nya “citat” - Perfect Storm Homepage

36
Medan de som tillbeder Gud särskilt utskiljer sig genom deras iakttagande av det fjärde
budet—eftersom detta är tecknet på hans skapande makt, och står som ett vittne om hans
anspråk på människans tillbedjan och ära—kommer de som tillbeder vilddjuret att utmärka
sig genom deras ansträngningar för att riva ned Skaparens minnesmärke och upphöja Roms
instiftelse. Det var till förmån för söndagen som påvemakten först hävdade sina arroganta
påståenden, och då den första gången sökte statsmaktens hjälp, var det för att genomdriva
helighållandet av söndagen som “Herrens dag.” Men Bibeln utpekar den
sjunde dagen och inte den första som Herrens dag. Kristus sade: “Så är då Människosonen
herre också över sabbaten.” Det fjärde budet säger: “Den sjunde dagen är Herrens, din Guds,
sabbat.” Och genom profeten Jesaja kallar Herren den “min heliga dag.” (Mark 2:28; 2 Mos
20:10; Jes 58:13.)
Protestanterna hävdar nu att Kristi uppståndelse på en söndag gjorde den till de kristnas
sabbat. Men det saknas bibliska bevis för ett sådant påstående. Varken Kristus eller hans
apostlar gav Södagen sådan ställning. Helighållandet av söndagen som en kristen institution
hade sin upprinnelse i “laglöshetens hemlighet” (2 Tess 2:7) som redan på Paulus tid hade
börjat sitt verk. Var och när adopterade Herren detta påvedömets barn? Vilken giltig grund
kan anges som skäl för en förändring som Skriften inte godkänner?
Det hävdas ofta att Kristus förändrade sabbaten, men detta motbevisat av hans egna ord.
I sin bergspredikan sa han följande:
“I skolen icke mena, att jag har kommit för att upphäva lagen eller
profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty
sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke
den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har
fullbordats. Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud
och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket;
men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor
i himmelriket.” –Matteus 5:17-19.
Det är ett faktum att generellt sett så medger protestanterna att Bibeln inte ger något stöd
för en förändring av sabbaten. Detta slås klart fast i skrifter som getts ut av det amerikanska
traktatsällskapet och den amerikanska söndagsskolföreningen. En av dessa skrifter ger till
känna: “Den totala tystnaden i Nya testamentet när det gäller ett uttryckligt bud för sabbaten
[söndagen, veckans första dag] eller bestämda regler för dess helighållelse, är bestickande.” —
George Elliott, The Abiding Sabbath, s 184.
En annan säger: “Fram till tidpunkten för Kristi död hade inte någon förändring skett med
dagen.” Och “så långt källorna visar, kom inte de [apostlarna] ... med något uttryckligt påbud
om att gå bort från den sjunde dagens sabbat och att den skulle helighållas på veckans första
dag.” –A.E. Waffle, The Lord’s Day, s 186-188.
Romerska katoliker medger att förändringen av sabbaten har gjorts av deras kyrka och
förklarar att protestanterna genom att iaktta söndagen erkänner dess makt. I Catholic Cathechism
of Christian Religion, som svar på en fråga om vilken dag som skall iakttas i lydnad för det
fjärde budet, sägs det: “Under den gamla lagen var lördagen den dag som helgades, men
kyrkan, undervisad av Jesus Kristus och vägledd av Guds Ande, har insatt söndagen i stället
för lördagen. Så nu helighåller vi den första, inte den sjunde dagen. Söndagen betyder, och är
nu, Herrens dag.”