nya “citat” - Perfect Storm Homepage

7
Ytterligare ett steg vidare i påvlig självupphöjelse togs av påven Gregorius VII (1073-
1085), då han proklamerade den romerska kyrkans fullkomlighet. Bland punkterna som
framhölls var en som hävdade att kyrkan aldrig hade tagit fel och enligt Skriften heller aldrig
skulle komma att ta fel. Men detta påståendet var inte ledsagat av klara, bibliska bevis. Därefter
påstod den stolte påven rätten till att avsätta kejsare, och förklarade att de beslut han fattat inte
kunde förändras av andra, men att det däremot stod i hans maktatt förändra alla andras beslut.
TILLBEDJAN AV HELGON/MARIADYRKAN
Under de århundraden som följde bevittnades alltfler villfarelser som infördes i den lära
som kom från Rom. Till och med innan påvedömet såg dagens ljus, hade hednisk filosofi utövat
sitt inflytande och påverkat församlingen. Framträdande bland dessa var tron på människans
inneboende odödlighet och hennes medvetna tillvaro i döden. Utifrån dessa doktriner grundlades
romkyrkans lära om bön till helgonen och tillbedjan av jungfru Maria. Från allt detta kommer
också den falska läran om evig pina för de ogudaktiga—en lära som ganska tidigt blev
inlemmad i de Katolska dogmerna.
SKÄRSELDEN
Vägen var nu öppen för införande av ytterligare en hednisk uppfinning, som Rom gav
namnet purgatoriet eller skärselden. Den användes för att ingjuta skräck hos de vidskepliga
folkmassorna. Denna villfarelse går ut på att det finns ett pinorum, där själarna till de som inte
har förtjänat evigt straff, skall få lida straffet för sina synder, framtill dess att de har blivit renade
och får tillträde till himmelen.
MÄSSAN
Herrens nattvard, som är en biblisk instiftelse, ersattes av det avgudade mässoffret. Genom
sitt meningslösa mummel gjorde prästerna anspråk på att kunna förvandla det enkla brödet och
vinet till “Kristi verkliga kött och blod”. –Kardinal Wiseman, The Real Presence of the Body
and Blood of Our Lord Jesus Christ in the Blessed Eucharist, Proved From Scripture, lec. 8,
sec. 3, par. 26. Med hädisk arrogans hävdade de öppet att äga samma skaparmakt som Gud”,
alltings skapare. Under hot om dödsstraff krävdes det att alla kristna skulle bekänna sig tro på
denna fruktansvärda, himmelen förolämpande villolära. Stora skaror som vägrade detta,
överlämnades åt bålets flammor.
AVLATEN
Romkyrkan var i behov av något nytt påfund för att dra fördel av både fruktan och last
hos sina anhängare. Detta behov blev tillmötesgått med läran om avlat. Det lovades full
syndaförlåtelse både för tidigare begångna, nuvarande och framtida synder, samt frihet från
allt lidande och straff som pådragits, till de som ville ansluta sig till påvens krigföring för att
utvidga sitt herravälde, straffa hans fiender och utrota de som vågade tvivla på hans andliga
överhöghet. Människorna blev lärda att de genom att betala pengar till kyrkan kunde få
förlåtelse för sina synder och även få avdöda vänners själar befriade, vilka befann sig i
skärseldens flammor. Genom sådana metoder fyllde romkyrkan sina penningkistor, och
underhöll sitt överdåd, prakt, lyx och lasterna hos de självutnämnda representanterna till
honom som inte hade något ställe där han kunde vila sitt huvud.
INKVISITIONEN
Under tolvhundratalet etablerades det mest fruktansvärda av alla påvedömets redskap—
inkvisitionen. Mörkrets furste arbetade genom de ledande männen av den påvliga makten.