nya “citat” - Perfect Storm Homepage

12
Luther fylldes av förfäran över avlatskrämarnas hädiska anspråk. I hans egen församling
var det många som köpte avlatsbrev och även snart gick till prästen och bekände sina synder
och förväntade sig absolution. Inte därför att de ångrade sig och önskade omvända sig, utan på
grund av avlaten. Luther nekade att ge dem syndaförlåtelse och talade om för dem att om de
inte omvände sig och gjorde förändringar i sitt liv, skulle de komma att gå förlorade. Rådvilla
kom de tillbaka till Tetzel och klagade över att deras skriftefader hade vägrat att godkänna
avlatsbreven de kom med. Några var modiga nog till att kräva pengarna tillbaka. Full av raseri
uttalade Tetzel de mest fruktansvärda förbannelser, tände bål på torgen och förklarade att han
“hade fått befogenhet från påven att bränna alla kättare som vågade att opponera sig mot hans
heliga avlat.” –D’ Aubigné, b. 3, kap. 4.
Luther lät nu sin röst höras från talarstolen i allvarliga, enträgna varningar. Han framhöll
för dem syndens anstötliga natur och lärde dem att det är omöjligt för en människa att genom
egna gärningar göra syndens skuld mindre eller att undgå dess straff. Det tinns ingenting annat
än ånger inför Gud och tron på Kristus som kan frälsa syndaren. Kristi nåd kan inte köpas—
den är en fri gåva. Han gav folket rådet att inte köpa avlat, utan i stället att i tro se upp i tro till
den korsfäste Frälsaren. Han berättade om sin egen smärtfulla erfarenhet, då han genom
botövningar och förödmjukelser förgäves försökte uppnå frälsning. Han försäkrade dem att det
var bara genom att se bort från sig själv och tro på Kristus som han fann frid med Gud.
NEJ!—95 GÅNGER
Luther menade att det nu var nödvändigt med en mer effektiv protest mot denna utsugning.
Slottskyrkan i Wittenberg innehöll många reliker, som på vissa heliga dagar visades fram för
folket. Det lovades full syndaförlåtelse till alla som då besökte kyrkan och biktade sig. En av
de viktigaste av dessa dagar, Alla helgons dag, närmade sig. Luther som hade slutit sig samman
med den folkmängd som redan var på väg till kyrkan, hade dagen före på kyrkdörren spikat upp
ett plakat med 95 teser mot avlatshandeln. Han förklarade att han dagen efter var villig till att
försvara dessa teser vid universitetet inför vem som helst som ville angripa dem.
Dessa teser väckte allmän uppmärksamhet. De blev lästa om och om igen och upprepade
åt alla håll och riktningar. Det blev en spänd atmosfär på universitetet och över hela staden.
Teserna visade att makten till att förlåta synder och befria från straff aldrig hade överlämnats
till påven eller någon annan människa. Hela projektet var en fars, ett påfund för att tjäna pengar
och spela på folkets vidskepelse. Det blev också klart påpekat att Kristi evangelium är
församlingens största skatt och att Guds nåd skänkes fritt åt alla dem som söker den genom
omvändelse och tro.
De frågor som Luther hade tagit upp spred sig i loppet av några få dagar över hela Tyskland,
och under några få veckor hade det nått ut till hela kristenheten. Många uppriktiga katoliker
som hade varit vittne till, och beklagat den oerhörda ogudaktighet som blomstrade inom
kyrkan, läste dessa teser med stor glädje. De kände att Herren i sin nåd hade räckt ut sin hand
för att stoppa upp den raskt ökande flodvågen av fördärv som strömmade ut från påvestolen.
Furstar och myndigheter gladde sig i all hemlighet över att det blev lagt en broms på den
arroganta makt som hade vägrat all rätt till omprövning av dess beslut.
Även om Luther hade letts av den Helige Ande till att börja detta arbete, skulle han likväl
inte förmått att föra den det framåt utan allvarlig kamp. Hånet från hans fiender, deras
förvrängningar av hans åsikter, deras orättfärdiga och ondskefulla attacker på hans karaktär
och motiv, kom över honom som en överväldigande flodvåg—och de var inte utan effekt.
Reformatorn måste möta många bittra anklagare. En del anklagade honom för att handla
alltför hastigt och impulsivt. Andra anklagade honom för övermod, i det de hävdade att han