– skapa nya kunder inom produktsegment
där man ännu inte lärt sig ”förstå” polyuretan.
Ett av de problem råvaruleverantörerna
har att tackla är att bearbetarnas struktur är
så fragmenterad och att t ex verkstadsindustrins
konstruktörer (som ju är beställare
hos PUR-bearbetarna) mycket ofta i praktiken
inte vet ett skvatt om PUR och dessutom
är för anonyma för att kunna nås direkt
och enkelt av råvaruindustrin.
Ett annat problem, som sammanhänger
med konstruktörernas brist på PUR-kunskap,
är sannolikt den generella plastbearbetande
industrins struktur.
Plastbearbetarna har själva skapat traditionella
verksamhetsfack som är ytterst
hårt knutna till den bearbetningsteknik de
valt att koncentrera sig på;
Så PUR har inte riktigt kommit att
betraktas som konstruktionsplast av alla.
Det är förstås synd, eftersom PUR-materialens
egenskaper kan varieras inom gränser
som är oerhört mycket vidare än de traditionella
termoplasternas.
I PUR-världen handlar det verkligen om
att lossa fördämningar. Alla är överens om
att potentialen för kraftigt ökad PURanvändning
är mycket stor, men att det är
dyrt och svårt att managera den informationskampanj
som behövs för att få in
materialgruppens tillväxt i ”fas två”.
Den kampanjen kommer säkert också
att ha aktuell miljöinformation som en
bärande del. Även de som vet väldigt lite
pur i praktiken