PUR i praktiken - Plastnet.se

PUR i praktiken
om PUR har ofta en kommentar
kring råvarornas
giftighet och rökutvecklingen
vid brand i
PUR. Här finns det
anledning för PUR-industrin
att klarare visa vilka
miljö- och säkerhetsmässiga förändringar
som skett på senare tid.
Det handlar t ex om den utbredda metodiken
att prepolymerisera eller förreagera
diisocyanaterna, eller genom att blockera
dem. I båda fallen framställs en större
molekyl, som är säkrare att hantera för
bearbetarna. Även beträffande brinnande
polyuretan finns numera anledning att inta
en mera balanserad position.
Kvävedioxid och i sällsynta fall cyanväte
kan bildas under kraftig rökutveckling,
men tekniken att förhindra att brand uppstår
har utvecklats kraftigt och nu finns
rader av flamhämmande medel som, i motsats
till tidigare, inte själva ger upphov till
förgiftningsrisker. Även jäsmedelskemin
vid cellplastproduktionen har förändrats
radikalt och nu används givetvis inga av de
ozonförstörande drivmedel som var vanliga
i uretancellplastens barndom.
Det finns produktområden där kunskapen
om PUR redan är extremt god och där
PUR är den dominerande materialgruppen.
Det självklara exemplet är madrasser
och stoppmöbler. 2005 gick (enligt Bayer)
inte mindre än 32 procent av världens
PUR-produktion, som då var ungefär 10,5
miljoner ton, till denna produktkategori.
Då talar vi huvudsakligen om flexibla uretancellplaster
som baseras på råvaran TDI
(toluendiisocyanat).
Näst största kategori är de styva uretancellplasterna,
som oftast baseras på MDI
(difenylmetandiisocyanat) och som primärt
går till termisk isolering av byggnader
och vitvaror, som frys- och kylskåp. Det
handlar där om i runda tal 25 procent av
totalvolymen PUR.
Den tredje största kategorin är formgjutna
cellplaster som typiskt ingår i bilsäten
och möbler. 11 procent hamnar i denna
kategori. 14 procent av PUR-produktionen
går till färg och lack, lim och tätningar. Resterande
18 procent har så fragmenterad
pur i praktiken
användning att det är meningslöst
att försöka kategorisera den statistiskt.
Och det återspeglar
förstås mycket tydligtPUR-materialenshyperkomplexaegenskapsbild
– de kan användas i tusentals
applikationer – och gör det också.
Typiskt för polyuretananvändningen är
att råvarutillverkarna frekvent erbjuder nya
formuleringar och bearbetningstekniker
som kan skapa nya marknadssegment på
redan mättade och stagnerande marknader.
Ett välkänt exempel är madrasser.
I USA kommer nästan hela marknadstillväxten
på flexibla uretancellplaster från
viskoelastiska cellplastmadrasser som bl a
genom skicklig marknadsföring kan säljas
i jätteupplagor till priser som torde ha föga
att göra med de faktiska produktionskostnaderna.
Enligt marknadsanalysföretaget Freedonia
växer, åtminstone i USA, marknaden
för flexibel cell-PUR med anständiga 1,9
procent om året, men mest tack vare de
”ergonomiska” madrasserna.
Det är mera sprutt på marknaden för styva
uretancellplaster som, enligt samma
källa, växer med 3,4 procent om året.
Expansionen drivs främst av byggmarknadens
behov av termisk isolering i väggar
och rörsystem, klimattåliga ytskikt och
montagelim. Troligen kommer byggmarknaden
att svara för minst en tredjedel av
PUR-förbrukningen och tillväxten kommer
generellt att styras av att kraven på
byggnaders och apparaters energiförbrukning
höjs och att kraven skärps på förhållandet
pris/prestanda när det gäller termisk
isolering.
Signalerna tyder också på att termoplastiska
PUR-varianter har störst tillväxtpotential
inom fordonsindustrin, det gäller
bl a i packningar, tätningar och slangar.
Men det lär finns en stor outnyttjad potential
i att utnyttja PUR i integrerade detaljer
med flera funktioner. Det gäller även i ljuddämpning
och ”teknisk” värmeisolering
för t ex bättre motorutnyttjande. Alla är
områden som på ett avgörande sätt kan
påverka PUR-användningen – och därmed
styra om tillverkningen i plastbearbetande
industri. Fordonskomponentindustrin lär
göra klokt i att höja nivån på sin PUR-kunskap,
eftersom PUR-detaljer blir allt vanligare
i bilen och allt oftare ska integreras
med komponenter av ”vanliga” termoplaster.
Enligt Freedonia är lägre tillväxt är att
vänta inom hushållsvaror, bl a genom att
marknaden för möbler anses i stort sett ha
ingått i en mättnadsfas och marknaden för
heltäckningsmattor mattas (!)
Madrassboomen tyder dock på att ”fullfoam”
konstruktioner blir alltmer framgångsrika.
På en marknad där handbyggda
fjädersängar kostar som en liten bil, kan
lika bra, maskinellt tillverkade, helplastkonstruktioner
bli mycket lönsamma.
Det finns också en, kanske lite oväntad,
men dock väsentlig svängning i professionella
miljöbedömares uppfattning om helplastkonstruktioner.
Dessa är ju oerhört
mycket enklare att återvinna än mera komplexa
flermaterialsystem och skördar därför
extrapoäng i livscykelanalyserna.
Detta förstod bilindustrin mycket tidigt.
En av de första att maximalt utnyttja uretanplasternas
mångsidiga egenskapsbild
för att göra komplexa, lättåtervunna,
monomaterialdetaljer, var BMW, vars
instrumentbrädor ofta betraktats som en
polymerteknisk pionjärbragd. De består till
100 procent av polyuretan, fast det är en
PUR-kvalitet i det läderliknande skinnet,
en annan i det stötdämpande säkerhetsskiktet,
en tredje i det integralskummade
skalet och en fjärde i de integrerade luftkanalerna,
osv. När man återvinner bilen kan
hela brädan kastas i en kvarn.
Det är impulserna till den här sortens
smarta materialutnyttjande som PUR-leverantörerna
nu vill bli bättre på att förmedla.
PUR har i år jämnt 70 år på nacken, så det
är inga obanade stigar man rör sig på. Ändå
betraktar råvaruproducenterna många
potentiella PUR-marknader som näst intill
jungfrulig mark. PUR förväntas bli mycket
större, nästan överallt, snart. Får man tro
tillverkarna själva så är det fortfarande de
outnyttjade möjligheternas material. π